Påskdagen!

       Publicerat 2016-03-27 » 20:03:18 | Me and my life
I Tisdags var jag ledig, å sååå trött.. Gjorde ingenting på hela dagen å sen på eftermiddagen körde jag å Julia ett Bob Harper-pass på 1 timme. Sist jag körde ett sånt pass var i Augusti å då var jag ju som sagt gaaaanska mycke mer tränad än nu, om man så säger. Jag står fast vid att jag aldrig varit såhär otränad förr, inte ens innan jag börjat träna för första början. Vet inte om de blir värre med åren eller va de är, hur som helst så är de hemskt, och passet var fruktansvärt. Jag orkade knappt, å då körde vi ändå med ett av dem "lättaste". Fyfan säger jag bara. 
 
I Onsdags jobbade jag igen å denna gången kändes de bättre än i Måndags. Antagligen för att just Måndagen verkar ha varit den stressigaste dagen på länge, men ändå.. De ska inte kännas så när man går ifrån sitt jobb, jag tycker verkligen inte det. Man ska inte behöva vara ledsen och känna att man behöver lägga sig å gråta i trekvart när man kommer hem. Jag tycker fortfarande att alla som sitter vid sina skrivbord och bestämmer över budget å fan vet allt ska komma å jobba EN dag inom vården.. De hade räckt. De är människor vi tar hand om, och de ska inte kännas som att man jobbar med maskiner när man gör allt annat än de. Jag har alltid älskat mitt jobb, alltid älskat att ta hand om andra och faktiskt hjälpa någon, att göra skillnad - men när de är på detta viset så älskar jag ingenting med mitt jobb. Ingenting. 
 
De senaste dagarna har jag haft en fruktansvärd PMS. Vet inte om jag berättade om de förra månaden men iallafall var de då de gick upp ett ljus för mig. Jag förstod att det var DE som hade varit problemet den senaste tiden, å inte små återfall i skovet som jag har trott. Jag blir typ sängliggande, deprimerad, får sötsug från helvetet och tappar ALL motivation jag har i kroppen. Förra månaden fick jag till å med äta lugnande för att jag hade såna spänningar och kände mig helt orkeslös. Ingen livsglädje. Min PMS har blivit 7000 gånger värre efter graviditeten och sen jag slutade med mina anti-depp å de är verkligen hemskt. Idag har de känts lite som att de håller på å vända igen, men seriöst, ska man ha 1 vecka i månaden där hela livet suger och man inte ens har någon livslust? Inte okej. 
 
Jag har iallafall varit på läkarbesök, å de gick bra. Vi diskuterade fram å tillbaka men kom till slut fram till att jag ökar till 50% och sen istället håller mig på den nivån ett bra tag för att få en stabil grund att stå på. Efter i Måndags tänkte jag att jag inte skulle orka med det men sen i Onsdags kändes de som sagt bättre igen. De är skönt att ha kommit igång och jag fick en påminnelse att tänka mer på mig själv så att jag inte slås ner igen, istället för att tänka på all tidspress och stress. Hur de än är så kommer de säkert gå jättebra, man måste tänka positivt, å gör nu inte de så har jag iallafall testat, eller hur? 
 
I Torsdagskväll var vi på påskfirande hemma hos Mamma, käkade god mat och bara mös hela kvällen. Så skönt å välbehövligt med familjetid. I Fredags ändrades våra planer tyvärr så vi var hemma hela dagen å kvällen, tittade på Let's dance och hade de bra i soffan <3 Igår åkte vi till Skånes djurpark med Josse, David å Nellan. De var fint väder så vi hade med oss engångsgrillar å grillade korv, tittade på djur och sen hade Melvin skrikfest som vanligt! Tror inget djur kunde undgå att han var där iallafall ;) Han VÄGRAR sitta i vagnen, å när han inte sitter där så springer han åt alla andra håll än dit vi ska gå. Har man 78 dagar på sig så är de klart lugnt, men vill man komma någonstans å se någonting när man då till exempel är på en djurpark så är de inte lika klockrent. 
 
Idag lämnade vi lillfisen hemma hos Pappa så fort vi vaknade å sen körde jag å Marcus till Hyllinge å handlade allt inför kalaset som vi ska ha imorgon. När vi kom hem igen så lastade vi in sakerna å sen ringde jag å kolla av men han trivdes så bra där så vi började vår städning istället. Seriöst så har vi städat från 12 till 17 idag. Jag har ONT i hela min kropp och är SÅ trött, haha. Ibland får vi (jag) ju såna ryck, att de ska tas extra noga, å ja, de blev tydligen idag. Jaja, nu känns de ju bra men...stackars min kropp. Har iallafall duschat så nu ska jag luta mig tillbaka i soffan och inte göra ett piss mer idag. Melle sover redan så jag tror de får bli en film eller nåt! Ladda upp inför vårt kalas imorgon där vi ska ha närmare 40 pers i huset. Ja precis, så nu ska jag VILA!! 
 
 

Melvins 2-års dag! :)

       Publicerat 2016-03-21 » 20:46:05 | Me and my life
Jaha, i Torsdags, va hände då? Jo vi var å handlade på MAXI inför helgen och sen på eftermiddagen kom Anna å Melanie hit. Melvin å Melanie lekte lite å sen tog Marcus över "barnpassandet" så gick vi ner i källaren å tränade ett pass. De blev uppvärmning på löpbandet och sen ett cirkelpass på de. Jag hade FORTFARANDE träningsvärk efter mitt förra cirkelpass så jag kunde inte ens gå ner till hälften i en squat.... Aja, jag gjorde så gott jag kunde iallafall, å där var ju andra övningar som jag kunde göra bättre. 
 
I Fredags jobbade jag å när jag kom hem hade Marcus putsat alla våra fönster och städat hela huset. Den känslan, va? Mm, sen började vi göra vid lite mat eftersom Josse, David å Nellan kom vid halv sex så vi käkade grillat med olika tillbehör, gott! Förflyttade oss sen in till soffan där vi slökollade på Let's dance innan dem begav sig hem till vovvarna. 
 
I Lördags var vi ute en stund på dagen, vädret var underbart, annars lekte vi å pysslade lite här hemma med Melvin. På kvällen var vi bjudna hem till Pappa som fyllde år, där vi hade en jättetrevlig kväll! VI fick en laxgratäng till middag som vi hade broccoli till och sen hade Emilia gjort en LCHF-efterrätt till oss <3 Så söt, å den var SÅ god! Körde hem lite efter tio och la oss i sängen med hopp om att Melvin skulle somna men de gick sådär, som vanligt!! Alltså, är de någon annan som har ungar som vägrar sova? Han är vaken till 22-23 VARJE kväll.. Visst, jag är en kvällsmänniska men kom igen, han är 2 år!! Vi har provat allt vid detta laget å ingenting funkar. Bara å gilla läget antar jag? 
 
Igår gjorde vi ostplättar till frukost å sen lekte vi lite på Melvins rum innan jag tog mig ut på en PW/jogg-runda på 7km. Marcus å Melvin cyklade hem till Mamma där dem lekte med Tilda ute på lekplatsen. Tanken var att vi skulle ta de när jag kommit hem från rundan egentligen, men Tilda skulle iväg å träna så då fick de bli så istället. När jag kom hem från rundan var jag alltså ensam hemma så jag gjorde mig en snabb lunch å sen slog jag mig ner ute på altanen å käka den i solen. Vadå vardagslyx? Veckans tredje träningspass var därmed i hamn å de är det jag känner är lagom just nu. Känns skönt å kunna hitta nån slags balans istället för i somras då jag tränade 5 dagar i veckan å då oftast dubbelpass varje dag. Man ska kunna hålla de i längden och de känner jag att jag klarar å vill med just tre pass! Nån vecka kommer de kanske bli mindre, någon kanske mer, men så är ju livet! 
 
Till middag blev de sen stekt fläsk med löksås och broccolimos. Kan ha varit den godaste middagen förra veckan faktiskt. Inte för att skryta men min löksås alltså.. To die for! Därefter blev de dusch å sen slog vi oss ner i soffan å tittade på "En underbar jävla jul" med Robert Gustafsson bland annat. Den var bra men inte sådär WOW, lite lätt överdriven sådär, som jag kan ha svårt för.. Därefter blev de Farmen-finalen och sen gick vi å la oss. Eftersom jag skulle börja tidigt idag, som jag inte gjort på...ja jag minns inte ens, så kunde jag såklart inte sova. Låg å vände å vred mig hur länge som helst. När jag sen väl somnade så vaknade jag flera gånger å sista gången jag vaknade var hon 05:12 å sen var de kört. Gick upp som ett lik å gjorde allt per automatik typ. Minns inte ens bilresan till Klippan nu när jag tänker efter.. Hoppas jag inte sov. 
 
Dagen på jobbet var hemsk.. Alltså, på riktigt, hemsk!! Jag har mått riktigt dåligt nu i eftermiddag och ikväll å jag blir rädd, för jag vill inte känna såhär. Visst, alla dagar ser säkert inte ut som den gjorde idag men..de är ändå jobbigt att ens känna känslan liksom. Stress stress stress å de kändes stundtals som att jag inte hann med att andas ens. Jag kan ju inte heller be om att få de lugnare bara för att jag varit sjukskriven och nu börjat så smått med mina 25%, för är man på jobbet så får man ju jobba som alla andra, annars får man ju va hemma om man inte klarar de - men ja, jag vet inte, känner mig kluven. Svamlar kanske nu också, så jävla trött så de finns inte. 
 
