Torsdag.

       Publicerat 2016-08-25 » 10:51:00 | Me and my life
I Måndags hände de nog inte så mycke mer efter att jag skrev mitt inlägg.. Jag var iallafall skittrött å gick å la mig vid 20.00 när Idol började.. Mm, så rolig var jag. 
I Tisdags då? Åh den dagen var lång.. Först då när Melvin var på dagis så fixade jag tvätt osv här hemma, tog emot en leverans av DHL som kom med nya möbler som vi fyndade på Trademax REA dem hade i förra veckan å sen hämtade jag Melvin. Vi lekte hela eftermiddagen å eftersom Marcus skulle resa hus på jobbet, vilket betyder att han är hemma typ jättesent, så gjorde jag middag till mig å Melvin runt 17. Städade hela köket, plockade undan allt duplo som låg i hela vardagsrummet å sen städa vi Melvins rum tillsammans. Ja, han var faktiskt jätteduktig hela dagen i Tisdags å hjälpte mig å plocka upp som han annars aldrig brukar.. Han brukar typ stå å skratta å kasta ut allting igen annars..... Efter de så dammsugade jag hela huset, trots att jag inte ska, men jag får panik när de ser ut som fan å går å stör mig på allt mög som ligger. Ja, sen duschade vi å fick vatten i hela badrummet, borsta gaddar, på med jamas å sen var de dags för nattning, vilket tog 1 timme å precis när han hade somnat vid 20.00 kom Marcus hem. Yeeeey, knappt död jag var då eller? Jag vet jag vet jag vet att ensamstående har de så varje dag - men nu är jag inte ensamstående så jag kan liksom inte jämföra mig med dem. Har man annars hjälp varje dag och är två som delar på ansvaret så blir de tufft att va själv, speciellt när man har så sjuhelvetes ont. Vi såg Idol-programmet som vi spelade in i Måndags å sen blev de sängen direkt. 
 
Igår då? Melvin var som en helt annan unge.. Om man ska jämföra med i Tisdags iallafall, då han som sagt var en ängel å hjälpte till, löd allt jag sa osv osv.. Igår gjorde han ALLT för å driva mig till vansinne. Slängde ner min inredning, kastade ner tvätten från torkställningen, kastade ut alla leksaker på hela golvet, tog alla skorna i skostället å kastade dem i vår säng så de var grus å skit överallt, tömde tvättkorgen i sängen, stoppade grejer i toalettstolen, å allt detta samtidigt som han skrattar så han nästan kiknar.. Mm, skitkul! Skrattar ihjäl mig. Stoppar honom i bilen å kör hem till Farmor där vi skulle äta middag, vilket vi ju gör en kväll i veckan fortfarande.. Han ska inte ha mat, inte sitta still utan helst riva hela hennes radhus så de blev inte mycke middagsro faktiskt... Jag å Farmor sprang mellan tuggorna å hjälptes åt iallafall. Marcus kom efter ett tag från jobbet å hämtade bilnyckeln till lånebilen eftersom vår bil äntligen var färdig.. Han körde ner å lämnade den å fick hem våran iallafall, bytade bilstolen å sånt där innan han också kunde sätta sig å äta. Han klippte sen hennes gräs å sen körde vi hem, var hemma klockan 19 å då skulle han i säng direkt. Kolla på Idol å sen somna jag direkt. 
 
Mm, så denna veckan har de varit någonting hela tiden tycker jag å min hjärna får kortslutning. De står fortfarande kartonger i hela vardagsrummet med möblerna som vi inte ens har hunnit titta på, de behövs städas igen, de hänger tvätt, Melvins rum ser mer kaos ut än vanligt å hela helgen ska de göras 100 projekt så jag känner att de finns ingen tid överhuvudtaget till att bara andas - vilket jag behöver när de blir för mycke för min hjärna. Jag kan liksom inte hantera sånt här som normala människor känns de som, utan jag behöver en dag då jag kan känna att idag har vi inga måsten överhuvudtaget, så jag kan komma ner i varv å bara få finnas till. När de blir för mycket å sakerna bara byggs på så får jag panik å går runder å är överstressad hela hela tiden, vilket gör mig lättirriterad å de gör att jag spänner mig, så jag blir helt slut.. Not good! Idag är inte Marcus hemma förrän sent heller för han ska till sin sjukgymnast å träna 1 timme efter jobbet så de blir inte mycke gjort idag heller.. Kanske vi iallafall kan hinna å öppna kartongerna å titta på dem iallafall? Vi märker. 
 
