Onsdag.

       Publicerat 2016-01-27 » 19:42:56 | Me and my life
I helgen gjorde vi inte så mycket, Marcus å Danne isolerade ju så jag å Melvin roade oss inomhus eftersom han blev förkyld IGEN, efter några dagar på dagge. Josse å Nellie kom däremot å lekte lite med oss, å sen storstädade vi huset, så kul så. 
 
I Måndags träffade vi Anna å Melanie vilket var jäääättelängesen, så de var kul. Tyckte nog inte Melanie iofs, hon hade tjajat om Melvin hela dagen men när dem väl kom så var Melvin på SÅ dåligt humör å fick ett av sina utbrott. Han skulle minsann inte leka med någonting eller någon för den delen utan mest kasta ner saker från bord å skrika. Jaja, bättre lycka nästa gång :p 
 
Igår ringde dem från dagis å berättade att Melvin hade blivit biten i hakan av ett annat barn.. Hela mitt hjärta stannade kändes de som. Alltså jag förstår inte hur man överlever om ens barn blir mobbat eller slaget, eller jo, klart man överlever men de måste ju kännas fruktansvärt. Jag ville bara köra å hämta honom å rädda honom för allt i hela världen typ. Vi ringde till vårdcentralen som sa att vi skulle vara uppmärksamma om de blev rött runt omkring osv, men annars skulle de inte vara någon fara eftersom han fått alla vaccinationer. När han kom hem så såg man ju att de var ett ordentligt bett så vi har fotograferat de om de nu skulle visa sig att bli ett ärr å man behöver anmäla till försäkringsbolaget. Han däremot har varit helt som vanligt å inte ens brytt sig när man rört där så det är ju skönt iallafall.. 
 
Imorse körde jag å Marcus till MAXI å veckohandla å precis när vi kör in i Perstorp ringer dem från dagis igen å berättar att Melvin blivit sjuk. Hämtade hem honom å då hade han feber. Först tänkte vi att de kunde ha med bettet å göra men där syns ingen uppblossning och de var jättemånga på dagge som hade både feber, influensa å vattenkoppor så de är garanterat därifrån. Gav honom lite dricka efter att han fått Ipren å sen spydde han rakt ut i soffan. Jahaja, klädde in soffan i handdukar å förväntade oss de värsta men han har inte kräkt mer sen. Han har både ätit och druckit så de var nog att han drack för häftigt plus att han fick en hostattack. Jag går iofs bara å väntar på magsjukan så jag blev inte direkt förvånad. 
 
Nu är klockan mycket ser jag, jag måste fixa kaffe innan Sveriges mästerkock börjar. Längtat hela veckan :) 
 
 
 
 
Läste förresten ut denna boken på mindre än ett dygn nu i veckan. Läs den!!! Riktigt bra, som alla hennes böcker, men denna är nog bäst efter "Livet efter dig" faktiskt. 

FREDAG!!

       Publicerat 2016-01-22 » 13:33:41 | Me and my life
Oavsett om vi är hemma å är sjukskrivna så är ändå fredagen lite speciell, mysig på något vis! Man lagar något extra å tittar på Fångarna på fortet i soffan, precis som när man var liten <3 Ikväll ska vi göra en ceasarsallad med hemmagjord dressing, gott! 
 
Vad har hänt sen sist då? Nu var de ju inte så längesen men lite har ändå hänt. Marcus fick köra iväg å handla grejer inför att isolera vissa delar av huset. Vet inte om dem gjort ett dåligt jobb eller vad som hänt men vi har nästan frusit ihjäl dessa sista veckorna. Okej, kanske lite överdrivt men jag har suttit i soffan med tjocktröja och TRE filtar å ändå skakat, inte kunnat röra fingrarna osv osv. Inte så jätteinspirerande skulle jag vilja säga. Mm, så han fick hyra släp å ge sig iväg för å fixa grejer. När man sen kollar prognosen så ska de töa å bli plusgrader nästa vecka. Moget! Jaja, de kommer ju fler vintrar å de är lika bra å få de gjort, men vi är kanske inte dem rikaste människorna på planeten just nu? 
 