Efter jobbet körde jag iallafall hem å käkade lunch å sen hämtade vi hem lillfisen från dagge. Lillfisen som dessutom fyller 2 år idag!!! Sjukt men sant. Alla föräldrar säger att tiden går så sjukt fort men man inser inte hur fort den egentligen går förrän man själv står där med barn. TVÅ ÅR LIKSOM? Va? Han lärde sig precis gå. Eller ja, ett år sen men..ändå? Marcus hade iallafall slått in hans presenter medan jag var på jobbet så när Melvin kom hem så slet han upp dem å gjorde såna små glädjeskrik när han såg va de var. Gulle!! Mamma kom inom en runda också med en liten paket å nu ikväll var Göran här en sväng, annars har vi bara lekt med hans nya saker å myst med tacos till middag, som Melvin överraskande nog gillar! Nästa Måndag ska han firas ordentligt iallafall, med lite över 40 personer som ska komma hit under dagen på ett Öppet hus-kalas. Bevare oss väl, haha! 
 
NU mina vänner, är jag mer död än levande.. De känns som att jag behöver sova i 3 dygn, eller iallafall längre än till 05:12. Tack. 
 
 
 

Onsdag.

       Publicerat 2016-03-16 » 19:22:17 | Me and my life
I Måndags kunde jag verkligen inte röra mig. Dem säger att andra dagen alltid är värst vad gällande träningsvärk å de håller jag verkligen med om. Kunde inte komma ner på varken stolar eller dass så de var minst sagt ett problem, haha. På eftermiddagen var Sofie å Alicia här å hängde med oss, å denna gången gick de bättre än sist då dem istället för att leka bara bråkade. På kvällen käkade vi fylld kycklingfile å sen låg vi på soffan bara, riktigt trötta alla tre. Senare på kvällen fick jag VÄRLDENS sug, typ från ingenstans, så jag gav efter å vi käka chips å dippa till sista avsnittet av Gift vid första ögonblicket. SÅÅ gott var de, nu när man äter de så sällan så njuter man istället av tillfällena. Fuskar kanske 1-2 ggr på 2 månader. De jag blev så jäkla stolt över denna gången var att jag INTE fick ångest efteråt OCH kom upp på hästen direkt igen. Alla andra gånger jag har fuskat så har jag mått så dåligt över mig själv å sen ändå fortsatt fuska i alltfrån 3 dagar upp till en vecka eftersom "allt ändå varit förstört" MEN jag käkade de på kvällen, njöt utan dåligt samvete å sen var de tillbaka i vanliga banor igår morse! SÅÅÅ skönt. Kan man bara hålla de såhär så är de ju absolut ingen fara å unna sig ibland :) 
 
Igår sken solen så när Melvin kom hem från dagge så gick vi ut i trädgården, gungade, körde rullebör och plockade stenar. VId 4-tiden kom Madde hit så körde vi ett pass till nere i källaren. Jag kunde omöjligt göra ett nytt cirkelpass med mina ben så jag körde på löpbandet hela timmen. Ett intervallpass blev de och fan va jobbigt de var - MEN KUL! Efter maten gick jag upp å gjorde en fiskgryta till middag som blev jättegod, blomkålsmos till de <3 De var sen dags för mig att ta en normal dusch utan sittande på stolar (HOW NICE?!) å sen la Marcus om mina fötter innan jag kraschade i soffan som ett lik. 
 
Idag har jag jobbat i de fina vädret :) Helt underbart har de varit. Ja, alltså, vädret då, haha. Jobbet var de inget fel på heller iofs men jag brukar inte säga att de är SÅ underbart att jobba ;) Efteråt körde jag till Storköpet å handlade lite mer broccoli å sen när jag kom hem värmde vi upp fiskgrytan från igår. Blev så mycke över så vi ville inte bara kasta de, vilket var så nice idag så man slapp stå i köket så länge. Marcus å Melvin har duschat å jag har läst mina bloggar så nu blir de soffan i vanlig ordning :) 
 
 

Helgen.

       Publicerat 2016-03-13 » 19:19:39 | Me and my life
I Fredags jobbade jag på dagen, körde å handlade på vägen hem och sen hade vi årets grillpremiär. Vi marinerade kotletter å sen fyllde vi färsk svamp med vitlöksost, lindade i bacon å sen grillade vi de. SÅ gott! Till de hade vi sallad och vitlökssmör. Madde var också här å joinade oss så hon å Melvin fick pommes till. Efter middagen så dog vi i soffan för resten av kvällen. Let's dance hade ju premiär så de tittade vi på, å sen slötitta vi bara på TV innan hon körde hem å vi deckade. 
 
Igår var en såndär perfekt dag :) Solen sken å humöret var på topp. Vi började med att städa hela huset lite extra noga å sen gick jag å Melvin ut i de fina vädret medan Marcus å Linus fixade med skit som skulle till tippen. Vi gick å matade ankorna å sen åkte vi lit rutschkana innan vi gick å handlade. Hem å gjorde en god lunch å sen kom Madde på eftermiddagen så vi körde av ett ordentligt träningspass nere i källaren. Jag körde 30 min på löpbandet å sen ett cirkelpass på de. När jag körde dem i somras använde jag samma pulsklocka men igår fick jag personbästa i högsta kaloriförbrukning på just de passet. Brukade ligga på typ 150-160 i puls då men nu låg jag på 180-190 så de är ju nog därför :p Iallafall, kunde knappt röra mig efteråt så jag satte mig på stolen i köket å vilade medan Marcus gjorde middag. Käkade gott kött, sallad, baconlindade sparris med bea å sen duschade vi allihopa innan vi kraschade i soffan framför Mello-finalen :) Sååå härligt. 
 
Imorse väckte Marcus mig med nybakade LCHF-ostfrallor. Mmmmm. Därefter gjorde vi vid oss å åkte till Familia. Vi har ju önskat oss kläder till Melvin när han fyller år men vi kan varken vänta eller förlita oss på att vi får just de, därför behövdes de fyllas på ordentligt idag. Jag köpte ju två par byxor sist men de går så mycke då de behövs på dagis också. Vi hittade iallafall riktigt fina kläder idag, till bra pris. Vi hade ett presentkort å sen var de erbjudande och rabattcheckar som vi också kunde utnyttja! Perfekt. Handlade lite på MAXI också innan vi körde hemåt. Var gaaaaanska mör vid de laget, blir alltid sååå trött i huet av att gå inne på shoppingcenter men jag tänkte att de kanske kunde varit skönt med en promenad istället för att slänga sig på soffan! Vet inte riktigt vad jag tänkte med eftersom jag idag har årets sjukaste träningsvärk. De jävla (rent ut sagt) cirkelpasset är de sjukaste jag varit med om när de gäller just träningsvärk dagen efter. Jag kommer ICKE ner på toaletten eller på stolar. Har ont i varenda liten del av min stackars kropp, haha! Jaja, vi gick en lång promenad iallafall å SEN la jag mig å vila en stund.. Nu har vi käkat middag å ligger i soffan allihopa. Snart farmen å sen får de bli en film. Hoppas ni har haft en bra helg! 
 
 

Sämst.

       Publicerat 2016-03-10 » 19:37:38 | Me and my life
Kan vara den sämsta människan med blogg faktiskt, haha. De värsta är att när de har gått några dagar så orkar jag aldrig gå in å skriva eftersom de är SÅÅ mycke å ta igen - men de blir ju inte direkt bättre av att vänta ännu längre då kanske? Nej precis, jag måste bli bättre på å skriva oftare helt enkelt :) 
 
I Fredags fyllde Marcus 25 år men ville som sagt inte fira. Jag jobbade på dagen å sen handlade jag med mig hem. Vi slog på stort å käkade god middag, oxfile med sötpotatisklyftor, SÅ gott! De hände inte så mycke mer eftersom jag kände mig lite halvkass å Marcus mest ville glo på hockey. 
Ja, sen i Lördags kom Danne hit tidigt å hjälpte Marcus där uppe på ovanvåningen. Dem rev ner massa skit så de tjöt i hela huset, alarmet gick å de dammade värre än fan, men de blev tydligen bra å de är väl huvudsaken? När dem var färdiga så städade vi hela huset å sen på kvällen käkade vi Fondue (SÅÅÅ LÄNGESEN) å tittade på Mello. Melvin dansade loss under hela programmet å var så pigg å glad, vilket verkligen är skönt å se efter hela denna sjukdomsperioden. 
 
I Söndags var vi bjudna hem till Mamma på kalas eftersom Ebba fyllde hela 13 år. Sjukt vad tiden går!! Vi stannade där ganska länge, hade de jättemysigt å sen körde vi inom ICA på vägen hem å köpte med oss tacos hem. Käkade å sen tittade vi på den nya Beck-filmen i sängen. I Måndags följde jag med Josse en sväng till Väla eftersom hon skulle handla presenter. Jag passade på att leta efter lite kläder till Melvin då han har växt ordentligt å snart inte äger några byxor som passar. Hittade litegrann iallafall, å en ursöt pyjamas. Vet inte vad det är med mig å myskläder för övrigt, både till mig själv å Melvin. Blir helt galen å bara MÅSTE köpa. 
 