Nu ska jag ägna denna timmen åt djupandning eller något, innan jag ska hämta Melvin.. 
 
 
 
Denna bilden är förresten tagen imorse, när Melvin vaknade långt innan alarmet skulle ringa.. Han kommer in i vårt sovrum, tänder lampan å skriker "Hej mamma!!"......... Öööh, hej hej? SÅ pigg!
Tror vi slipper ställa alarmet i helgen faktiskt ;) Rutinerna är here to stay.

Graviditet nummer 2.

       Publicerat 2016-08-23 » 11:52:52 | Me and my life
Så stod man där igen, på toaletten med stickan i handen, halvt livrädd och skitnödig.. Man vänjer sig inte, eller iallafall inte jag.. Nu ska jag inte ha fler barn efter detta så jag lär aldrig få möjligheten att vänja mig heller för den delen. Iallafall, när tre minuter hade gått så såg jag resultatet som visade de jag egentligen redan visste, jag var gravid! 
 
Eftersom jag kände de så väl så var de inte tal om att ha gått långt eller så.. Tror till och med jag testade innan beräknad mens så jag fick veta de så tidigt de gick, vilket inte alltid är så positivt.. De tolv första veckorna sniglar ju sig fram när ingen vet å man ska låtsas att allt är som vanligt trots att hela ens liv å värld är helt upp å ner. 
 
Fy va jag mådde dåligt i början.. Fruktansvärt faktiskt! Besökte läkare redan i vecka 6 för att få utskrivet illamåendetabletterna jag käka med Melvin, eftersom jag mådde illa HELA tiden.. Skillnaden mot den förra graviditeten var att denna gången åt jag HELA tiden istället för aldrig. Med Melvin kunde jag verkligen inte äta, de vände sig direkt, men nu var jag tvungen å tugga på något exakt hela hela tiden. Detta ätande plus mitt rökstopp gjorde ju att jag gick upp några kilo direkt men där och då brydde jag inte mig. Jag åt allt annat än LCHF eftersom de enda jag var sugen på var potatis och pulver-hollandaisesås (?), som jag åt till både lunch och middag i flera dagar. Jo, bara de alltså, ingenting till eller så, mer än myyyyyycke salt.. Surt och salt godis, alkoholfri öl (jag som inte ens är så glad för öl annars fick ett sjukligt sug efter just öl å drack dem alkoholfria som om de vore rinnande guld) och limpmackor med ost.. De levde jag på första tiden, å gott var de! 
 
Tröttheten var också helt sinnessjuk.. Om man ska jämföra med sist så var ju den stora skillnaden att denna gången kunde man liksom inte bara lägga sig ner å vila när man ville, utan nu hade jag ju Melvin att ta hand om.. Somnade nog sittande nångång när vi lekte till och med. Mommy of the year! Ja, å frös gjorde jag, fast de var värsta sommarvärmen där i Maj. Låg fullt påklädd i soffan med en filt som var dubbelt så stor som mig själv i fleece, inlandad som en kåldolme men hackade ändå tänder. 
 
Redan tidigt, minns inte vilken vecka men typ 11-12, fick jag "tillbaka" min foglossning.. De fick jag sent med Melvin å dessutom hade jag de bara på ena sidan då. De började på samma sida nu men gick snabbt över till andra sidan också, samt hela vägen fram så de känns som någon har sparkat en rätt upp mellan benen. De räcker att jag tömmer diskmaskinen eller dammsuger ett rum så är den där å blir värre å värre under dagen. Lite svårt att leva livet liggande på sängen hela dagarna, även om jag hade gjort de om jag fått välja för fasen va ont de gör. Strålar ner i båda benen och oftast låser sig allting så man liksom stannar upp å kan inte röra sig.. 
 
Annars är de som de flesta säger med nummer två... Jag får ofta kolla i appen vilken vecka jag är i, jag har nog inte läst informationen om varje ny vecka mer än vid två tillfälle å man är liksom lite mer "ja visst ja, jag är ju gravid" istället för "graviditeten är hela mitt liv".. 
 