Mina fötter också hörni.. Dem är värre än någonsin å jag kan knappt gå. Igår gick vi ut en runda efter att Melvin kom hem ifrån dagge men de gick inte så värst länge. De gör sååå jävla ont. Jag brukar inte gråta av fysisk smärta men när vi var i Falkenberg så gjorde jag de, som ett litet barn. Jag har ju PPP, vilket är en form av psoriasis kan man säga, alltså de börjar som pustler å sen spricker dem. Detta hamnar som i klasar å när dem sen spricker å man hela tiden går så läker de aldrig, så detta har nu blivit stora öppna sår som vätskar. Har jag inte dem omlagda med halva Apotekets lager så kan jag inte gå, å dessutom så torkar vätskan å då fastnar allting i strumporna så man drar av hud när man tar av sig. Gaaaanska ont, å de var de som hände i Falkenberg. Jag har varit hos en hudspecialist nere i Lund men han sa DÅ, när de var lindrigare än nu, att de inte hjälpte med medicin när de gått såhär långt utan dem är mer i förebyggande syfte, så de känns inte så lönt att söka hjälp när man vet att man inte får någon. Jag kan inte smörja dem heller nu eftersom där är öppna sår så ja, jag antar att de enda å göra är att linda om dem så att man iaf kan ta sig fram. Sist när de var som jävligast så åkte vi ju till Cypern å dem läkte på en vecka å såg ut som vilka fötter som helst - men jag kan ju inte direkt åka utomlands hela tiden?! De höll sig i schack fram tills jag blev inlagd i Ängelholm i höstas å sen har de blivit värre å värre. Nu är de så illa att jag som sagt knappt kan gå även om dem är lindade å jag har inneskor. Därav blir de ingen träning å de är också tråkigt - även om jag fattat nu att jag inte kan träna at the moment pga att min kropp uppenbarligen stressar upp sig å blir pressad. Jag kan liksom inte träna normalt utan börjar jag träna ska jag helst köra 5-6 pass i veckan som mördar mig direkt.. Svart eller vitt. My lifestory. 
 
Ja, så vart ville jag komma med detta? Inte så långt, mest klaga lite. Kunde räckt med psyket kan jag tycka, men min kropp tycker ju inte som jag, å jag fattar ju också att fötterna blir värre när skoven kommer eftersom kropp å knopp sitter ihop. Jag får väl helt enkelt rida ut stormen å hoppas att de blir lite bättre snart så jag iallafall kan vara ute å gå promenader, få lite frisk luft å röra på kroppen lite iallafall. 
 
Nej, nu har jag dålig tid med detta.. Inga biverkningar so far iallafall. Vi håller tummarna, visst? 
 
 

Oj!!

       Publicerat 2016-01-20 » 11:49:03 | Me and my life
Trodde inte de var så längesen jag bloggade.. Jaja, jag lever iallafall! Efter att jag skrev de inlägget så förstod jag väl mer eller mindre att de kanske inte berodde på förkylningen, den där enorma tröttheten som trillade över mig.. Ringde å fick tag i min läkare som sa att de var ju en ren chansning egentligen att ta bort så många av medicinerna men jag mådde verkligen bra. Alltså jag stressade inte och jag tvingade inte mig själv att göra saker eller träna exempelvis, utan jag kände verkligen att jag hade energi och att jag mådde bra, men nu uppenbarligen så vände de å jag blev helt lealös och orkade ingenting. Eftersom jag har provat alla sorter som finns när de kommer till stämningsstabiliserare så fick vi ju börja om igen, typ. Först hade jag för mig att jag aldrig hade provat den men nu igår när jag tänkte efter å jag kände igen namnet så kom jag på att det var den medicinen jag fick bland dem första när jag kom till Ängelholms öppenvård, å då minns jag att läkaren ordinerade mig att börja på 100mg direkt. Jag minns inte varför jag slutade med den, alltså vad jag fick för biverkningar, men de lär vi väl märka snart isåfall? Denna gången startade jag iaf på 25 mg å de ska man ta dem första två veckorna, innan man höjer 25 mg till. Lite skillnad, å jag hoppas att de hjälper till att lindra biverkningarna när man smyger in de. 
 