I Tisdags hade jag planer på att träna å fixa lite här hemma men jag vaknade tidigt å kände att magkatarren som kom tillbaka för ett tag sen hade blivit 20 resor värre. Den går ju i vågor å har gjort sen jag var mindre, å nu är den alltså inne i ett ordentligt skov igen. Jag kan inte dricka kaffe längre, knappt äta å jag har ett ständigt sug i magen som gör så jävla ont. Illamående är jag också, typ hela tiden. När jag väl sätter mig å ska äta så tar jag några tuggor å sen känner jag mig proppmätt direkt. Får alltså i mig noll näring å energi å sen då eftersom jag inte kan dricka kaffe så har jag skitont i huvudet pga noll koffein. Iallafall, den morgonen blev ju inte som jag tänkt mig. Låg i sängen till klockan 12 med sjuhelvetes smärtor som slutade med att jag låg i fosterställning och grät. Inte så jättespännande faktiskt. Kunde som sagt ta mig upp efter lunch så då fick jag duscha "normalt" för första gången på en vecka å sen la Marcus om mina fötter enligt Hud's rekommendationer å scheman. Tog bara en timme, haha! På kvällen var Marcus bjuden på hockey med min pappa så Madde kom hit å käkade med mig å Melvin, å sen stannade hon hela kvällen, höll mig sällskap å tittade på tv. Mycke trevligt :) 
 
Igår jobbade jag, även om min mage höll på att mörda mig. De är svårt att hålla igång när man inte har fått i sig mat ordentligt å med en huvudvärk jobbigare än fan, men de gick bra. Jag VET att jag inte borde pressa mig men lite skit får man väl tåla, även om man är bipolär? Man får kämpa lite också, iallafall försöka, å denna gången gick de ju vägen. Jag hade lika gärna kunnat sjukanmäla mig, lägga mig i sängen å ge upp, men jag är inte sån. De är de som stör mig lite just när folk säger att psykiskt sjuka bara är lata. Hade jag kunnat vara utan mina skov hade jag nog varit de! Jag kämpade emot i över 1 månad i höstas, men de är lite starkare än så. De kommer oavsett om man vill de eller inte, tyvärr. Nu kom vi in på ett sidospår här känner jag, MEN jag jobbade som sagt, å sen körde jag hem, städade lite å plocka undan å sen körde vi hem till Farmor å fick middag <3 SÅ gott! Farmor har lärt sig LCHF mycket bättre nu (hur duktig är hon inte som ens tar sig an min LCHF när hon aldrig lagat eller hört talas om de innan?) så maten är verkligen jättegod. Det är ju så, de är alltid godare när man blir bjuden än när man själv stått å lagat de. 
 
Idag var jag ute på ett intervallpass på förmiddagen å sen käkade vi lunch när jag kom hem.. Försökte för allt vad jag är värd att köra ett lågintensivt pass där i början, eftersom dem säger att de bränner mer fett - MEN DE GÅR INTE!! Jag är så sjukt otränad just nu så min puls skjuter i höjden efter bara 1 km å för att jag ska ligga på låg puls så får jag typ snigla mig fram. Inte okej!! Jag fixar inte de! Känns så ovärt att bara gå runt som om jag vore på upptäcksfärd liksom, hur mycke träning känns de som? Nej, så jag sket i de som sagt å körde intervaller istället. Helt sjukt att jag sprang en mil i somras å nu inte ens orkar springa 500m.. Precis som de var när jag börja förra året, om inte ännu sämre. Jag är så jäkla ivrig också så jag får panik när jag känner att jag inte klarar av någonting. Vill NU NU NU å inte om några månader. Jaja, de är bara å kämpa på, jag vet ju att de kommer så småningom. 
 
Har inte skrivit så mycke om LCHF, viktminskningen å min träning på senaste för de känns så uttjatat. Är de ens någon som vill läsa om de längre? Jag tror inte de, men de går framåt iallafall, om de nu finns någon som är intresserad :) Ja, å nu i eftermiddag har jag städat lite, igen, å sen gjorde vi middag. Alla tre käkade olika idag faktiskt. Jag gjorde köttfärssås som jag hade sallad till, Marcus hade bönpasta å Melvin hade makaroner, haha! För övrigt 1-0 till mig å Marcus idag, YEEY! Melvin är SÅ svår med maten som jag har berättat men efter 20 minuter så tog han idag en sked å smakade, å gillade det! De hade varit så skönt om han kunde börja våga smaka mer så vi har lite mer att erbjuda honom än kött, majs å pommes typ. De roliga är att han har svårt för att just smaka, han ratar de bara han ser de liksom. Allt han väl har smakat tycker han ju om, så han är inte kräsen, bara fått nån jävligt dum fixidé för sig! :p 
 
Nej nu ska jag lägga mig i soffan å titta på Farmen. Adjö. 
 
 
 

Torsdag.

       Publicerat 2016-03-03 » 21:40:19 | Me and my life
I Tisdags var de första dagen på jobbet å jag var galet nervös.. Körde lite innan så jag skulle vara i god tid men jag träffade så många å prata med så tiden bara sprang iväg. Allting i de stora hela gick ju jättebra, jobbet sitter i benmärgen på mig och de är ju inget supersvårt liksom, MEN gud vad hjärnan gick på högvarv. Får man bara en lapp med tider å saker man ska göra å man inte jobbat på 6 månader så blir man lite förvirrad, speciellt när många är nya och man inte vet var hälften bor.. Jaja, timmarna flöt på jättesnabbt å sen var jag färdig å slutade vid halv tre. På eftermiddagen var både Stiffe å Zimpe här, som jag inte träffat på över 1 år, så vi skvallrade lite, drack kaffe å skvallrade lite till. 
 
Igår körde jag in till Hud igen, fick en snabb tid så de var ju skönt. Fick även samma läkare så han kom ju ihåg mig och vi kom snabbt överens om en ny behandling. Sist fick jag ju köra in där tre dagar i rad å upprepa samma behandling, å de hjälpte ju som sagt men kom tillbaka efter ett tag. Nu fick jag sakerna utskrivna, så jag ska göra dessa medicinbaden här hemma, å även då omläggningsmaterial för att lägga om fötterna. Skillnaden denna gången är att jag ska bada och lägga om EN gång i veckan.. Hygieniskt å fräscht va? ;) Nej men de är för att de ska få "läka ifred" istället för att pelas med hela tiden. Detta ska jag göra tills de ser bra ut, men max 5 veckor, å blir de inte bra då eller de kommer tillbaka så får jag ringa igen. De som finns kvar sen är att köra in 3 gånger i veckan och sola fötterna i något speciellt ljus?! Jaja, vi får se hur de blir.. På eftermiddagen hämtade Linda å Emilia Melvin här hemma å körde till badet å badade med honom medan jag å Mamma åkte iväg en runda till Helsingborg å sen Klippan.. 
 
Idag tänkte jag träna igen, efter att träningsvärken från i Söndags har lagt sig, så jag frågade såklart inne på Hud om jag kunde träna under behandligen.. Jag menar...5 veckor? Ska jag bara sitta här då? Hon svarade att de kunde jag, men att jag kanske skulle ta de lite lugnare. Saken är ju den att fötterna är omlagda med flera olika lager och salvstrumpor å gud vet allt, så de blir varmt hur man än gör MEN alla dem här salvorna och krämerna gör också att de liksom är "gojsigt" hela tiden, så de spelar lite halv sju. Om jag går en hel dag, eller cyklar på jobbet, springer upp å ner i trappor, städar eller what so ever så kommer jag bli varm ändå, å därför menade hon på att de inte gjorde så mycke skillnad. De känns ju inte speciellt fräscht att inte tvätta fötterna på en vecka samtidigt som dem ligger i allt detta å kletar sig, men vad gör man inte för att de ska läka? IALLAFALL, jag gav mig ut idag och jag vet inte direkt om jag tog de så mycke lugnare. Jag VET, jag är omöjlig, men ska man göra något så ska man göra de ordentligt å de är bara lame å använda en massa ursäkter hela tiden. Jag vet inte vad lagom är å jag kommer aldrig veta så de är liksom inte så lönt å försöka lära mig det heller. Hon sa ju att de var okej, å ett Ja är ju ett Ja, simple as that. 
 
Julia kom hit nu ikväll å käkade, de var längesen vi träffades så de var kul :) Efter att Melvin somnade så hjälpte Marcus mig på toaletten så jag kunde duscha. Vi satte en stol i duschen som jag satt på å sen en stol där jag la upp fötterna, å ja, sen duscha jag :p Allt utom fötterna då givetvis. Ett halvt företag eftersom ingenting får bli de minsta blött, så Marcus fick hjälpa mig sen när jag skulle av stolen å sådär, men de gick bra. Nu ska vi bara göra detta typ varje dag, haha. Jaja, vänta då bara tills den dagen jag ska göra själva behandlingen med bad och omläggning å hela faderullan.. Hon visade mig allting då när hon gjorde de igår men NOG att jag minns de nu? Jag har typ 7 olika material och flera olika lager å allting måste ju ligga rätt.. Jaja, jag ska göra så gott jag kan. 
 