När illamåendet la sig å jag kunde äta normalt igen så kände jag att nej, jag vill inte gå upp lika mycke som med Melvin, å denna kosten gör mig bara segare, tröttare och dåligare som människa, så jag styrde upp mig själv och började äta lågkolhydratskost igen - med vissa ändringar.. Jag VET att man inte ska "banta" när man är gravid å de har jag verkligen inte gjort heller.. Man kan nog egentligen mer säga att jag äter enligt GI-hållet. Jag ville verkligen inte vara strikt med maten utan har ätit frukt, knäckebröd och havregryn just för att få i mig kolhydrater som är bra. De jag har slutat helt med är socker och all skitmat som ändå ingen mår bra av helt enkelt. När jag började med detta så gick jag ner några kilo till en början, såklart mycket vätska å så också, å sen stod jag stilla till att jag nu har gått upp 2 kilo allt som allt under graviditeten.. Med Melvin gick jag upp 16 kilo så de ska bli kul att jämföra sen faktiskt.. Framförallt mår jag så mycke bättre när jag äter bra och slipper mina hetsätningsmonster i hjärnan hela tiden.. 
 
Vi var på RUL under Marcus semester och fick reda på att allting såg bra ut iallafall, vilket såklart var jätteskönt. Fick även veta att jag hade moderkakan i framvägg denna gången så de är nog de som gjort att jag inte hade känt någonting. Nu däremot känner jag varje dag och iförrgår kunde jag känna utanpå magen för första gången. Älskar att jag fick kolla appen nu, haha, men vecka 22 är jag i iallafall.. 
 
Jag har varit 100% säker på att de var en lillebror till Melvin som låg i magen å växte, men enligt undersökaren ska detta vara en liten flicka! Ja, alltså jag blev så förvånad så jag skrek VA?! rakt ut.. Frågade flera gånger om hon verkligen var säker och hon visade vad hon såg noga flera gånger, ändå gick de inte in, vilket de fortfarande inte har gjort egentligen :p Vi ska på ett ultraljud till om tre veckor så förhoppningsvis blir jag mer övertygad då - men OM de skulle visa sig att de faktiskt är en pojke så är jag den sista att bli förvånad, de kan jag lova! :) 
 
De beräknade datumet för födsel är nu den 31 december, på självaste nyårsafton, så vi får väl se hur de går.. Lite extra spänning är ju aldrig fel. Hoppas verkligen att bebben inte kommer på julafton bara.. Helst går jag över till Januari såklart, för barnets skull, men de får ju inte jag lov å bestämma.. Melvin kom ju 1 vecka för tidigt så om de håller i sig blir de väl lagom till Kalle Anka, haha. 
 
 
 
Aptitligt va? ;)
 
 
 
 
 

Måndag.

       Publicerat 2016-08-22 » 11:19:59 | Me and my life
Redan Måndag igen.. Orkar inte va tiden går fort alltså, å ändå känns de som att graviditeten står helt stilla. Får inte ihop de där riktigt. I början kändes de som att tiden bara flög fram å nu känns de precis som med Melvin, att varje dag känns som en månad. 
 
Va har skett sen sist då? Jo, bilen var färdig så den hämtades ut på verkstad med en fin nota som skulle betalas. Vi hann ha den över natten å när jag sen skulle köra till dagis (ja för jag kan seriöst inte gå så "långa" sträckor med min foglossning, because it kills me) så är felet fortfarande kvar på bilen? Jaha, var ju bara å köra ner å lämna den igen..... Eftersom att vi inte ville belasta Camilla å låna hennes bil mer så fick vi en lånebil denna gången, allt frid och fröjd. Marcus kom in på kvällen när han hade satt i bilstolen å sa att den lukta lite mögel, tänkte inte så mycke på de utan trodde väl att de skulle va en liten doft i bakgrunden liksom, som man kände men inte mer än så. Kommer ut på morgonen å ska köra.....värsta jag någonsin känt, helt seriöst. När jag öppnade dörren så ryggade jag tillbaka å klöktes så mycke som de stank.. Fick köra med rutorna nere å de satte sig direkt i kläderna så jag gick runt å lukta mögel resten av dagen, av att sitta där i typ 5 minuter allt som allt. Nej fyfan så äckligt. Ringde till Marcus å sa att bilstolen redan hade börjat lukta å att vi omöjligt kan köra runt i den, om vi nu inte vill köpa en ny bilstol dvs. Fick låna Camillas bil över natten å sen i Fredags körde Marcus ner med mögelbilen till verkstaden när han kom från jobbet. Dem hade fortfarande inte fått rätt på bilen så den kunde vi inte hämta ut, dock fick vi en annan lånebil som iaf inte lukta helvete - men ändå, jag får panik å ser bara pengarna rulla iväg.. Nu är de som sagt Måndag så nu hoppas jag att dem jobbar med den och snabbt hittar felet så vi slipper oroa oss över ännu en nota att betala.. 
 
