Söndag, igen.

       Publicerat 2016-02-28 » 19:18:32 | Me and my life
De har nu gått några dagar sen sist, igen, och Melvin är äntligen frisk igen. Dem första dagarna fick vi bråka rejält med honom för att få i honom pencillinet men sen har de gått bra faktiskt. Han har varit så rastlös stackaren men vi har inte vågat gå ut för tidigt å låta honom leka å bli anfådd eftersom han har rosslat och pipit så mycket i andningen. Nu håller vi verkligen tummarna att vi har fått vår del av sjukdomar, iallafall på ett litet tag. Imorgon ska han till dagis igen och jag HOPPAS nu att sjukorna har slutat gå runt där också så att han faktiskt kan få vara där å leka med sina mini-kompisar. 
 
Jag då? Jo jag skrev ju då att fötterna blev bra igen. Jag skulle fortsätta smörja med en kortisonkräm som jag fick utskrivet å de har jag gjort, två gånger om dagen, men de har ändå kommit tillbaka igen.. SÅ tråkigt. De började förra veckan så de är såklart inte lika jävligt som de var då för ett tag sen, men jag ska ringa till Hud imorgon å förhoppningsvis få en ny tid inom de snaraste så att de just slipper bli så illa. Jag kom ju dit på akut-remiss sist å fick tid dagen efter så jag vet inte hur lång väntetid dem har vanligtvis, men de blir jag väl varse om.. Undra hur länge de skovet ska hålla på å jävlas, för PPP går ju också i skov som många andra sjukdomar. De har ju egentligen varit över 1 år nu, förutom när vi var utomlands å en kort tid därefter - men solen är ju också de som sägs hjälpa bäst. Någon kan kanske köpa mig en resa? 
 
Annars då? Jag mådde lite dåligt förra veckan å fick ta en lugnande, vilket var väääldigt längesen sist. Tror de var när jag var inlagd i Kristianstad faktiskt. Iallafall, jag kände spänningar i benen och hade ingen som helst energi så jag lyssnade på kroppen å vilade. De är ju fullt normalt, enligt min läkare, att få små korta återfall efter att man varit så djupt nere i ett depressivt skov så jag försöker inte å måla fan på väggen när jag mår sådär. Nu några dagar senare mår jag bra igen, så de är väldigt skönt. 
 
Jag var hos min läkare för ett tag sedan å vi tog beslutet, eller jag rättare sagt, att jag vill börja jobba. De känns så pass bra nu å dessutom tror jag bara att de är bra för mig att komma hemifrån och få känna att jag gör någon "nytta". Jag trivs så bra på mitt jobb och jag vill komma igång efter att först ha varit mammaledig å sen sjukskriven, även om jag var inne i somras på timmar så saknar jag de. Han ville dock att upptrappningen skulle gå långsamt så första månaden ska jag jobba 25%. Då jag har negativ erfarenhet av att jobba 2h/dag 5 dagar i veckan så pratade vi även om de, å han skrev därför på intyget att jag skulle få välja hur jag skulle lägga timmarna per vecka istället. På Tisdag ska jag jobba mitt första pass å nu har vi istället delat upp de så jag jobbar 2 pass i veckan, med fler timmar istället för detta hattandet som bara gjorde mig mer stressad. Känns mycket bra iallafall, ser fram emot de :) 
 
Idag gav jag mig ut på min första riktiga PW med löpintervaller sen den 30 juli förra året. Fy. fan. säger jag bara. Jag trodde jag skulle spy när jag kom hem. Visst, de var dumt av mig att jogga överhuvudtaget idag, å de var kanske dumt att ge mig ut när fötterna har börjat jäklas igen, men ni vet hur jag är vid detta laget. De är fan ingenting som ska stoppa mig när jag vill någonting. Joggningen körde jag lugnt med dessutom, tror jag körde 3 korta intervaller på hela rundan, mest bara för å känna hur de kändes, å gud va jag har saknat att springa. Den känslan som infinner sig i kroppen är helt underbar!! Självklart låg min puls vääääldigt högt om jag ska jämföra med mina andra rundor och jag hade tappat lite över 1 minut i genomsnittligt tempo men herregud, jag hade inte förväntat mig något annat. Kondition är en färskvara så den måste såklart underhållas å de har jag ju verkligen inte gjort. Vet inte vad dem säger ang tid innan den tränas upp igen men jag tänker att om några veckor känns de säkert liiiite lättare iallafall. 
 