Nu är jag dock SÅ trött i hela kroppen. Att gå från att inte göra ett skit om dagarna till att denna veckan ha flängt å varit lite överallt samt börjat jobba och träna så är de klart inte så konstigt att jag är trött. Imorgon ska jag jobba igen och sen ska helgen gå i vilans tecken. Vi har inga direkta planer så de ska bli skönt :) Marcus fyller år imorgon men han vill inte firas direkt. Får väl se om vi gör någon god mat å sådär bara? Jaja, de blir nog bra.. Vi hörs snart igen! 
 
 
 
 
Som sagt, de gick sådäääääär med å ta de lugnt...... 

Söndag, igen.

       Publicerat 2016-02-28 » 19:18:32 | Me and my life
De har nu gått några dagar sen sist, igen, och Melvin är äntligen frisk igen. Dem första dagarna fick vi bråka rejält med honom för att få i honom pencillinet men sen har de gått bra faktiskt. Han har varit så rastlös stackaren men vi har inte vågat gå ut för tidigt å låta honom leka å bli anfådd eftersom han har rosslat och pipit så mycket i andningen. Nu håller vi verkligen tummarna att vi har fått vår del av sjukdomar, iallafall på ett litet tag. Imorgon ska han till dagis igen och jag HOPPAS nu att sjukorna har slutat gå runt där också så att han faktiskt kan få vara där å leka med sina mini-kompisar. 
 
Jag då? Jo jag skrev ju då att fötterna blev bra igen. Jag skulle fortsätta smörja med en kortisonkräm som jag fick utskrivet å de har jag gjort, två gånger om dagen, men de har ändå kommit tillbaka igen.. SÅ tråkigt. De började förra veckan så de är såklart inte lika jävligt som de var då för ett tag sen, men jag ska ringa till Hud imorgon å förhoppningsvis få en ny tid inom de snaraste så att de just slipper bli så illa. Jag kom ju dit på akut-remiss sist å fick tid dagen efter så jag vet inte hur lång väntetid dem har vanligtvis, men de blir jag väl varse om.. Undra hur länge de skovet ska hålla på å jävlas, för PPP går ju också i skov som många andra sjukdomar. De har ju egentligen varit över 1 år nu, förutom när vi var utomlands å en kort tid därefter - men solen är ju också de som sägs hjälpa bäst. Någon kan kanske köpa mig en resa? 
 
Annars då? Jag mådde lite dåligt förra veckan å fick ta en lugnande, vilket var väääldigt längesen sist. Tror de var när jag var inlagd i Kristianstad faktiskt. Iallafall, jag kände spänningar i benen och hade ingen som helst energi så jag lyssnade på kroppen å vilade. De är ju fullt normalt, enligt min läkare, att få små korta återfall efter att man varit så djupt nere i ett depressivt skov så jag försöker inte å måla fan på väggen när jag mår sådär. Nu några dagar senare mår jag bra igen, så de är väldigt skönt. 
 
Jag var hos min läkare för ett tag sedan å vi tog beslutet, eller jag rättare sagt, att jag vill börja jobba. De känns så pass bra nu å dessutom tror jag bara att de är bra för mig att komma hemifrån och få känna att jag gör någon "nytta". Jag trivs så bra på mitt jobb och jag vill komma igång efter att först ha varit mammaledig å sen sjukskriven, även om jag var inne i somras på timmar så saknar jag de. Han ville dock att upptrappningen skulle gå långsamt så första månaden ska jag jobba 25%. Då jag har negativ erfarenhet av att jobba 2h/dag 5 dagar i veckan så pratade vi även om de, å han skrev därför på intyget att jag skulle få välja hur jag skulle lägga timmarna per vecka istället. På Tisdag ska jag jobba mitt första pass å nu har vi istället delat upp de så jag jobbar 2 pass i veckan, med fler timmar istället för detta hattandet som bara gjorde mig mer stressad. Känns mycket bra iallafall, ser fram emot de :) 
 
Idag gav jag mig ut på min första riktiga PW med löpintervaller sen den 30 juli förra året. Fy. fan. säger jag bara. Jag trodde jag skulle spy när jag kom hem. Visst, de var dumt av mig att jogga överhuvudtaget idag, å de var kanske dumt att ge mig ut när fötterna har börjat jäklas igen, men ni vet hur jag är vid detta laget. De är fan ingenting som ska stoppa mig när jag vill någonting. Joggningen körde jag lugnt med dessutom, tror jag körde 3 korta intervaller på hela rundan, mest bara för å känna hur de kändes, å gud va jag har saknat att springa. Den känslan som infinner sig i kroppen är helt underbar!! Självklart låg min puls vääääldigt högt om jag ska jämföra med mina andra rundor och jag hade tappat lite över 1 minut i genomsnittligt tempo men herregud, jag hade inte förväntat mig något annat. Kondition är en färskvara så den måste såklart underhållas å de har jag ju verkligen inte gjort. Vet inte vad dem säger ang tid innan den tränas upp igen men jag tänker att om några veckor känns de säkert liiiite lättare iallafall. 
 
Resten av dagen har jag varit stendöd, dessutom har jag redan fått träningsvärk.. Har dammsugat å plockat lite här hemma, duschat å nu har vi precis käkat lite middag. De blir soffan resten av kvällen för jag orkar knappt resa mig, haha. Mm, så ligger de till just nu. Vi hörs i veckan, hoppas jag. 
 
 
 

En vecka till.

       Publicerat 2016-02-19 » 20:42:39 | Me and my life
Jaha, då har ännu en vecka gått. Melvin har varit hemma från dagis hela veckan - IGEN!! Alltså de är helt sinnessjukt så mycke sjukor vi har haft detta året. Jag tror vi räknade att han har varit på dagge 8 dagar sen de öppnade i Januari. Nu har hans hosta dock eskalerat ordentligt å vi har legat vakna de flesta nätter denna veckan eftersom han har hostat cirka var 5:e minut... Synd om honom när han verkligen kämpar så mycke så han nästan tappat luften. 
 
I Tisdags sköt febern upp i höjden igen så då körde vi in till Akuten i Helsingborg. Fick träffa en läkare som typ lyssnade på hans lungor i tre sekunder, samtidigt som han skrek, å sa nej men detta är ett virus. Gå hem och vila. Jaja, då gör vi väl de? Antar väl att han som är läkare känner igen tecken å sådär men... Jaja, vila har vi gjort iallafall, varit inne å lekt de han har orkat med och sen har vi gått ut en liten runda med vagnen varje dag för att han ska få i sig lite frisk luft. 
 
Imorse när hostan fortfarande sitter i lika mycket och de fortfarande piper å rosslar när han andas så ringde vi till vårdcentralen å fick en tid, där det konstaterades lunginflammation...... Stackars stackars barn! Jag har själv haft lunginflammation å vet hur jävligt det är. hur ont det gör och hur fruktansvärt trött man blir av all hosta. Jävla idiot därinne i Helsingborg, men man litar ju på att dem gör sitt jobbå kan sin sak?! Ja, så nu ska vi slita med att försöka få i honom pencillin i 10 dagar, 3 gånger om dagen... Kul. 
 
Jag är så fruktansvärt trött idag, eller ja, jag har varit de hela veckan, å har känt lite spänningar tillbaka i benen så jag ska bara ta de lugnt hela helgen, tillsammans med min sjukling. Vila å skita i allt som "måste" göras. Skönt. Ni får ha uppdatering om mitt eget liv en annan dag :) 
 
 

Fredag.

       Publicerat 2016-02-12 » 20:00:32 | Me and my life
Jo då, jag ringde till vårdcentralen i Måndags och fick en tid redan på förmiddagen. Den läkaren där kliade sig i huvudet och vågade inte göra någonting åt de, utan skickade mig vidare med en akutremiss till Hud, där jag fick tid redan dagen efter. Lite klabb innebar de såklart, med fel remisser och jag fick sitta i telefon halva eftermiddagen MEN de löste sig till slut, som alltid. 
 
I Tisdags körde jag alltså dit å visade upp mina fötter å fick en behandling direkt där och då. Jag fick bada i något lila vatten (kaliumblablablabla) å sen fick jag fötterna omlagda med zinkstrumpor och fyra lager lindor/vadd å gud vet allt. Jag fick även två tider till både Onsdag å Torsdag så att jag kunde komma in å upprepa samma behandling. 
 
I Onsdags var jag först hos Anette på lunch å massa härligt snack innan vi körde in till Hud. Hon var nyfiken i en strut å ville följa med :) Redan där såg de bättre ut (?!), å jag blev så förvånad hur de kunde ändra sig så på EN ynka dag. En vacker dag när jag har fått mer mod ska jag fasen lägga upp bilder på de så ni ska få se. Alla som har sett dem har ryggat tillbaka, milt sagt. 
 
Igår körde jag först till jobbet på medarbetarsamtal, vilket var väldigt....roligt? Kan man säga så? Jo de kan man nog. Jag har inte varit på jobbet på hur länge som helst så de kändes skönt att komma dit, kramas lite och prata om hur allting ska bli framöver. Därefter körde jag alltså in till Hud igen för att få min tredje behandling. Herregud vilken skillnad. Jag fattar inte de ens. TRE ynka dagar!! Jag behöver inte köra dit nu längre, utan fick ta av allt bandage idag å nu ska jag fortsätta smörja med kortison i två veckor.. HOPPAS att de inte blossar upp nu igen när man slutar med omläggningar och de där speciella badet.. Jag håller tummarna SÅ hårt. JAG KAN GÅ IGEN!!! Fattar ni lyckan? Ja, å jag vet, jag får inte belasta fötterna nu förrän jag har fått ny å fin hud å jag måste vara försiktig så jag inte retar upp å blablabablabla MEN jag är bara så glad att jag kan gå, här inne, utan att de känns som jag går på brinnande glasbitar. 
 