I helgen då? I fredags var Camilla & Johan här på middag, så vi satt uppe till 12 å pratade innan vi stupa i säng. Ganska förvånad att vi kunde vara vakna så länge eftersom vi håller på att ändra Melvins rutiner och därför får ganska mycke mindre sömn än vi är vana vid, men de gick :) I Lördags körde vi till Väla på förmiddagen å handlade å för en gångs skull hittade vi allt vi skulle ha. Melvin sov sin korta middagslur medan jag å Marcus kunde tima in å käka vår lunch i lugn å ro, vilket nog aldrig har hänt innan, trevligt :p När vi kom hem så kom hela familjen Rischel över så barnen lekte och vi satt i köket å snackade lite skit. Tiden gick å sen var de dags att göra middag innan jag stupade i soffan. Orkade dock inte så länge så vid 22 gick jag å la mig. Igår rensade jag ut Melvins garderob på alla urvuxna kläder eftersom vi köpt nya nu inför hösten å sen ringde Brandon å ville leka med Melvin, så för första gången gick Marcus å lämnade honom där ensam utan oss så fick dem leka några timmar medan jag å Marcus städade hela huset.. Klockan 11 på förmiddagen var vi färdiga med allting så då hämtades Melvin å sen käka vi lunch, han vila och därefter planerade vi veckans mat innan vi slängde oss på soffan å tittade på en tecknad film. Jag är ett levande lik nu om dagarna så efter att vi hade ätit igårkväll å jag å Melvin duschat så blev de en kort stund i soffan innan jag gick å la mig tidigt, igen :p 
 
Vi har alltid haft problem med Melvins sömn, ända sen han föddes.. Han har aldrig velat sova, varit en riktig nattuggla å varit vaken lika länge som mig å Marcus, somnat i vår säng å sen sovit hos oss alltid - vilket ju har resulterat i dålig sömn för oss alla egentligen - om än de var jäkligt mysigt.. Vi har försökt vid olika tillfälle att hålla honom vaken hela dagarna, lägga honom tidigt osvosv, å de har funkat någon enstaka dag innan han har fallit tillbaka i gamla vanor. Har han någongång somnat tidigt i sin egen säng så har han alltid vaknat efter 1-2 timmar å kommit upp igen, vägrat å ligga kvar å sen då varit uppe tills vi gått å lagt oss. Helt värdelöst för vi har inte haft någon egentid alls under dessa åren, max 10 kvällar, vilket inte är speciellt mycket.. Eftersom vi ska bli en till i familjen och inte vill "kasta ut honom" ur sovrummet helt plötsligt när denna stora omställningen ska ske så ville vi göra de nu, i god tid, så han inte tar de som att "nu får någon annan min plats".. Efter semestern nu förra måndagen så satte jag alltså klockan på 06:45 å väckte honom så vi gick upp då, sen sover han 30 min runt lunch, blir väckt igen och nattas sen klockan 19.00, vilket denna veckan har tagit allt från 10 minuter till 30.. Han har inte vaknat en enda gång på hela veckan, utan sovit i sin säng till morgonen därpå då jag återigen väckt honom klockan 07. VILKEN SKILLNAD, å vi har fått ett "eget" liv i flera timmar varje kväll.. Eller ja, jag har ju inte riktigt kommit in i dem nya rutinerna ännu så jag har deckat runt 21-22 men ändå :p Jätteskönt för Melvin iallafall, för han är verkligen som en helt annan människa.. Mer nöjd och inte alls lika gnällig längre, eftersom han säkert får mycket bättre sömn å sover cirka 12 timmar per natt. Självklart fattar jag att de kommer komma perioder då han vaknar, kommer in till oss på natten osv osv, å de får han såklart göra. Huvudsaken är att han nattas i bra tid och sover i sin säng iaf en del av kvällen/natten. Jag vet nämligen att jag aldrig kommer stå å bråka mitt i natten om att han SKA somna om i sin säng, då jag är alldeles för beroende av min sömn för att ens kunna fungera. 
 
Eftersom att detta är så nytt å vi är livrädda att han ska trilla tillbaka i dem andra vanorna igen så har vi alltså fortsatt under hela helgen att ställa klockan på 07 å väckt honom.. När han har kommit in i detta ordentligt så kommer vi ju givetvis inte behöva göra de längre utan då kommer han ju med all säkerhet själv vakna vid den tiden, men nu i början vågade vi som sagt inte.. Vi kör på såhär nu ett tag innan vi rubbar för mycket på de helt enkelt. De är faktiskt riktigt skönt att komma upp i tid på morgonen å slippa stressa, dagarna känns längre (på gott å ont iofs) å jag sover mycke bättre om nätterna. Är som sagt inte piggare för de, men jag känner att min sömn är mycke bättre å jag ligger på kudden i cirka 3 minuter innan jag är totalt deckad, istället för 2 timmar som jag gjorde förr. 
 