Resten av dagen har jag varit stendöd, dessutom har jag redan fått träningsvärk.. Har dammsugat å plockat lite här hemma, duschat å nu har vi precis käkat lite middag. De blir soffan resten av kvällen för jag orkar knappt resa mig, haha. Mm, så ligger de till just nu. Vi hörs i veckan, hoppas jag. 
 
 
 

En vecka till.

       Publicerat 2016-02-19 » 20:42:39 | Me and my life
Jaha, då har ännu en vecka gått. Melvin har varit hemma från dagis hela veckan - IGEN!! Alltså de är helt sinnessjukt så mycke sjukor vi har haft detta året. Jag tror vi räknade att han har varit på dagge 8 dagar sen de öppnade i Januari. Nu har hans hosta dock eskalerat ordentligt å vi har legat vakna de flesta nätter denna veckan eftersom han har hostat cirka var 5:e minut... Synd om honom när han verkligen kämpar så mycke så han nästan tappat luften. 
 
I Tisdags sköt febern upp i höjden igen så då körde vi in till Akuten i Helsingborg. Fick träffa en läkare som typ lyssnade på hans lungor i tre sekunder, samtidigt som han skrek, å sa nej men detta är ett virus. Gå hem och vila. Jaja, då gör vi väl de? Antar väl att han som är läkare känner igen tecken å sådär men... Jaja, vila har vi gjort iallafall, varit inne å lekt de han har orkat med och sen har vi gått ut en liten runda med vagnen varje dag för att han ska få i sig lite frisk luft. 
 
Imorse när hostan fortfarande sitter i lika mycket och de fortfarande piper å rosslar när han andas så ringde vi till vårdcentralen å fick en tid, där det konstaterades lunginflammation...... Stackars stackars barn! Jag har själv haft lunginflammation å vet hur jävligt det är. hur ont det gör och hur fruktansvärt trött man blir av all hosta. Jävla idiot därinne i Helsingborg, men man litar ju på att dem gör sitt jobbå kan sin sak?! Ja, så nu ska vi slita med att försöka få i honom pencillin i 10 dagar, 3 gånger om dagen... Kul. 
 
Jag är så fruktansvärt trött idag, eller ja, jag har varit de hela veckan, å har känt lite spänningar tillbaka i benen så jag ska bara ta de lugnt hela helgen, tillsammans med min sjukling. Vila å skita i allt som "måste" göras. Skönt. Ni får ha uppdatering om mitt eget liv en annan dag :) 
 
 

Fredag.

       Publicerat 2016-02-12 » 20:00:32 | Me and my life
Jo då, jag ringde till vårdcentralen i Måndags och fick en tid redan på förmiddagen. Den läkaren där kliade sig i huvudet och vågade inte göra någonting åt de, utan skickade mig vidare med en akutremiss till Hud, där jag fick tid redan dagen efter. Lite klabb innebar de såklart, med fel remisser och jag fick sitta i telefon halva eftermiddagen MEN de löste sig till slut, som alltid. 
 
I Tisdags körde jag alltså dit å visade upp mina fötter å fick en behandling direkt där och då. Jag fick bada i något lila vatten (kaliumblablablabla) å sen fick jag fötterna omlagda med zinkstrumpor och fyra lager lindor/vadd å gud vet allt. Jag fick även två tider till både Onsdag å Torsdag så att jag kunde komma in å upprepa samma behandling. 
 
