Över en månad..

       Publicerat 2016-12-25 » 20:22:04 | Me and my life
Nu är de en månad sen jag skrev något sist.. Har tröttnat något fruktansvärt på bloggen den senaste tiden, eller egentligen under en längre tid, men nu är de ju katastrofalt. Bloggar känns så ute på något vis å framförallt känner jag väl att jag har 547 saker som är viktigare att göra. 
 
Tiden har ju rullat på ändå som sagt å igår var det julafton. Vi har dock firat i dagarna två så vi började redan i fredags hemma hos Pappa. Har haft en jättebra jul iallafall och att få uppleva julen genom sitt barn är de absolut bästa man kan göra. Jag är glad när han är glad, å att få se hans reaktioner å upplevelser är värt såå mycket. Får jag sen lite julmat å umgås med familjen så är jag nöjd för ett år framåt. 
 
Usch nej jag är inte alls positiv i övrigt så de blir svårt att krysta fram något inlägg här känner jag. Hade hellre legat å krystat fram något annat..eller kanske inte, men jag längtar iallafall till förlossningen är över å framförallt graviditeten. Jag har så sju in i helvetes ont nu så jag vet inte var jag ska ta vägen. Fylld med vätska, trött å tungt - men allt de hade jag seriöst kunnat leva med utan å klaga nämnvärt - om de inte vore för den här foglossningen som håller på å mörda mig. På nätterna å morgonen är de som värst, känns som någon sågar en mellan benen så fort man rör sig minsta millitmetern. Allting låser sig så man kan liksom inte röra sig, samtidigt som de är en så sjuk smärta att man inte vet var man ska ta vägen. Mitt i detta ska man då gå upp på toa 2-3 gånger per natt å varje gång tar de 5-10 minuter att komma upp på benen å sen börja kunna ta steg. När man sen går så känner man riktigt hur de glappar å dessutom hör man för varje steg hur de knakar i hela bäckenet. Aeh fyfan. De senaste dagarna har de även smärtat mer på dagarna så för varje steg man tar så skär de igenom hela kroppen. Den enda gången de inte känns någonting är när man sitter alldeles stilla eller ligger ner utan å röra sig, men hur ofta kan man göra det med en snart 3-åring? Nej. Inte ofta. 
 
Jag var dessutom sjuk nu precis, i två veckor låg jag nästan i influensa som slutade i öroninflammation där jag även spräckte trumhinnan så jag hör inte ett skit på de ena örat fortfarande. Tog sista penicillinen idag så får vi väl se hur länge de dröjer innan locket släpper å jag kan börja höra någorlunda igen. 
 
Nej vi avslutar här så ska jag ta mig en ordentlig funderare på om jag ska avsluta de här med bloggen eller va jag ska.. De känns liksom som ett överdrivet projekt om jag inte ens har hunnit eller känt för de med ett barn...hur ska jag då hinna eller vilja när jag har två? Visst, de är kul å gå tillbaka å läsa osv, men de överväger nog inte ändå.. Vi hörs iaf, å då hoppas jag fan att jag har fött, överlevt å att jag älskar mitt liv lite mer än just nu. 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0