Graviditet nummer 2.

       Publicerat 2016-08-23 » 11:52:52 | Me and my life
Så stod man där igen, på toaletten med stickan i handen, halvt livrädd och skitnödig.. Man vänjer sig inte, eller iallafall inte jag.. Nu ska jag inte ha fler barn efter detta så jag lär aldrig få möjligheten att vänja mig heller för den delen. Iallafall, när tre minuter hade gått så såg jag resultatet som visade de jag egentligen redan visste, jag var gravid! 
 
Eftersom jag kände de så väl så var de inte tal om att ha gått långt eller så.. Tror till och med jag testade innan beräknad mens så jag fick veta de så tidigt de gick, vilket inte alltid är så positivt.. De tolv första veckorna sniglar ju sig fram när ingen vet å man ska låtsas att allt är som vanligt trots att hela ens liv å värld är helt upp å ner. 
 
Fy va jag mådde dåligt i början.. Fruktansvärt faktiskt! Besökte läkare redan i vecka 6 för att få utskrivet illamåendetabletterna jag käka med Melvin, eftersom jag mådde illa HELA tiden.. Skillnaden mot den förra graviditeten var att denna gången åt jag HELA tiden istället för aldrig. Med Melvin kunde jag verkligen inte äta, de vände sig direkt, men nu var jag tvungen å tugga på något exakt hela hela tiden. Detta ätande plus mitt rökstopp gjorde ju att jag gick upp några kilo direkt men där och då brydde jag inte mig. Jag åt allt annat än LCHF eftersom de enda jag var sugen på var potatis och pulver-hollandaisesås (?), som jag åt till både lunch och middag i flera dagar. Jo, bara de alltså, ingenting till eller så, mer än myyyyyycke salt.. Surt och salt godis, alkoholfri öl (jag som inte ens är så glad för öl annars fick ett sjukligt sug efter just öl å drack dem alkoholfria som om de vore rinnande guld) och limpmackor med ost.. De levde jag på första tiden, å gott var de! 
 
Tröttheten var också helt sinnessjuk.. Om man ska jämföra med sist så var ju den stora skillnaden att denna gången kunde man liksom inte bara lägga sig ner å vila när man ville, utan nu hade jag ju Melvin att ta hand om.. Somnade nog sittande nångång när vi lekte till och med. Mommy of the year! Ja, å frös gjorde jag, fast de var värsta sommarvärmen där i Maj. Låg fullt påklädd i soffan med en filt som var dubbelt så stor som mig själv i fleece, inlandad som en kåldolme men hackade ändå tänder. 
 
Redan tidigt, minns inte vilken vecka men typ 11-12, fick jag "tillbaka" min foglossning.. De fick jag sent med Melvin å dessutom hade jag de bara på ena sidan då. De började på samma sida nu men gick snabbt över till andra sidan också, samt hela vägen fram så de känns som någon har sparkat en rätt upp mellan benen. De räcker att jag tömmer diskmaskinen eller dammsuger ett rum så är den där å blir värre å värre under dagen. Lite svårt att leva livet liggande på sängen hela dagarna, även om jag hade gjort de om jag fått välja för fasen va ont de gör. Strålar ner i båda benen och oftast låser sig allting så man liksom stannar upp å kan inte röra sig.. 
 
Annars är de som de flesta säger med nummer två... Jag får ofta kolla i appen vilken vecka jag är i, jag har nog inte läst informationen om varje ny vecka mer än vid två tillfälle å man är liksom lite mer "ja visst ja, jag är ju gravid" istället för "graviditeten är hela mitt liv".. 
 
När illamåendet la sig å jag kunde äta normalt igen så kände jag att nej, jag vill inte gå upp lika mycke som med Melvin, å denna kosten gör mig bara segare, tröttare och dåligare som människa, så jag styrde upp mig själv och började äta lågkolhydratskost igen - med vissa ändringar.. Jag VET att man inte ska "banta" när man är gravid å de har jag verkligen inte gjort heller.. Man kan nog egentligen mer säga att jag äter enligt GI-hållet. Jag ville verkligen inte vara strikt med maten utan har ätit frukt, knäckebröd och havregryn just för att få i mig kolhydrater som är bra. De jag har slutat helt med är socker och all skitmat som ändå ingen mår bra av helt enkelt. När jag började med detta så gick jag ner några kilo till en början, såklart mycket vätska å så också, å sen stod jag stilla till att jag nu har gått upp 2 kilo allt som allt under graviditeten.. Med Melvin gick jag upp 16 kilo så de ska bli kul att jämföra sen faktiskt.. Framförallt mår jag så mycke bättre när jag äter bra och slipper mina hetsätningsmonster i hjärnan hela tiden.. 
 
Vi var på RUL under Marcus semester och fick reda på att allting såg bra ut iallafall, vilket såklart var jätteskönt. Fick även veta att jag hade moderkakan i framvägg denna gången så de är nog de som gjort att jag inte hade känt någonting. Nu däremot känner jag varje dag och iförrgår kunde jag känna utanpå magen för första gången. Älskar att jag fick kolla appen nu, haha, men vecka 22 är jag i iallafall.. 
 
Jag har varit 100% säker på att de var en lillebror till Melvin som låg i magen å växte, men enligt undersökaren ska detta vara en liten flicka! Ja, alltså jag blev så förvånad så jag skrek VA?! rakt ut.. Frågade flera gånger om hon verkligen var säker och hon visade vad hon såg noga flera gånger, ändå gick de inte in, vilket de fortfarande inte har gjort egentligen :p Vi ska på ett ultraljud till om tre veckor så förhoppningsvis blir jag mer övertygad då - men OM de skulle visa sig att de faktiskt är en pojke så är jag den sista att bli förvånad, de kan jag lova! :) 
 
De beräknade datumet för födsel är nu den 31 december, på självaste nyårsafton, så vi får väl se hur de går.. Lite extra spänning är ju aldrig fel. Hoppas verkligen att bebben inte kommer på julafton bara.. Helst går jag över till Januari såklart, för barnets skull, men de får ju inte jag lov å bestämma.. Melvin kom ju 1 vecka för tidigt så om de håller i sig blir de väl lagom till Kalle Anka, haha. 
 
 
 
Aptitligt va? ;)
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0