Oj, klockan är mycke ser jag.. Har suttit å fixat lite nu på förmiddagen sen jag lämnade Melvin så jag måste nog resa mig nu å fixa tvätten, käka lunch å så innan han ska hämtas igen. Vi har äntligen beställt och betalat vår syskonvagn så de är det jag har fixat med nu. Fick ringa banken å kludda också eftersom vi har beställt den ifrån ett annat land så var man tvungen å aktivera betalningar till utland osv, men NU är de iallafall fixat å de känns riktigt skönt.. Hoppas den kommer snabbt så vi klämma å provköra den här hemma snart :) 
 
Vi hörs snart igen.. 
 

Uppdatering.

       Publicerat 2016-08-16 » 11:03:43 | Me and my life
Jaha, vad har nu hänt sen sist då? Herregud det är ju jättemycket.. Tror vi gör så att graviditeten får ett eget inlägg så kör vi på med allt de andra helt enkelt. Mm, så gör vi. 
 
Jag blev ju sjukskriven där igen efter att jag provade att börja jobba i Mars.. De sa sig kanske av sig själv att jag inte skulle klara de men eftersom jag var så påstridig så lät ju min läkare mig prova iallafall.. Jag träffade ju honom då också för sista gången i Maj, tror jag det va? Han skulle gå i pension och jag skulle därför bli förflyttad över till Hässleholm, men de har jag berättat om. I Juni var jag iallafall där och träffade min nya läkare. Jag hade inga som helst förväntningar men blev positivt överraskad iallafall, måste jag säga. Personen i fråga hade läst igenom ALLT, från början till nu liksom, stackars människa tänkte jag, haha. Var helt med på alla noter och alla mina problem ang medicinering osv osv, alltså behövde inte jag dra hela min livshistoria en gång till vilket jag är RIKTIGT tacksam för. "Ja, vilken resa du har varit med om" - jaha, har jag? Jag hänger liksom bara med i den här sjukdomen. Jag vet ju inte hur andra upplever den eller hur andras skov ter sig men personen tittade på mig som om de var synd om mig å som att jag var en skör vas från 1600-talet i princip. Nae nae nae, de är inte synd om mig, jag har bara haft lite otur :) 
 
Iallafall, för er som inte vet så får jag i 99% av fallen mina depressiva skov i September/Oktober å så har de varit sen början av min sjukdom, å eftersom min sjukskrivning går ut siste Augusti så tyckte inte den nya läkaren att de var något alternativ att jag då skulle börja arbetsträna i September. Mycket på grund av den inre stress som det ändå blir med att sätta igång samt att jag ju är gravid och därför inte kan äta någon medicin som varken stabiliserar eller som "puttar upp" humöret. Jag ser väl de logiska i de, absolut, jag tycker bara inte de är så spännande. Som ni vet vid detta laget så vill jag jobba och trivs inte med att gå hemma men samtidigt vill jag ju givetvis inte hamna i ett skov under graviditeten när jag redan är svajjig och lite mer skör än vanligt med tanke på 0 medicinering å 364 hormoner som åker runt i kroppen. Om man nu skulle hamna i ett skov under graviditeten så finns de tyvärr bara ett sätt att "hjälpa" å de är inläggning och ECT - vilket ni säkert förstår att jag definitivt inte är intresserad av!!! Like never again! Skulle jag någon gång bli så dålig att jag inte är kontaktbar så visst, men annars; NEJ!! ECT'n har gett mig försämrat minne och jag hatar att jag blev utsatt för de i Ängelholm under så oseriösa och okontrollerade former. Dem borde inte ens få driva psykiatrisk slutenvård på de sjukhuset, seriously. 
 
Jaja, nu blev det ett litet sidospår men skitsamma, läkaren å jag kom iallafall överens om att hon skulle ringa mig innan min sjukskrivning går ut så att jag fick tänka igenom de hon ansåg var bäst, alltså sjukskrivning fram till BF, och den tiden är nu på Torsdag. Jag kommer svara Ja fastän jag vill svara tvärtom. Min hjärna å min kropp samarbetar inte men så brukar de ju vara, så jag är van vid detta laget. Vi får ju dock se vad vårt kära försäkringskassan tycker men det borde inte vara något problem enligt läkaren som tycker de är ganska obvious att man inte ska utmana ödet vid en graviditet. 
 