Melvin blev iallafall ordentligt sjuk i förkylning så han var tillbaka på dagis först i Måndags. Helt överlycklig var han av att få leka och springa runt med alla andra igen! Vad mer då? Jag å Marcus var på Falkenbergs strandbad i helgen å utnyttjade julklappen vi fick av Pappa å Linda samt Mamma. Vi har ju varit där en gång tidigare och gjort samma spa-upplevelse men de var minst lika härligt denna gången. God mat, dryck å allt man kan tänka sig. Vi behövde verkligen komma iväg bara vi, efter allt tråkigt som har hänt i höst. Däremot tyckte jag de var fruktansvärt hemskt att vara utan Melvin denna gången, å jag antar att de är för att jag var inlagd så länge å därmed var ifrån honom vilket resulterade i att han var väldigt tillbakadragen när jag kom hem. Vet inte om de sitter inpräntat i mitt hue sen dess men jag saknade honom så mycke att de gjorde fysiskt ont iallafall. Han hade de såklart superbra hemma hos Pappa å som vanligt är han ett A-barn när han är borta ;) Äter allt han blir serverad, som han inte äter hemma eller på dagis, sover hela natten å sov fortfarande klockan 9 på morgonen så dem fick väcka honom (!!!!) osv osv. Han vägrar äta någonting nytt hemma å vi försöker å försöker. De är verkligen skitsvårt för man vill ju att han ska äta såklart, men nu har vi börjat med att äter han inte de vi sätter fram så får han vänta till vällingen. Jag kan ju inte stå å göra 5 rätter å vänta tills han äter någon av dem direkt. Igår kokade vi makaroner till honom å blandade med korv och ketchup, som han annars älskar, men nej, bara skakar på huvudet å gråter. Hade vi lagt allt i högar hade han ätit korven och ketchupen, men de kan man ju inte leva på heller. Anledningen till att vi provade var för att han åt en hel skål med makaroner hemma hos Pappa........ Alltså..får panik. Han smakar inte ens de hemma, men borta så tar han skeden å lassar in så fort tallriken hamnar på bordet? Inte så att vi lagat äckliga makaroner nån gång, de går ju liksom inte å misslyckas med? 
 
Nu idag har vi iallafall rensat ut på hans rum (äntligen!) bland alla hans leksaker å sen tog vi en raid i hans garderob också. Vi halverade den nog, så efteråt fick jag sätta mig å klicka hem lite pyjamaser till honom eftersom alla försvann. Skitsvårt att hitta tvådelade ju!! Hittade iaf några på Lindex rea å sen ett 2 pack på H&M så vi klarar oss ett tag iallafall. Han är nästan helt över på storlek 92 nu men han hade också 86 jättelänge, å därför blev de ju en massa kläder vi kunde rensa ut. Skönt när de är gjort å speciellt skönt att få rensat bort alla baby-leksaker som han ändå bara kastade ner på golvet varje dag.. 
 
Nu måste jag göra lunch känner jag.. Adjö. 
 
 
 
 

Dåligt.

       Publicerat 2016-01-07 » 20:37:23 | Me and my life
Känns som om jag har blivit överkörd av en grävmaskin eller någonting. Mår inte alls bra idag med andra ord. Fryser ihjäl och är allmänt låg. Vet inte om de är förkylningen eller vad det beror på men de kan ju samtidigt kvitta. 
 
Nej, jag går å lägger mig istället.. 

Onsdag.

       Publicerat 2016-01-06 » 20:39:51 | Me and my life
Åh, igår efter att jag publicera så bestämde vi oss för att börja kolla på Arne Dahl-filmerna igen, men de var mer nice å krypa ner i sängen å titta, så de gjorde vi, med tända ljus å ett fluffigt täcke är man ju hemma, helt enkelt! Vi såg alltså den första delen av film 1, dem är ju 1½ timme långa - alltså nummer 1 är 3 timmar totalt, å de finns 6 stycken så vi har skaffat oss nåt att göra igen, yeeey! 
 
Vaknar upp imorse å känner mig kass, förkyld å jävlig, Melvin likaså.. Han har hostat hela natten å snoret rinner i 190. Inte skoj alls! Skickade till Sofie eftersom dem skulle komma idag men hon var inte rädd för lite förkylning så dem kom ändå :) Vi spenderade därför några timmar på att få barnen att leka vilket verkade omöjligt för ingen av dem var på humör, dem bara bråkade, haha. Vi fick pratat ifatt iallafall, å sen lunchade vi med hjälp av Pizza24. För mig blev de en sallad å resterande åt pizza. Melvin älskar verkligen de så han åt tills de stod ur öronen på honom. 
 