I Onsdags var jag först hos Anette på lunch å massa härligt snack innan vi körde in till Hud. Hon var nyfiken i en strut å ville följa med :) Redan där såg de bättre ut (?!), å jag blev så förvånad hur de kunde ändra sig så på EN ynka dag. En vacker dag när jag har fått mer mod ska jag fasen lägga upp bilder på de så ni ska få se. Alla som har sett dem har ryggat tillbaka, milt sagt. 
 
Igår körde jag först till jobbet på medarbetarsamtal, vilket var väldigt....roligt? Kan man säga så? Jo de kan man nog. Jag har inte varit på jobbet på hur länge som helst så de kändes skönt att komma dit, kramas lite och prata om hur allting ska bli framöver. Därefter körde jag alltså in till Hud igen för att få min tredje behandling. Herregud vilken skillnad. Jag fattar inte de ens. TRE ynka dagar!! Jag behöver inte köra dit nu längre, utan fick ta av allt bandage idag å nu ska jag fortsätta smörja med kortison i två veckor.. HOPPAS att de inte blossar upp nu igen när man slutar med omläggningar och de där speciella badet.. Jag håller tummarna SÅ hårt. JAG KAN GÅ IGEN!!! Fattar ni lyckan? Ja, å jag vet, jag får inte belasta fötterna nu förrän jag har fått ny å fin hud å jag måste vara försiktig så jag inte retar upp å blablabablabla MEN jag är bara så glad att jag kan gå, här inne, utan att de känns som jag går på brinnande glasbitar. 
 
NU är de Fångarna på fortet å fredagsmys bestående av ProPud vanilj, lite hallon å en klick grädde. Livet på en pinne! Adjö. 
 
 
 
 

Trött på detta.

       Publicerat 2016-02-07 » 21:33:09 | Me and my life
En vecka har gått sen jag skrev sist, ser jag.. Livet har kommit emellan, om man säger så. Alltså jag är så sjukt jävla trött på vårt liv just nu så jag vill bara sätta mig ner i ett hörn och gråta. Jag VET att man ska vara tacksam för vad man har å allt de där, men ibland blir de bara för mycket, och de har de blivit nu. 
 
Efter att jag skrev så fick jag maginfluensa, vilket är de absolut värsta som kan hända mig eftersom jag lider av emetofobi. Jag låg här i två dagar å kunde varken äta eller dricka, med sjuka magkramper och ett illamående från helvetet. Mm, fine. Dagarna efter så hände de något annat, som jag inte känner att jag vill skriva om, men som tar upp så sjukt mycket av mina tankar. Det gör så ont när man inte kan göra någonting för att hjälpa, när man vet precis hur det känns och man vet exakt precis hur jävla ont de gör, å ändå är man så sjukt hjälplös. Mina fötter blir värre å värre för varje dag. Jag kämpar som ett svin, jag vägrar å ge med mig så jag fortsätter att gå (ja vad ska jag annars göra?) men de GÅR verkligen inte. Större delar av fötterna är öppna sår som vätskar, de ser lite ut som en som blivit brännskadad.. All hud är borta och de går verkligen inte att trampa å gå normalt. Jag förväntar mig inte att någon som inte varit med om de ska förstå men alltså seriöst, de gör SÅ jävla ont och man blir helt jävla handikappad. Sin sak om jag fått eksem på benen eller var som helst men fötterna?! Åh.. 
 
Jag försöker å försöker, varje dag, att kämpa mig tillbaka från allt som hände i höstas. Hälften har jag inte ens kunnat berätta, men de är så mycket att bearbeta. Bara de tycker jag kunde räcka egentligen, för Marcus har fortfarande sitt knä att oroa sig över som gör ont och hindrar honom från att kunna jobba eller ens fungera normalt. Melvin har varit på dagis 4 dagar den senaste månaden och fortsätter bara att bli sjuk heeeeela tiden. Nu är han så pass bra att han ska på dagis imorgon, men där går fortfarande magsjuka och vattenkoppor så jag förväntar mig inte att han kommer klara så många dagar.. Jag VET, man ska vara positiv, men hur mycke positiva tankar ska man klara av å hålla vid liv när man heeeela jävla tiden blir nedslagen av allt de negativa. När fan ska de vända egentligen? Seriöst. 
 