NU är de Fångarna på fortet å fredagsmys bestående av ProPud vanilj, lite hallon å en klick grädde. Livet på en pinne! Adjö. 
 
 
 
 

Trött på detta.

       Publicerat 2016-02-07 » 21:33:09 | Me and my life
En vecka har gått sen jag skrev sist, ser jag.. Livet har kommit emellan, om man säger så. Alltså jag är så sjukt jävla trött på vårt liv just nu så jag vill bara sätta mig ner i ett hörn och gråta. Jag VET att man ska vara tacksam för vad man har å allt de där, men ibland blir de bara för mycket, och de har de blivit nu. 
 
Efter att jag skrev så fick jag maginfluensa, vilket är de absolut värsta som kan hända mig eftersom jag lider av emetofobi. Jag låg här i två dagar å kunde varken äta eller dricka, med sjuka magkramper och ett illamående från helvetet. Mm, fine. Dagarna efter så hände de något annat, som jag inte känner att jag vill skriva om, men som tar upp så sjukt mycket av mina tankar. Det gör så ont när man inte kan göra någonting för att hjälpa, när man vet precis hur det känns och man vet exakt precis hur jävla ont de gör, å ändå är man så sjukt hjälplös. Mina fötter blir värre å värre för varje dag. Jag kämpar som ett svin, jag vägrar å ge med mig så jag fortsätter att gå (ja vad ska jag annars göra?) men de GÅR verkligen inte. Större delar av fötterna är öppna sår som vätskar, de ser lite ut som en som blivit brännskadad.. All hud är borta och de går verkligen inte att trampa å gå normalt. Jag förväntar mig inte att någon som inte varit med om de ska förstå men alltså seriöst, de gör SÅ jävla ont och man blir helt jävla handikappad. Sin sak om jag fått eksem på benen eller var som helst men fötterna?! Åh.. 
 
Jag försöker å försöker, varje dag, att kämpa mig tillbaka från allt som hände i höstas. Hälften har jag inte ens kunnat berätta, men de är så mycket att bearbeta. Bara de tycker jag kunde räcka egentligen, för Marcus har fortfarande sitt knä att oroa sig över som gör ont och hindrar honom från att kunna jobba eller ens fungera normalt. Melvin har varit på dagis 4 dagar den senaste månaden och fortsätter bara att bli sjuk heeeeela tiden. Nu är han så pass bra att han ska på dagis imorgon, men där går fortfarande magsjuka och vattenkoppor så jag förväntar mig inte att han kommer klara så många dagar.. Jag VET, man ska vara positiv, men hur mycke positiva tankar ska man klara av å hålla vid liv när man heeeela jävla tiden blir nedslagen av allt de negativa. När fan ska de vända egentligen? Seriöst. 
 
Hur länge klarar man av att hålla skenet uppe när någon hela tiden släcker lågan? Jag brukar inte vara den som ger upp. Jag kämpade hela sommaren när Marcus gick på kryckor, jag tog hand om huset, Melvin, Marcus samtidigt som jag tränade 12 PASS i veckan.. Mina fötter var dåliga då också så dem fick jag lägga om, men jag kan ändå inte minnas att jag ens klagade då. Jag körde på som om de inte var något annat å tänka på, å de vill jag göra nu också men de går inte. De har tagit helt stopp och jag känner mig totalt dränerad på energi. De har bara blivit för mycket. Förr kunde jag träna för de gav mig energi samtidigt som jag fick ut allt negativt men inte ens de kan jag göra. Jag önskar att jag bara kunde GÅ just nu. Gå en liten promenad som en normal jävla människa utan att känna att jag går på eld eller glas. Är de för mycke begärt? 
 
Jag skäms varje gång någon frågar hur det är, för jag vill inte säga att de är något dåligt eller att vi har drabbats av än de ena än de andra, å hur sjukt är de? Som att jag kan hjälpa att de är såhär? Som att någon av oss VILL ha de såhär? Nej, jag vet inte. De har som sagt bara blivit too much. 
 
Nu ska jag läsa mina bloggar å sen ska jag dra täcket över huvudet å vakna till en ny dag. Imorgon ska jag ringa till vårdcentralen direkt på morgonen, få en tid å sen ska jag vägra gå därifrån tills jag har fått någon som helst lindring eller hjälp, för detta går inte längre. Önska mig lycka till eller nåt. 

Måndag.

       Publicerat 2016-02-01 » 21:00:48 | Me and my life
Dem senaste dagarna har inte alls varit roliga :( Melvin var ju dålig och de var ingen maginfluensa. Han hostade vissa gånger så mycket att han till slut spydde upp slemmet. Stackars!!! Riktigt jobbig hosta som fortfarande inte har gett med sig så han är fortfarande hemma från dagge. Febern gav med sig men kom tillbaka igår igen :/ 
 
I fredags var Marcus iväg hos sin läkare å de resulterade i en förlängd sjukskrivning till April.. Åh, alltså de vänder aldrig för oss känner jag. De är bara motgång på motgång heeela tiden. Dem flesta dagarna låter vi inte de tynga ner oss men i lördags kände jag bara FAAAAN, nu får de räcka!! På kvällen fick han sen maginfluensa också, som om vi inte hade nog redan.. 
 
Just därför har jag inte så mycke å berätta.. Jag kan ju knappt gå så jag är mest inomhus, eftersom jag inte kan göra annat. Marcus å Melvin har varit dåliga, och är, så vi har inte varit ute på flera dagar. Mest synd är de ju om Melvin som borde vara jättetrött på att hänga här inne dag ut och dag in, men "som tur är" så verkar han inte bry sig eftersom han mår så pass dåligt. Vi kan ju inte direkt dra ut honom när han har hög feber heller. Dock hoppas jag självklart att vi alla blir friska snart så vi kan komma ut i friska luften, Melvin kan få gå på dagge å leka med sina kompisar å vi kan få lite flyt igen. 
 
Nu vill vi inte ha mer sjukdomar eller motgångar. Vi har fått va vi ska ha för detta året kan jag känna. 
 
 
Här är vad jag behöver för EN vecka, för att kunna röra mig någorlunda. 350:- per gång går kalaset på! Kul. 

Onsdag.

       Publicerat 2016-01-27 » 19:42:56 | Me and my life
I helgen gjorde vi inte så mycket, Marcus å Danne isolerade ju så jag å Melvin roade oss inomhus eftersom han blev förkyld IGEN, efter några dagar på dagge. Josse å Nellie kom däremot å lekte lite med oss, å sen storstädade vi huset, så kul så. 
 
I Måndags träffade vi Anna å Melanie vilket var jäääättelängesen, så de var kul. Tyckte nog inte Melanie iofs, hon hade tjajat om Melvin hela dagen men när dem väl kom så var Melvin på SÅ dåligt humör å fick ett av sina utbrott. Han skulle minsann inte leka med någonting eller någon för den delen utan mest kasta ner saker från bord å skrika. Jaja, bättre lycka nästa gång :p 
 
Igår ringde dem från dagis å berättade att Melvin hade blivit biten i hakan av ett annat barn.. Hela mitt hjärta stannade kändes de som. Alltså jag förstår inte hur man överlever om ens barn blir mobbat eller slaget, eller jo, klart man överlever men de måste ju kännas fruktansvärt. Jag ville bara köra å hämta honom å rädda honom för allt i hela världen typ. Vi ringde till vårdcentralen som sa att vi skulle vara uppmärksamma om de blev rött runt omkring osv, men annars skulle de inte vara någon fara eftersom han fått alla vaccinationer. När han kom hem så såg man ju att de var ett ordentligt bett så vi har fotograferat de om de nu skulle visa sig att bli ett ärr å man behöver anmäla till försäkringsbolaget. Han däremot har varit helt som vanligt å inte ens brytt sig när man rört där så det är ju skönt iallafall.. 
 
Imorse körde jag å Marcus till MAXI å veckohandla å precis när vi kör in i Perstorp ringer dem från dagis igen å berättar att Melvin blivit sjuk. Hämtade hem honom å då hade han feber. Först tänkte vi att de kunde ha med bettet å göra men där syns ingen uppblossning och de var jättemånga på dagge som hade både feber, influensa å vattenkoppor så de är garanterat därifrån. Gav honom lite dricka efter att han fått Ipren å sen spydde han rakt ut i soffan. Jahaja, klädde in soffan i handdukar å förväntade oss de värsta men han har inte kräkt mer sen. Han har både ätit och druckit så de var nog att han drack för häftigt plus att han fick en hostattack. Jag går iofs bara å väntar på magsjukan så jag blev inte direkt förvånad. 
 
Nu är klockan mycket ser jag, jag måste fixa kaffe innan Sveriges mästerkock börjar. Längtat hela veckan :) 
 
 
 
 
Läste förresten ut denna boken på mindre än ett dygn nu i veckan. Läs den!!! Riktigt bra, som alla hennes böcker, men denna är nog bäst efter "Livet efter dig" faktiskt. 