Melvin har hållt sig någorlunda frisk under senvåren och försommaren så han har varit på förskolan 15 timmar i veckan, vilket har funkat bra. Vi fick klart renoveringen av husvagnen, eller ja, Marcus fick, så vi var ute med den i en helg i början på Juni. Den är helt underbart fin och passar perfekt för en mindre familj men nu har vi tyvärr blivit tvungna att sälja den, så den ligger på blocket as we speak. Efter att Marcus varit hemma i 11 månader och jag lika länge så har vi de inte så tjockt på kontot direkt, och eftersom att jag är gravid nu och det ju betyder att vi blir fler i familjen så måste vi ta tag i ovanvåningen så vi får fler rum. Ja, å därför måste vi alltså välja att sälja något å då blir de tyvärr husvagnen. Prioriteringar kallas de väl, I guess? 
 
Marcus har varit ledig 3 veckor nu i sommar så då har vi iallafall hittat på lite. Vi köpte en pool på Rusta eftersom vi höll på att svettas ihjäl, som vi badade i 1 gång innan de dåliga vädret kom - SÅ VÄRT!? Marcus har byggt staket och grindar runt halva huset, resten får vi ta nästa år. Vi har varit på dagsutflykter på lekland, Skånes djurpark, Lögnäs gård å Ullared. En natt spenderades uppe i Norrköping där vi besökte Kolmården, vilket fint ställe!! På vägen hem körde vi inom Söderköping å besökte Smultronstället, den mest kända glassbaren i Sverige som låg utmed Göta kanal. En liten kortare sommarledighet än vanligt med riktigt dåligt väder - dock har vi haft de bra ändå! Att vi ens kunde va lediga tillsammans och hitta på någonting får man vara glad för såklart. 
 
Vi vann minsann på postkodlotteriet också, å vi som aldrig vunnit någonting blev ju SÅ överraskade å glada. Äntligen kunde vi komma ifatt och kunna fylla på sparkontot - men då rasade bilen. Så jävla typiskt å så jävla väntat ändå, med vår otur, haha. Nu har vi snart varit utan den i en vecka så jag hoppas snart den är lagad, även om jag såklart inte ser fram emot att hämta ut skiten å betala notan. 
 
Från och med igår så började alltså Marcus jobba och Melvin är tillbaka på förskolan, å här seeeeder jag! Nej de är faktiskt "skönt" att jag sitter här eftersom jag har så in i helvetes ont av min foglossning.. Mer om de i ett annat inlägg som sagt. De är iallafall skönt med lite rutin igen, å även om jag inte är någon storälskare av vardagen så saknar man de lite när man varit ifrån de ett tag. Fråga mig om en månad igen, då tycker jag nog inte desamma ;) 
 
Nu har jag däremot lite att fixa här hemma innan de är dags för lunch å hämtning av Melvin. Vi hörs! 
 
 
 
 

Blogga eller inte, de är frågan?

       Publicerat 2016-08-15 » 10:34:40 | Me and my life
Herregud, såhär länge har jag nog aldrig varit ifrån att blogga innan? Vet inte riktigt vad som har hänt men jag har kommit ifrån de helt. Vet inte direkt om jag saknar de heller egentligen, dock vet jag att jag kommer sakna de i framtiden för jag brukar gå tillbaka å läsa lite då och då.. 
 
Jag känner nog att jag ändå vill fortsätta, sen vet jag inte i vilken utsträckning eller så.. Kanske jag får värsta nytändningen å vill blogga ihjäl mig eller så glömmer jag bort de igen? Vi får väl se.. Har ändå sett att här fortfarande är många som klickar sig in varje dag trots att jag inte skrivit på flera månader så de känns ändå värt att börja skriva igen :) 
 
Tänkte med detta inlägget mest berätta att jag snart kommer tillbaka, kanske redan imorgon? Tänkte skriva ett litet sammanfattningsinlägg vad som hänt sen sist och sen givetvis skriva om graviditeten som numera är halvvägs done.. De går SÅÅ fort med tvåan hörni! 
 
Nu vet ni, å nu hinner kanske fler se att jag är tillbaka innan jag börjar mata på med inlägg :) Vi hörs snart igen! 
 
 

RSS 2.0