När dem gick hem började jag på en storstädning, mm jag vet, förkyld å jävlig men jag kunde inte hålla mig. De såg verkligen ut som fan här.. Sen att jag ställer mig å dammsuger hela vår madrass innan jag renbäddar kanske var lite onödigt? Nu är den iallafall ren å vi har en häääärlig nybäddad säng. Marcus kom hem sen efter ett tag så han hjälpte mig, jag dammade å han tog toaletten. Golven blev också tagna å sen började vi på maten direkt. Mina goda biffar blev de, med gräddsås å morötter. SÅ GOTT!!! En kaffe på de å sen finns inget å klaga på. Jag å Melvin tog en dusch efteråt å sen var de dags för honom att sova. 
 
Jag har läst mina bloggar å nu tänkte jag gå ut å ta en cigg innan vi hoppar in i den renbäddade sängen å fortsätter kolla på Arne Dahl. De ska verkligen bli skönt å krypa ner under täcket för jag fryser ihjäl känns de som.. 
 
 
Blomman vi fick av Josse m familj har äntligen slagit ut :) Sååå fin.
 
 
Melvin är så söt när han ska kramas innan folk går, hjärtat krampar till lite :) 
Nygjord lemoncurd till frukosten imorgon, yeeeeey! 

Förändring.

       Publicerat 2016-01-05 » 20:38:44 | Me and my life
Jo då, visst blev de en förändring idag. Jag visste inte ens att mitt hår var så fult som de var, förrän jag såg bilden som Jennie tog. Inte heller att de var så långt som de faktiskt var.. Aja, jag hade ju bara de uppsatt alltid eftersom jag inte ens kunde kamma de så de var otroligt skönt att få bort allt de slitna och äckliga. Att de sen blev så bra som de blev var ju bara positivt såklart, riktigt nöjd. Jag lägger upp bilderna här nere så ni får se förvandlingen :)
 
Precis innan ringde min läkare också, då vi skulle ha telefonmöte. Vi pratade om hur jag mår just nu, hur de har gått med utsättningen av en del mediciner och jag berättade att jag mådde mycke bättre nu. En stor del av yrseln och de darriga har försvunnit å de är så otroligt skönt. När vi nästan var färdiga så säger han; Jaha, å hur går de med vikten? Min första tanke var PANIK, vafan, hur vet han de? Läser han min blogg eller? Nej, så var ju inte fallet. Han berättade att en av dem tabletterna som jag fortsatt å äta har en väldigt stark biverkning som har med just vikten å göra. Han frågade om jag var hungrig alltid, å där trilla polletten ner. De är alltså den jäveln som gör att jag HELA tiden är hungrig. Jag har funderat på om jag gör något fel på LCHF eller vad som varit problemet, för såhär hungrig brukar jag faktiskt inte vara. Tänk er känslan man har när man inte ätit någonting på en hel dag, när magen känns som ett tomt hål å de nästan gör ont liksom.. SÅ känner jag, HELA tiden, trots att jag nyss ätit. Grejen är ju då att viktökning kommer som ett brev på posten eftersom man kan äta hela hela tiden, å han hade nyss haft en patient som gått upp 17 kilo.. Inte okej. Jag frågade om de gick över men han kunde inte svara på de direkt, men att de kaaaanske kunde lägga sig lite. Nu är ju grejen den att jag är så fast besluten om att gå ner i vikt att jag inte äter mer än mina 3 mål per dag, å jag äter bara en lagom portion, så jag kontrollerar mig verkligen, även om jag lätt hade kunnat äta upp allt som finns i vårt kylskåp - för jag tänker att även om jag hade gått bananas å ätit så hade jag trots de känt den här känslan, å då ska den fan inte få förstöra för mig - men jag ljuger om jag säger att de inte är jobbigt. De är klart att de är sjukt jobbigt å ha ont i magen av hunger alltid, men jag ger inte upp. Vi fortsätter med den ett tag till å ser om de lättar, annars tänker jag minsjäl inte ha den heller längre. 
 
