Förändring.

       Publicerat 2016-01-05 » 20:38:44 | Me and my life
Jo då, visst blev de en förändring idag. Jag visste inte ens att mitt hår var så fult som de var, förrän jag såg bilden som Jennie tog. Inte heller att de var så långt som de faktiskt var.. Aja, jag hade ju bara de uppsatt alltid eftersom jag inte ens kunde kamma de så de var otroligt skönt att få bort allt de slitna och äckliga. Att de sen blev så bra som de blev var ju bara positivt såklart, riktigt nöjd. Jag lägger upp bilderna här nere så ni får se förvandlingen :)
 
Precis innan ringde min läkare också, då vi skulle ha telefonmöte. Vi pratade om hur jag mår just nu, hur de har gått med utsättningen av en del mediciner och jag berättade att jag mådde mycke bättre nu. En stor del av yrseln och de darriga har försvunnit å de är så otroligt skönt. När vi nästan var färdiga så säger han; Jaha, å hur går de med vikten? Min första tanke var PANIK, vafan, hur vet han de? Läser han min blogg eller? Nej, så var ju inte fallet. Han berättade att en av dem tabletterna som jag fortsatt å äta har en väldigt stark biverkning som har med just vikten å göra. Han frågade om jag var hungrig alltid, å där trilla polletten ner. De är alltså den jäveln som gör att jag HELA tiden är hungrig. Jag har funderat på om jag gör något fel på LCHF eller vad som varit problemet, för såhär hungrig brukar jag faktiskt inte vara. Tänk er känslan man har när man inte ätit någonting på en hel dag, när magen känns som ett tomt hål å de nästan gör ont liksom.. SÅ känner jag, HELA tiden, trots att jag nyss ätit. Grejen är ju då att viktökning kommer som ett brev på posten eftersom man kan äta hela hela tiden, å han hade nyss haft en patient som gått upp 17 kilo.. Inte okej. Jag frågade om de gick över men han kunde inte svara på de direkt, men att de kaaaanske kunde lägga sig lite. Nu är ju grejen den att jag är så fast besluten om att gå ner i vikt att jag inte äter mer än mina 3 mål per dag, å jag äter bara en lagom portion, så jag kontrollerar mig verkligen, även om jag lätt hade kunnat äta upp allt som finns i vårt kylskåp - för jag tänker att även om jag hade gått bananas å ätit så hade jag trots de känt den här känslan, å då ska den fan inte få förstöra för mig - men jag ljuger om jag säger att de inte är jobbigt. De är klart att de är sjukt jobbigt å ha ont i magen av hunger alltid, men jag ger inte upp. Vi fortsätter med den ett tag till å ser om de lättar, annars tänker jag minsjäl inte ha den heller längre. 
 
Alltså de är tydligen så med dessa psykmediciner, antingen så ska du gå runt å vara som en zombie, helt totalt nerdrogad, yr, darrig, gå upp i vikt pga noll mättnadskänsla och allt annat negativt skit ELLER så får man va utan mediciner å va livrädd för att trilla dit igen. De är ju som att välja på pest eller kolera, visst? Hade jag skullat gå på alla dem medicinerna som jag gick på hade jag ju aldrig kunnat jobba, så yr och borta som jag var.. Nej men du måste ju ha något som stoppar upp mot skoven! Jo men ska jag inte leva då? Ska jag vara yr, sjukskriven å gå upp ytterligare 15 kilo? Är de till å göra någon gladare? Hade nån av er ens velat de? Nej de är lätt å säga till en människa (har jag märkt) att "Nej men medicinerna är ju viktiga, du måste ha dem" - MEN TILL VILKET PRIS? Hade någon annan i min sits tagit dem? Jag tror inte någon vill de, om jag ska vara ärlig. Ta tabletter som gör att man förlorar sig själv, som gör att man varken känner lycka eller sorg, man i princip bara andas och går runt som en känslokall zombie, äter ihjäl sig och darrar så mycke att man tror man ska svimma när som. De är inte okej. Jag tycker inte de. Visst, de är klart att jag inte vill hamna i skov igen, men jag vill inte heller förlora mig själv och inte kunna jobba, att inte LEVA. 
 
Vi får se hur de blir. Jag har fortfarande kvar tabletter så jag är inte utan, men jag tänker inte heller leva med denna känslan resten av livet, att vara helt tom å ha ont i magen hela tiden varje dag. Vi åt middag för nån timme sen men de känns just nu som att jag inte ätit på en vecka. De gör ont i magen och den kurrar HELA tiden. Hur lätt tror ni de är att gå runt å känna så, å gå å lägga sig varje kväll å bara önska att de vore morgon så man kunde äta igen, fast sen ÄNDÅ va hungrig fast man äter. Jävla tablettjävel.. De måste finnas någonting annat som funkar. KBT, ljusterapi, jag vet inte? Jag vet många bipolära som inte äter medicin men istället använt sig av just KBT. Klart dem får skov, men de får jag ju ändå, trots mediciner, så vad är skillnaden? Utan mediciner lever jag iallafall emellan dem, de gör jag ju inte nu? Jo jag lever men inte som alla andra, för jag måste stå ut med 700 olika biverkningar. 
 
De är inte lätt å inte heller något beslut som jag ska ta ikväll. De lunkar på sakta framåt, å om jag tänker på att jag var inlagd för 5 veckor sen så har de ju hänt sjukt mycket. Jag har kommit en riktigt bra bit på vägen, mycke på grund av att jag har Marcus å Melvin, men också för att jag själv vägrar lägga mig å ge upp. Jag har tagit kontroll över min kost, börjat träna igen och jag försöker verkligen. Jag kämpar varje dag å då behöver jag inte någonting som kämpar emot mig hela tiden. 
 
 

Kommentarer
Postat av: Susanne Lilieqvist

Vad snyggt det blev😃

2016-01-05 @ 21:06:34
Postat av: Annie

Jag åt mirtazapin/remeron en period och gick upp i snitt ett kilo i veckan. Slutade väga mig efter 10kg upp. Alltid hungrig, kände mig som ett rovdjur. Men just då behövde jag pillerna för att överleva och orkade Inte bry mig om vikten. När jag mådde bättre trappade jag ner och slutade med dem, gick jag ner ganska snabbt igen. Tror medicinen band en del vatten i kroppen med, men mycket var ju fett 😆

2016-01-06 @ 17:38:28
Postat av: Kikki

Wow! Håret blev skitsnyggt :)

Åh.. Tänk att de inte kommit längre gällande mediciner mot bipolär sjukdom :/ tycker det finns så mycket mediciner till allt annat.

Jag har gått i kbt och det kan jag rekommendera. :)

2016-01-08 @ 00:55:08

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0