Tisdag.

       Publicerat 2016-10-05 » 11:43:41 | Me and my life
Jo då, vi kom iväg i helgen - men de blev inte riktigt som vi hade tänkt då vi för tillfället tampas med en gaaaaaanska trotsig unge.. 2,5 års-trots eller va dem nu vill kalla de? I vilket fall som så vill han ingenting, ska ingenting och visar de väldigt tydligt. Melvin har alltid haft humör och visat att han varit missnöjd ganska så övertydligt men nu är de extremt. Vi går upp två timmar innan han ska vara på förskolan å jag kan säga att 1½ timme av dem går ut på att bråka, tyvärr. De är skittråkigt, för jag har så pass ont och kan inte ha honom hemma med mig, men den tiden vi väl är tillsammans så vill jag såklart inte att vi ska bråka å va ovänner.. 
 
Vi åkte iallafall upp till Göteborg för att besöka Liseberg då Melvin älskar karuseller, å de gjorde han denna gången också, under tiden han satt i en... All annan tid gick tyvärr ut på att vägra vagnen, vägra vara i famnen, skrika för att man ska stå i kö och försöka komma loss ur famnen genom att sparka och fäkta.. Japp. SÅ. tråkigt! När vi sen gick på restaurang på kvällen för att äta så vägrade han sitta i sin stol, vägrade sitta hos Marcus, vägrade äta (de har han iofs gjort sen han var 1) å han skrek så pass högt å skulle bara springa runt så Marcus fick gå ut med honom. Vår mat kom in å jag kastade i mig den, gick ut till Marcus å skickade in honom så han fick äta sin å sen gick vi. Mm, de var den kvällen. 
 
Det är precis som att allting som ska göras bara MÅSTE bråkas om. Varje gång vi ska byta blöja, byta kläder, ta på ytterkläder, gå ut till bilen, sätta sig i bilbarnstolen, borsta tänder..alltså ALLT. Vissa bråk orkar man ju bara inte ta, men just såna basala saker måste man ju göra, kan ju inte bara strunta i de.. De går liksom inte att prata med honom heller å förklara varför vi ska göra en viss sak eller säga att om vi tar på oss kläderna nu så kan vi gå ut å leka sen, för han skiter i vilket :p Allt som oftast måste jag alltså "göra de med våld", å då menar jag givetvis inte att jag slår ner honom utan jag får helt enkelt hålla fast honom.. Dessvärre är de inte de lättaste, med en mage som är i vägen och en unge som nu är ganska lång och krälar, sparkar, slåss för att komma ur greppet. Han har ju också förstått att min mage är ömtålig å att han får reaktion när han sparkar eller slår mot den, så tyvärr är det de han gör oftast, speciellt när vi ska byta blöja, å då måste jag ju gå undan och han hinner då sätta sig upp å springa iväg..... 
 
Ja, så så har vi de, VARJE dag för tillfället, å de är ganska tufft som sagt.. Sin sak om de varit kanske varannan dag å att han hade bråkat om nån sak å gått med på nån men icke, VARJE dag å ALLA moment ska bråkas om.. Tänker inte ens skriva å förklara hur mycke jag älskar honom för de vet nog folk att man gör ändå, men jag älskar inte trotsåldern å jag river snart av de lilla hår jag har kvar på huet för de gör mig knäpp.. 
 
Nu ska jag iaf äta lunch å sen ska jag ut på jakt efter gummistövlar till vår lilla trotsare ;) 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0