Hur länge klarar man av att hålla skenet uppe när någon hela tiden släcker lågan? Jag brukar inte vara den som ger upp. Jag kämpade hela sommaren när Marcus gick på kryckor, jag tog hand om huset, Melvin, Marcus samtidigt som jag tränade 12 PASS i veckan.. Mina fötter var dåliga då också så dem fick jag lägga om, men jag kan ändå inte minnas att jag ens klagade då. Jag körde på som om de inte var något annat å tänka på, å de vill jag göra nu också men de går inte. De har tagit helt stopp och jag känner mig totalt dränerad på energi. De har bara blivit för mycket. Förr kunde jag träna för de gav mig energi samtidigt som jag fick ut allt negativt men inte ens de kan jag göra. Jag önskar att jag bara kunde GÅ just nu. Gå en liten promenad som en normal jävla människa utan att känna att jag går på eld eller glas. Är de för mycke begärt? 
 
Jag skäms varje gång någon frågar hur det är, för jag vill inte säga att de är något dåligt eller att vi har drabbats av än de ena än de andra, å hur sjukt är de? Som att jag kan hjälpa att de är såhär? Som att någon av oss VILL ha de såhär? Nej, jag vet inte. De har som sagt bara blivit too much. 
 
Nu ska jag läsa mina bloggar å sen ska jag dra täcket över huvudet å vakna till en ny dag. Imorgon ska jag ringa till vårdcentralen direkt på morgonen, få en tid å sen ska jag vägra gå därifrån tills jag har fått någon som helst lindring eller hjälp, för detta går inte längre. Önska mig lycka till eller nåt. 

Måndag.

       Publicerat 2016-02-01 » 21:00:48 | Me and my life
Dem senaste dagarna har inte alls varit roliga :( Melvin var ju dålig och de var ingen maginfluensa. Han hostade vissa gånger så mycket att han till slut spydde upp slemmet. Stackars!!! Riktigt jobbig hosta som fortfarande inte har gett med sig så han är fortfarande hemma från dagge. Febern gav med sig men kom tillbaka igår igen :/ 
 
I fredags var Marcus iväg hos sin läkare å de resulterade i en förlängd sjukskrivning till April.. Åh, alltså de vänder aldrig för oss känner jag. De är bara motgång på motgång heeela tiden. Dem flesta dagarna låter vi inte de tynga ner oss men i lördags kände jag bara FAAAAN, nu får de räcka!! På kvällen fick han sen maginfluensa också, som om vi inte hade nog redan.. 
 
Just därför har jag inte så mycke å berätta.. Jag kan ju knappt gå så jag är mest inomhus, eftersom jag inte kan göra annat. Marcus å Melvin har varit dåliga, och är, så vi har inte varit ute på flera dagar. Mest synd är de ju om Melvin som borde vara jättetrött på att hänga här inne dag ut och dag in, men "som tur är" så verkar han inte bry sig eftersom han mår så pass dåligt. Vi kan ju inte direkt dra ut honom när han har hög feber heller. Dock hoppas jag självklart att vi alla blir friska snart så vi kan komma ut i friska luften, Melvin kan få gå på dagge å leka med sina kompisar å vi kan få lite flyt igen. 
 
Nu vill vi inte ha mer sjukdomar eller motgångar. Vi har fått va vi ska ha för detta året kan jag känna. 
 
 
Här är vad jag behöver för EN vecka, för att kunna röra mig någorlunda. 350:- per gång går kalaset på! Kul. 

RSS 2.0