Alltså de är tydligen så med dessa psykmediciner, antingen så ska du gå runt å vara som en zombie, helt totalt nerdrogad, yr, darrig, gå upp i vikt pga noll mättnadskänsla och allt annat negativt skit ELLER så får man va utan mediciner å va livrädd för att trilla dit igen. De är ju som att välja på pest eller kolera, visst? Hade jag skullat gå på alla dem medicinerna som jag gick på hade jag ju aldrig kunnat jobba, så yr och borta som jag var.. Nej men du måste ju ha något som stoppar upp mot skoven! Jo men ska jag inte leva då? Ska jag vara yr, sjukskriven å gå upp ytterligare 15 kilo? Är de till å göra någon gladare? Hade nån av er ens velat de? Nej de är lätt å säga till en människa (har jag märkt) att "Nej men medicinerna är ju viktiga, du måste ha dem" - MEN TILL VILKET PRIS? Hade någon annan i min sits tagit dem? Jag tror inte någon vill de, om jag ska vara ärlig. Ta tabletter som gör att man förlorar sig själv, som gör att man varken känner lycka eller sorg, man i princip bara andas och går runt som en känslokall zombie, äter ihjäl sig och darrar så mycke att man tror man ska svimma när som. De är inte okej. Jag tycker inte de. Visst, de är klart att jag inte vill hamna i skov igen, men jag vill inte heller förlora mig själv och inte kunna jobba, att inte LEVA. 
 
Vi får se hur de blir. Jag har fortfarande kvar tabletter så jag är inte utan, men jag tänker inte heller leva med denna känslan resten av livet, att vara helt tom å ha ont i magen hela tiden varje dag. Vi åt middag för nån timme sen men de känns just nu som att jag inte ätit på en vecka. De gör ont i magen och den kurrar HELA tiden. Hur lätt tror ni de är att gå runt å känna så, å gå å lägga sig varje kväll å bara önska att de vore morgon så man kunde äta igen, fast sen ÄNDÅ va hungrig fast man äter. Jävla tablettjävel.. De måste finnas någonting annat som funkar. KBT, ljusterapi, jag vet inte? Jag vet många bipolära som inte äter medicin men istället använt sig av just KBT. Klart dem får skov, men de får jag ju ändå, trots mediciner, så vad är skillnaden? Utan mediciner lever jag iallafall emellan dem, de gör jag ju inte nu? Jo jag lever men inte som alla andra, för jag måste stå ut med 700 olika biverkningar. 
 
De är inte lätt å inte heller något beslut som jag ska ta ikväll. De lunkar på sakta framåt, å om jag tänker på att jag var inlagd för 5 veckor sen så har de ju hänt sjukt mycket. Jag har kommit en riktigt bra bit på vägen, mycke på grund av att jag har Marcus å Melvin, men också för att jag själv vägrar lägga mig å ge upp. Jag har tagit kontroll över min kost, börjat träna igen och jag försöker verkligen. Jag kämpar varje dag å då behöver jag inte någonting som kämpar emot mig hela tiden. 
 
 

Måndag.

       Publicerat 2016-01-04 » 21:24:16 | Me and my life
Nya Beck var skitbra, visst? Åh lite blandade känslor dock, men ändå, SKITBRA!! Jag kommer aldrig sluta älska svenska kriminalare tror jag.. Restaurangbesöket i Hässleholm var också bra, förutom att min mat BARA smakade salt. De som var nice (innan jag åt) var att man kunde plocka allting på sin tallrik som man ville ha wokat å sen fixade en kock maten till en medan man väntade. Massa grönsaker fick de bli, med entrecote, men som sagt, de smakade mest salt, tyvärr. De var en trevlig stund ändå å efteråt åkte vi hem till Josse & David, drack kaffe å spelade lite yatzy innan vi avslutade dagen. Tummen upp för de! 
 