FREDAG!!

       Publicerat 2016-01-22 » 13:33:41 | Me and my life
Oavsett om vi är hemma å är sjukskrivna så är ändå fredagen lite speciell, mysig på något vis! Man lagar något extra å tittar på Fångarna på fortet i soffan, precis som när man var liten <3 Ikväll ska vi göra en ceasarsallad med hemmagjord dressing, gott! 
 
Vad har hänt sen sist då? Nu var de ju inte så längesen men lite har ändå hänt. Marcus fick köra iväg å handla grejer inför att isolera vissa delar av huset. Vet inte om dem gjort ett dåligt jobb eller vad som hänt men vi har nästan frusit ihjäl dessa sista veckorna. Okej, kanske lite överdrivt men jag har suttit i soffan med tjocktröja och TRE filtar å ändå skakat, inte kunnat röra fingrarna osv osv. Inte så jätteinspirerande skulle jag vilja säga. Mm, så han fick hyra släp å ge sig iväg för å fixa grejer. När man sen kollar prognosen så ska de töa å bli plusgrader nästa vecka. Moget! Jaja, de kommer ju fler vintrar å de är lika bra å få de gjort, men vi är kanske inte dem rikaste människorna på planeten just nu? 
 
Mina fötter också hörni.. Dem är värre än någonsin å jag kan knappt gå. Igår gick vi ut en runda efter att Melvin kom hem ifrån dagge men de gick inte så värst länge. De gör sååå jävla ont. Jag brukar inte gråta av fysisk smärta men när vi var i Falkenberg så gjorde jag de, som ett litet barn. Jag har ju PPP, vilket är en form av psoriasis kan man säga, alltså de börjar som pustler å sen spricker dem. Detta hamnar som i klasar å när dem sen spricker å man hela tiden går så läker de aldrig, så detta har nu blivit stora öppna sår som vätskar. Har jag inte dem omlagda med halva Apotekets lager så kan jag inte gå, å dessutom så torkar vätskan å då fastnar allting i strumporna så man drar av hud när man tar av sig. Gaaaanska ont, å de var de som hände i Falkenberg. Jag har varit hos en hudspecialist nere i Lund men han sa DÅ, när de var lindrigare än nu, att de inte hjälpte med medicin när de gått såhär långt utan dem är mer i förebyggande syfte, så de känns inte så lönt att söka hjälp när man vet att man inte får någon. Jag kan inte smörja dem heller nu eftersom där är öppna sår så ja, jag antar att de enda å göra är att linda om dem så att man iaf kan ta sig fram. Sist när de var som jävligast så åkte vi ju till Cypern å dem läkte på en vecka å såg ut som vilka fötter som helst - men jag kan ju inte direkt åka utomlands hela tiden?! De höll sig i schack fram tills jag blev inlagd i Ängelholm i höstas å sen har de blivit värre å värre. Nu är de så illa att jag som sagt knappt kan gå även om dem är lindade å jag har inneskor. Därav blir de ingen träning å de är också tråkigt - även om jag fattat nu att jag inte kan träna at the moment pga att min kropp uppenbarligen stressar upp sig å blir pressad. Jag kan liksom inte träna normalt utan börjar jag träna ska jag helst köra 5-6 pass i veckan som mördar mig direkt.. Svart eller vitt. My lifestory. 
 
Ja, så vart ville jag komma med detta? Inte så långt, mest klaga lite. Kunde räckt med psyket kan jag tycka, men min kropp tycker ju inte som jag, å jag fattar ju också att fötterna blir värre när skoven kommer eftersom kropp å knopp sitter ihop. Jag får väl helt enkelt rida ut stormen å hoppas att de blir lite bättre snart så jag iallafall kan vara ute å gå promenader, få lite frisk luft å röra på kroppen lite iallafall. 
 
Nej, nu har jag dålig tid med detta.. Inga biverkningar so far iallafall. Vi håller tummarna, visst? 
 
 

Oj!!

       Publicerat 2016-01-20 » 11:49:03 | Me and my life
Trodde inte de var så längesen jag bloggade.. Jaja, jag lever iallafall! Efter att jag skrev de inlägget så förstod jag väl mer eller mindre att de kanske inte berodde på förkylningen, den där enorma tröttheten som trillade över mig.. Ringde å fick tag i min läkare som sa att de var ju en ren chansning egentligen att ta bort så många av medicinerna men jag mådde verkligen bra. Alltså jag stressade inte och jag tvingade inte mig själv att göra saker eller träna exempelvis, utan jag kände verkligen att jag hade energi och att jag mådde bra, men nu uppenbarligen så vände de å jag blev helt lealös och orkade ingenting. Eftersom jag har provat alla sorter som finns när de kommer till stämningsstabiliserare så fick vi ju börja om igen, typ. Först hade jag för mig att jag aldrig hade provat den men nu igår när jag tänkte efter å jag kände igen namnet så kom jag på att det var den medicinen jag fick bland dem första när jag kom till Ängelholms öppenvård, å då minns jag att läkaren ordinerade mig att börja på 100mg direkt. Jag minns inte varför jag slutade med den, alltså vad jag fick för biverkningar, men de lär vi väl märka snart isåfall? Denna gången startade jag iaf på 25 mg å de ska man ta dem första två veckorna, innan man höjer 25 mg till. Lite skillnad, å jag hoppas att de hjälper till att lindra biverkningarna när man smyger in de. 
 
Melvin blev iallafall ordentligt sjuk i förkylning så han var tillbaka på dagis först i Måndags. Helt överlycklig var han av att få leka och springa runt med alla andra igen! Vad mer då? Jag å Marcus var på Falkenbergs strandbad i helgen å utnyttjade julklappen vi fick av Pappa å Linda samt Mamma. Vi har ju varit där en gång tidigare och gjort samma spa-upplevelse men de var minst lika härligt denna gången. God mat, dryck å allt man kan tänka sig. Vi behövde verkligen komma iväg bara vi, efter allt tråkigt som har hänt i höst. Däremot tyckte jag de var fruktansvärt hemskt att vara utan Melvin denna gången, å jag antar att de är för att jag var inlagd så länge å därmed var ifrån honom vilket resulterade i att han var väldigt tillbakadragen när jag kom hem. Vet inte om de sitter inpräntat i mitt hue sen dess men jag saknade honom så mycke att de gjorde fysiskt ont iallafall. Han hade de såklart superbra hemma hos Pappa å som vanligt är han ett A-barn när han är borta ;) Äter allt han blir serverad, som han inte äter hemma eller på dagis, sover hela natten å sov fortfarande klockan 9 på morgonen så dem fick väcka honom (!!!!) osv osv. Han vägrar äta någonting nytt hemma å vi försöker å försöker. De är verkligen skitsvårt för man vill ju att han ska äta såklart, men nu har vi börjat med att äter han inte de vi sätter fram så får han vänta till vällingen. Jag kan ju inte stå å göra 5 rätter å vänta tills han äter någon av dem direkt. Igår kokade vi makaroner till honom å blandade med korv och ketchup, som han annars älskar, men nej, bara skakar på huvudet å gråter. Hade vi lagt allt i högar hade han ätit korven och ketchupen, men de kan man ju inte leva på heller. Anledningen till att vi provade var för att han åt en hel skål med makaroner hemma hos Pappa........ Alltså..får panik. Han smakar inte ens de hemma, men borta så tar han skeden å lassar in så fort tallriken hamnar på bordet? Inte så att vi lagat äckliga makaroner nån gång, de går ju liksom inte å misslyckas med? 
 
Nu idag har vi iallafall rensat ut på hans rum (äntligen!) bland alla hans leksaker å sen tog vi en raid i hans garderob också. Vi halverade den nog, så efteråt fick jag sätta mig å klicka hem lite pyjamaser till honom eftersom alla försvann. Skitsvårt att hitta tvådelade ju!! Hittade iaf några på Lindex rea å sen ett 2 pack på H&M så vi klarar oss ett tag iallafall. Han är nästan helt över på storlek 92 nu men han hade också 86 jättelänge, å därför blev de ju en massa kläder vi kunde rensa ut. Skönt när de är gjort å speciellt skönt att få rensat bort alla baby-leksaker som han ändå bara kastade ner på golvet varje dag.. 
 
Nu måste jag göra lunch känner jag.. Adjö. 
 
 
 
 

Dåligt.

       Publicerat 2016-01-07 » 20:37:23 | Me and my life
Känns som om jag har blivit överkörd av en grävmaskin eller någonting. Mår inte alls bra idag med andra ord. Fryser ihjäl och är allmänt låg. Vet inte om de är förkylningen eller vad det beror på men de kan ju samtidigt kvitta. 
 
Nej, jag går å lägger mig istället.. 

Onsdag.

       Publicerat 2016-01-06 » 20:39:51 | Me and my life
Åh, igår efter att jag publicera så bestämde vi oss för att börja kolla på Arne Dahl-filmerna igen, men de var mer nice å krypa ner i sängen å titta, så de gjorde vi, med tända ljus å ett fluffigt täcke är man ju hemma, helt enkelt! Vi såg alltså den första delen av film 1, dem är ju 1½ timme långa - alltså nummer 1 är 3 timmar totalt, å de finns 6 stycken så vi har skaffat oss nåt att göra igen, yeeey! 
 