Min träningsvärk ska vi däremot inte prata om, eller ja, de blir vi nog tvungna till eftersom den har tagit över mitt liv. Fan vilken utmaning cirkelpasset var istället!!! Jag har nog aldrig känt mig så otränad tror jag. Jag vill va i min bästa form (som i somras) NU NU NU.. Mm, ni vet ju mitt tålamod. Iallafall, igår kunde jag fan inte röra mig å ännu värre har de varit idag, men trots de gick jag ner å körde 1 timme på löpbandet. Jag hade tänkt att de skulle bli ett lågintensivt pass men fan så tråkigt de var å bara gå gå gå å stirra in i väggen så jag ökade farten å la till löpintervaller var tionde minut. Här snackar vi svett å hög puls. Jaja, de var roligare så nu fick de bli så. 
 
Jag fixade granola igår å idag har jag bakat sesamknäcke, vilket slår alla fröknäcke i världen. Dem är SÅÅ goda så jag längtar till jag ska äta frukost å få smaka dem.. Igår hade vi tacos till lunch å då gjorde jag mina älskade ostchips som tillbehör, dem är också såååå jäkla goda!! Tips tips! 
 
Igår var vi bortbjudna å så även idag så de har inte blivit mycket matlagning här hemma, dock har de blivit LCHF all the way ändå. Jag saknar ändå att laga mat själv så imorgon blir de hemmalagat å dessutom ett nytt recept som ska testas. Laxbiffar med pepparrotscreme, de kan väl va nåt? Imorgon ska jag dessutom till frisören och ändra om mitt fruktansvärda hår fullständigt. Är lite rädd faktiskt, haha! Jaja, de blir bra!! Om inte så är de bara hår som väzer ut igen. Problemet nu är håret inte hann bli bra efter graviditeten å sen kom ett skov med massor av psykisk ohälsa och stress, mediciner och allt annat så mitt hår är i sin sämsta form. Jag kan inte ens kamma ut de utan jag får halva håret på borsten å de är som gummi.. Har jag inte i 25 liter balsam så är de som en torr boll å man kan drömma om att få ut de. Mm, så de måste av helt enkelt, nytt å fräscht! 
 
Nu ska jag däremot kasta mig i sängen å påbörja en ny bok. Började läsa En man som heter Ove (antagligen sist i Sverige) för några dagar sen å jag läste ut den igår. Jag älskar Ove. Underbar bok!! Nu är jag redo å se den på bio, å förväntningarna är nog tyvärr för höga. 
 
 
 
 
Älskar hur någon har målat källaren i den fruktansvärda färgen.....missat lite också känner jag.

1/1

       Publicerat 2016-01-01 » 14:30:08 | Me and my life
Vi hade en jättemysig å lugn nyår här hemma bara vi tre. Åt en god LCHF-middag å sen spelade vi Bingolotto men vann inget. När Melvin hade somnat spelade jag å Marcus lite Skip-bo å sen la vi oss vid 00, efter att ha sett lite raketer. Melvin vaknade halv 1 så han kom in i vår säng å sen somnade vi alla om till halv 9 imorse. 

Jag tränade igår, första gången sen Augusti, å de var sjukt jobbigt. Värre än jag trodde de skulle va - men jag genomförde de. Tänkte träna imorgon igen, men då blir de uppvärmning på löpbandet och ett cirkelpass istället för crosstrainern. Mest så jag får lite variation på de. Skönt att komma igång för jag har verkligen saknat de. 

Fick lite kommentarer på förra inlägget å även om de känns skönt å veta att man inte är ensam så är de klart tråkigt också! En Linda kommenterade om vågen varje morgon å snälla, försök kom ifrån de! Jag vägde mig 2 gånger per dag, morgon å kväll, i somras när jag va inne i ett hypomant skov å de förstörde mer än de gav. De är fruktansvärt å känna den pressen så försök å kom därifrån! Jag tvingade mig själv att ställa bort vågen i en månad å jag klarade de. Nu är de en frihet att "bara" göra de en gång i veckan å jag känner ingen sån hets vid vågen längre. 

Idag ligger vi mest i soffan å myser. Tilda är här å leker med Melvin så dem är de full fart på, man hör hur Melvin kiknar av skratt :) Så härligt att dem leker så bra trots den stora åldersskillnaden. Så gulligt också när hon ringer å frågar om hon får komma å leka för att hon saknar honom, kärlek! 

Ikväll blir de den nya Beck-filmen å sen imorgon ska vi på restaurang med Josse, David å Nellan. Nice :) 


Nya favvo-lunchen <3 

RSS 2.0