Vaknar upp imorse å känner mig kass, förkyld å jävlig, Melvin likaså.. Han har hostat hela natten å snoret rinner i 190. Inte skoj alls! Skickade till Sofie eftersom dem skulle komma idag men hon var inte rädd för lite förkylning så dem kom ändå :) Vi spenderade därför några timmar på att få barnen att leka vilket verkade omöjligt för ingen av dem var på humör, dem bara bråkade, haha. Vi fick pratat ifatt iallafall, å sen lunchade vi med hjälp av Pizza24. För mig blev de en sallad å resterande åt pizza. Melvin älskar verkligen de så han åt tills de stod ur öronen på honom. 
 
När dem gick hem började jag på en storstädning, mm jag vet, förkyld å jävlig men jag kunde inte hålla mig. De såg verkligen ut som fan här.. Sen att jag ställer mig å dammsuger hela vår madrass innan jag renbäddar kanske var lite onödigt? Nu är den iallafall ren å vi har en häääärlig nybäddad säng. Marcus kom hem sen efter ett tag så han hjälpte mig, jag dammade å han tog toaletten. Golven blev också tagna å sen började vi på maten direkt. Mina goda biffar blev de, med gräddsås å morötter. SÅ GOTT!!! En kaffe på de å sen finns inget å klaga på. Jag å Melvin tog en dusch efteråt å sen var de dags för honom att sova. 
 
Jag har läst mina bloggar å nu tänkte jag gå ut å ta en cigg innan vi hoppar in i den renbäddade sängen å fortsätter kolla på Arne Dahl. De ska verkligen bli skönt å krypa ner under täcket för jag fryser ihjäl känns de som.. 
 
 
Blomman vi fick av Josse m familj har äntligen slagit ut :) Sååå fin.
 
 
Melvin är så söt när han ska kramas innan folk går, hjärtat krampar till lite :) 
Nygjord lemoncurd till frukosten imorgon, yeeeeey! 

Förändring.

       Publicerat 2016-01-05 » 20:38:44 | Me and my life
Jo då, visst blev de en förändring idag. Jag visste inte ens att mitt hår var så fult som de var, förrän jag såg bilden som Jennie tog. Inte heller att de var så långt som de faktiskt var.. Aja, jag hade ju bara de uppsatt alltid eftersom jag inte ens kunde kamma de så de var otroligt skönt att få bort allt de slitna och äckliga. Att de sen blev så bra som de blev var ju bara positivt såklart, riktigt nöjd. Jag lägger upp bilderna här nere så ni får se förvandlingen :)
 
Precis innan ringde min läkare också, då vi skulle ha telefonmöte. Vi pratade om hur jag mår just nu, hur de har gått med utsättningen av en del mediciner och jag berättade att jag mådde mycke bättre nu. En stor del av yrseln och de darriga har försvunnit å de är så otroligt skönt. När vi nästan var färdiga så säger han; Jaha, å hur går de med vikten? Min första tanke var PANIK, vafan, hur vet han de? Läser han min blogg eller? Nej, så var ju inte fallet. Han berättade att en av dem tabletterna som jag fortsatt å äta har en väldigt stark biverkning som har med just vikten å göra. Han frågade om jag var hungrig alltid, å där trilla polletten ner. De är alltså den jäveln som gör att jag HELA tiden är hungrig. Jag har funderat på om jag gör något fel på LCHF eller vad som varit problemet, för såhär hungrig brukar jag faktiskt inte vara. Tänk er känslan man har när man inte ätit någonting på en hel dag, när magen känns som ett tomt hål å de nästan gör ont liksom.. SÅ känner jag, HELA tiden, trots att jag nyss ätit. Grejen är ju då att viktökning kommer som ett brev på posten eftersom man kan äta hela hela tiden, å han hade nyss haft en patient som gått upp 17 kilo.. Inte okej. Jag frågade om de gick över men han kunde inte svara på de direkt, men att de kaaaanske kunde lägga sig lite. Nu är ju grejen den att jag är så fast besluten om att gå ner i vikt att jag inte äter mer än mina 3 mål per dag, å jag äter bara en lagom portion, så jag kontrollerar mig verkligen, även om jag lätt hade kunnat äta upp allt som finns i vårt kylskåp - för jag tänker att även om jag hade gått bananas å ätit så hade jag trots de känt den här känslan, å då ska den fan inte få förstöra för mig - men jag ljuger om jag säger att de inte är jobbigt. De är klart att de är sjukt jobbigt å ha ont i magen av hunger alltid, men jag ger inte upp. Vi fortsätter med den ett tag till å ser om de lättar, annars tänker jag minsjäl inte ha den heller längre. 
 
Alltså de är tydligen så med dessa psykmediciner, antingen så ska du gå runt å vara som en zombie, helt totalt nerdrogad, yr, darrig, gå upp i vikt pga noll mättnadskänsla och allt annat negativt skit ELLER så får man va utan mediciner å va livrädd för att trilla dit igen. De är ju som att välja på pest eller kolera, visst? Hade jag skullat gå på alla dem medicinerna som jag gick på hade jag ju aldrig kunnat jobba, så yr och borta som jag var.. Nej men du måste ju ha något som stoppar upp mot skoven! Jo men ska jag inte leva då? Ska jag vara yr, sjukskriven å gå upp ytterligare 15 kilo? Är de till å göra någon gladare? Hade nån av er ens velat de? Nej de är lätt å säga till en människa (har jag märkt) att "Nej men medicinerna är ju viktiga, du måste ha dem" - MEN TILL VILKET PRIS? Hade någon annan i min sits tagit dem? Jag tror inte någon vill de, om jag ska vara ärlig. Ta tabletter som gör att man förlorar sig själv, som gör att man varken känner lycka eller sorg, man i princip bara andas och går runt som en känslokall zombie, äter ihjäl sig och darrar så mycke att man tror man ska svimma när som. De är inte okej. Jag tycker inte de. Visst, de är klart att jag inte vill hamna i skov igen, men jag vill inte heller förlora mig själv och inte kunna jobba, att inte LEVA. 
 
Vi får se hur de blir. Jag har fortfarande kvar tabletter så jag är inte utan, men jag tänker inte heller leva med denna känslan resten av livet, att vara helt tom å ha ont i magen hela tiden varje dag. Vi åt middag för nån timme sen men de känns just nu som att jag inte ätit på en vecka. De gör ont i magen och den kurrar HELA tiden. Hur lätt tror ni de är att gå runt å känna så, å gå å lägga sig varje kväll å bara önska att de vore morgon så man kunde äta igen, fast sen ÄNDÅ va hungrig fast man äter. Jävla tablettjävel.. De måste finnas någonting annat som funkar. KBT, ljusterapi, jag vet inte? Jag vet många bipolära som inte äter medicin men istället använt sig av just KBT. Klart dem får skov, men de får jag ju ändå, trots mediciner, så vad är skillnaden? Utan mediciner lever jag iallafall emellan dem, de gör jag ju inte nu? Jo jag lever men inte som alla andra, för jag måste stå ut med 700 olika biverkningar. 
 
De är inte lätt å inte heller något beslut som jag ska ta ikväll. De lunkar på sakta framåt, å om jag tänker på att jag var inlagd för 5 veckor sen så har de ju hänt sjukt mycket. Jag har kommit en riktigt bra bit på vägen, mycke på grund av att jag har Marcus å Melvin, men också för att jag själv vägrar lägga mig å ge upp. Jag har tagit kontroll över min kost, börjat träna igen och jag försöker verkligen. Jag kämpar varje dag å då behöver jag inte någonting som kämpar emot mig hela tiden. 
 
 

Måndag.

       Publicerat 2016-01-04 » 21:24:16 | Me and my life
Nya Beck var skitbra, visst? Åh lite blandade känslor dock, men ändå, SKITBRA!! Jag kommer aldrig sluta älska svenska kriminalare tror jag.. Restaurangbesöket i Hässleholm var också bra, förutom att min mat BARA smakade salt. De som var nice (innan jag åt) var att man kunde plocka allting på sin tallrik som man ville ha wokat å sen fixade en kock maten till en medan man väntade. Massa grönsaker fick de bli, med entrecote, men som sagt, de smakade mest salt, tyvärr. De var en trevlig stund ändå å efteråt åkte vi hem till Josse & David, drack kaffe å spelade lite yatzy innan vi avslutade dagen. Tummen upp för de! 
 
Min träningsvärk ska vi däremot inte prata om, eller ja, de blir vi nog tvungna till eftersom den har tagit över mitt liv. Fan vilken utmaning cirkelpasset var istället!!! Jag har nog aldrig känt mig så otränad tror jag. Jag vill va i min bästa form (som i somras) NU NU NU.. Mm, ni vet ju mitt tålamod. Iallafall, igår kunde jag fan inte röra mig å ännu värre har de varit idag, men trots de gick jag ner å körde 1 timme på löpbandet. Jag hade tänkt att de skulle bli ett lågintensivt pass men fan så tråkigt de var å bara gå gå gå å stirra in i väggen så jag ökade farten å la till löpintervaller var tionde minut. Här snackar vi svett å hög puls. Jaja, de var roligare så nu fick de bli så. 
 
Jag fixade granola igår å idag har jag bakat sesamknäcke, vilket slår alla fröknäcke i världen. Dem är SÅÅ goda så jag längtar till jag ska äta frukost å få smaka dem.. Igår hade vi tacos till lunch å då gjorde jag mina älskade ostchips som tillbehör, dem är också såååå jäkla goda!! Tips tips! 
 
Igår var vi bortbjudna å så även idag så de har inte blivit mycket matlagning här hemma, dock har de blivit LCHF all the way ändå. Jag saknar ändå att laga mat själv så imorgon blir de hemmalagat å dessutom ett nytt recept som ska testas. Laxbiffar med pepparrotscreme, de kan väl va nåt? Imorgon ska jag dessutom till frisören och ändra om mitt fruktansvärda hår fullständigt. Är lite rädd faktiskt, haha! Jaja, de blir bra!! Om inte så är de bara hår som väzer ut igen. Problemet nu är håret inte hann bli bra efter graviditeten å sen kom ett skov med massor av psykisk ohälsa och stress, mediciner och allt annat så mitt hår är i sin sämsta form. Jag kan inte ens kamma ut de utan jag får halva håret på borsten å de är som gummi.. Har jag inte i 25 liter balsam så är de som en torr boll å man kan drömma om att få ut de. Mm, så de måste av helt enkelt, nytt å fräscht! 
 
Nu ska jag däremot kasta mig i sängen å påbörja en ny bok. Började läsa En man som heter Ove (antagligen sist i Sverige) för några dagar sen å jag läste ut den igår. Jag älskar Ove. Underbar bok!! Nu är jag redo å se den på bio, å förväntningarna är nog tyvärr för höga. 
 
 
 
 
Älskar hur någon har målat källaren i den fruktansvärda färgen.....missat lite också känner jag.

1/1

       Publicerat 2016-01-01 » 14:30:08 | Me and my life
Vi hade en jättemysig å lugn nyår här hemma bara vi tre. Åt en god LCHF-middag å sen spelade vi Bingolotto men vann inget. När Melvin hade somnat spelade jag å Marcus lite Skip-bo å sen la vi oss vid 00, efter att ha sett lite raketer. Melvin vaknade halv 1 så han kom in i vår säng å sen somnade vi alla om till halv 9 imorse. 

Jag tränade igår, första gången sen Augusti, å de var sjukt jobbigt. Värre än jag trodde de skulle va - men jag genomförde de. Tänkte träna imorgon igen, men då blir de uppvärmning på löpbandet och ett cirkelpass istället för crosstrainern. Mest så jag får lite variation på de. Skönt att komma igång för jag har verkligen saknat de. 

Fick lite kommentarer på förra inlägget å även om de känns skönt å veta att man inte är ensam så är de klart tråkigt också! En Linda kommenterade om vågen varje morgon å snälla, försök kom ifrån de! Jag vägde mig 2 gånger per dag, morgon å kväll, i somras när jag va inne i ett hypomant skov å de förstörde mer än de gav. De är fruktansvärt å känna den pressen så försök å kom därifrån! Jag tvingade mig själv att ställa bort vågen i en månad å jag klarade de. Nu är de en frihet att "bara" göra de en gång i veckan å jag känner ingen sån hets vid vågen längre. 

Idag ligger vi mest i soffan å myser. Tilda är här å leker med Melvin så dem är de full fart på, man hör hur Melvin kiknar av skratt :) Så härligt att dem leker så bra trots den stora åldersskillnaden. Så gulligt också när hon ringer å frågar om hon får komma å leka för att hon saknar honom, kärlek! 

Ikväll blir de den nya Beck-filmen å sen imorgon ska vi på restaurang med Josse, David å Nellan. Nice :) 


Nya favvo-lunchen <3 

Tisdag.

       Publicerat 2015-12-29 » 21:06:36 | Me and my life
Efter att jag skrev mitt inlägg sist så fick jag jordens sug, från ingestans.. Alltså jag blev typ helt nere, kände att livet sög om jag inte fick äta någonting sött. Ville inte göra någonting å jag förstod inte varifrån de kom. Jag som hade varit så peppad och inte ens varit sugen innan? De slutade med att jag gjorde en djupdykning i godisskålen och sen var de kört. Jag tänkte på allt jag skulle äta. Chips å dippa. Kolhydrater. Allt. Bara öppna munnen å lassa in. Hemskt är de. Jag kunde inte stoppa de heller så hela dagen igår "åt jag vad jag ville" vilket var allt annat än LCHF. Varför jag berättar de? För jag vill vara ärlig. Mot mig själv framförallt. Jag hade kunnat ljuga å inte ens säga någonting - men nej, detta var sanningen. 
 
Jag blev arg på mig själv sen igårkväll, för de var inte ens gott. Jag hade sett fram emot de hela dagen å när jag väl åt mina jävla chips så smaka de inte ens gott.. Där och då kom jag på de, å de handlar inte ens om min diagnos. De handlar om ett jävla ätarbeteende. Precis som att jag är beroende av cigg så är jag beroende av socker och annat onyttigt skit. De är de här tänket "de är ändå redan försent, så då kan jag lika gärna äta lite till" "jag blir inte fetare av att äta en dag, bara EEEEN" Jag kom på mig själv av att känna mig lyckligare, när jag inte hade några regler å förhålla mig till. Jag kände att livet var roligare å leva när jag bestämde mig för att få äta de jag kände för igår. Hur sjukt är inte de? Hela mitt liv kretsar kring vad jag ska äta nästa gång, se fram emot vad jag ska äta. Jag hinner för fan knappt äta upp ibland innan jag tänker på vad jag ska äta nästa gång. Snälla säg att jag inte är ensam? Jag känner mig så iallafall, för det är ingenting som folk pratar om. 
 
De enda som kretsar i min hjärna numera är hur fet jag är, hur snabbt jag kan gå ner och direkt jag ser en större människa än mig så blir jag glad, för jag är iallafall inte så stor. Hur sjukt? Varje gång jag ser mig i spegeln så mår jag illa å tänker hur äcklig jag är, hur fruktansvärd jag ser ut och hur trög jag har varit som har tryckt in allting i käften helt själv. De är inte så att någon har stått å tvingat mig att äta direkt. Jag kollar på bilder sen i somras och fattar inte hur jag har kunnat låta de gå så långt, trots att jag vet att jag varit i ett skov och varit inlagd två perioder. Jag klankar ner på mig själv något oerhört och de känns inte hälsosamt heller. 
 
Vad som sen hände idag vet säkert många tjejer, men den där färgglada veckan kom, å då bara trilla polletten ner. Ja visst ja, suget ifrån helvetet kom ju därifrån? Att jag inte fattade de. Jag försöker lära mig någonting av det å ska försöka att inte gå bananas nästa gång. Idag har jag hållt mig strikt tillbaka till LCHF å de känns genast bättre, för igår var jag ju, enligt mig själv, bara äcklig som tryckte in ännu mer skit. Ni märker, jag har stora problem med mat, vikt och min självbild. Vad jag ska göra? Jag vet inte.. Jag vill inte mixtra med någon jävla diet som går ut på att äta så lite å så fettfattigt som möjligt, de har jag provat och jag går inte in på den vägen igen. Jag trivs med LCHF och de är så jag vill äta. Ska jag bara acceptera att "livet" kommer emellan ibland? Men varför går mina tankar direkt in på "nu kan jag lika gärna fortsätta äta"? Speciellt när jag egentligen inte själv vill, utan jag vill verkligen försöka komma ner i den vikten där jag trivs och mår bra med mig själv? Jag har läst så många bra krönikor nu på sistonde om att man inte ska skuldbelägga sig, att man inte heller ska ha några förbud för då kommer de bara komma mot en i slutet å istället så överäter man. Ja men ska jag tillåta mig att äta va jag vill så går de ju bara åt helvete. Då är de ju bara en massa skit jag vill ha. Jag vet inte varför min hjärna bara tänker på sånt? Ingen aning. Skitjobbigt är det iallafall. 
 
Hur positivt blev nu detta inlägget då? Nej inte så pepp direkt, men så är ju livet ibland. Jag måste jobba jättemycke med mig själv och mina tankar, de är en sak jag vet iallafall. Jag måste lägga upp en bra plan för hur jag vill att mitt liv ska se ut, för detta kommer bara fortsätta om jag inte har någon backup. Livet är inte roligare bara för att man får äta chips eller godis. De kanske är godare i stunden men de är ju inte ens värt de efteråt. FAN att jag ens ska lägga så mycke energi på mat i mitt liv. De stör mig men jag kan inte hjälpa de. Allting kretsar kring det å mitt mående påverkas negativt. 
 
Jaja, nu är jag iallafall på rätt köl igen och jag är ändå på något vis glad att de bara var en dag de handlade om, eller ja, 1½. Förr var de veckovis som jag släppte på tyglarna. Jag ska bara fortsätta, blicka framåt och skriva upp en bra plan för mig själv, sen ska jag skita i alla andra och hur alla andra gör, för jag måste hitta mitt eget sätt och leva därefter. De är ingen annan än jag själv som drabbas av dem valen jag gör, jag måste förstå de ordentligt. 
 
Nu ska jag gå å lägga mig å läsa. Adjö. 

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0