Tisdag.

       Publicerat 2015-12-29 » 21:06:36 | Me and my life
Efter att jag skrev mitt inlägg sist så fick jag jordens sug, från ingestans.. Alltså jag blev typ helt nere, kände att livet sög om jag inte fick äta någonting sött. Ville inte göra någonting å jag förstod inte varifrån de kom. Jag som hade varit så peppad och inte ens varit sugen innan? De slutade med att jag gjorde en djupdykning i godisskålen och sen var de kört. Jag tänkte på allt jag skulle äta. Chips å dippa. Kolhydrater. Allt. Bara öppna munnen å lassa in. Hemskt är de. Jag kunde inte stoppa de heller så hela dagen igår "åt jag vad jag ville" vilket var allt annat än LCHF. Varför jag berättar de? För jag vill vara ärlig. Mot mig själv framförallt. Jag hade kunnat ljuga å inte ens säga någonting - men nej, detta var sanningen. 
 
Jag blev arg på mig själv sen igårkväll, för de var inte ens gott. Jag hade sett fram emot de hela dagen å när jag väl åt mina jävla chips så smaka de inte ens gott.. Där och då kom jag på de, å de handlar inte ens om min diagnos. De handlar om ett jävla ätarbeteende. Precis som att jag är beroende av cigg så är jag beroende av socker och annat onyttigt skit. De är de här tänket "de är ändå redan försent, så då kan jag lika gärna äta lite till" "jag blir inte fetare av att äta en dag, bara EEEEN" Jag kom på mig själv av att känna mig lyckligare, när jag inte hade några regler å förhålla mig till. Jag kände att livet var roligare å leva när jag bestämde mig för att få äta de jag kände för igår. Hur sjukt är inte de? Hela mitt liv kretsar kring vad jag ska äta nästa gång, se fram emot vad jag ska äta. Jag hinner för fan knappt äta upp ibland innan jag tänker på vad jag ska äta nästa gång. Snälla säg att jag inte är ensam? Jag känner mig så iallafall, för det är ingenting som folk pratar om. 
 
De enda som kretsar i min hjärna numera är hur fet jag är, hur snabbt jag kan gå ner och direkt jag ser en större människa än mig så blir jag glad, för jag är iallafall inte så stor. Hur sjukt? Varje gång jag ser mig i spegeln så mår jag illa å tänker hur äcklig jag är, hur fruktansvärd jag ser ut och hur trög jag har varit som har tryckt in allting i käften helt själv. De är inte så att någon har stått å tvingat mig att äta direkt. Jag kollar på bilder sen i somras och fattar inte hur jag har kunnat låta de gå så långt, trots att jag vet att jag varit i ett skov och varit inlagd två perioder. Jag klankar ner på mig själv något oerhört och de känns inte hälsosamt heller. 
 
Vad som sen hände idag vet säkert många tjejer, men den där färgglada veckan kom, å då bara trilla polletten ner. Ja visst ja, suget ifrån helvetet kom ju därifrån? Att jag inte fattade de. Jag försöker lära mig någonting av det å ska försöka att inte gå bananas nästa gång. Idag har jag hållt mig strikt tillbaka till LCHF å de känns genast bättre, för igår var jag ju, enligt mig själv, bara äcklig som tryckte in ännu mer skit. Ni märker, jag har stora problem med mat, vikt och min självbild. Vad jag ska göra? Jag vet inte.. Jag vill inte mixtra med någon jävla diet som går ut på att äta så lite å så fettfattigt som möjligt, de har jag provat och jag går inte in på den vägen igen. Jag trivs med LCHF och de är så jag vill äta. Ska jag bara acceptera att "livet" kommer emellan ibland? Men varför går mina tankar direkt in på "nu kan jag lika gärna fortsätta äta"? Speciellt när jag egentligen inte själv vill, utan jag vill verkligen försöka komma ner i den vikten där jag trivs och mår bra med mig själv? Jag har läst så många bra krönikor nu på sistonde om att man inte ska skuldbelägga sig, att man inte heller ska ha några förbud för då kommer de bara komma mot en i slutet å istället så överäter man. Ja men ska jag tillåta mig att äta va jag vill så går de ju bara åt helvete. Då är de ju bara en massa skit jag vill ha. Jag vet inte varför min hjärna bara tänker på sånt? Ingen aning. Skitjobbigt är det iallafall. 
 
Hur positivt blev nu detta inlägget då? Nej inte så pepp direkt, men så är ju livet ibland. Jag måste jobba jättemycke med mig själv och mina tankar, de är en sak jag vet iallafall. Jag måste lägga upp en bra plan för hur jag vill att mitt liv ska se ut, för detta kommer bara fortsätta om jag inte har någon backup. Livet är inte roligare bara för att man får äta chips eller godis. De kanske är godare i stunden men de är ju inte ens värt de efteråt. FAN att jag ens ska lägga så mycke energi på mat i mitt liv. De stör mig men jag kan inte hjälpa de. Allting kretsar kring det å mitt mående påverkas negativt. 
 
Jaja, nu är jag iallafall på rätt köl igen och jag är ändå på något vis glad att de bara var en dag de handlade om, eller ja, 1½. Förr var de veckovis som jag släppte på tyglarna. Jag ska bara fortsätta, blicka framåt och skriva upp en bra plan för mig själv, sen ska jag skita i alla andra och hur alla andra gör, för jag måste hitta mitt eget sätt och leva därefter. De är ingen annan än jag själv som drabbas av dem valen jag gör, jag måste förstå de ordentligt. 
 
Nu ska jag gå å lägga mig å läsa. Adjö. 

Över.

       Publicerat 2015-12-27 » 14:46:03 | Me and my life
Julen är äntligen över... Får man säga så? Jo de tror jag man får. De är mysigt å allt de där, men också väldigt överskattat tycker jag. Man stressar som en idiot, handlar, donar, pyntar, fixar å har sig å sen är de bara över. På en dag. Fast för oss blev de 3 firande, men ändå. Ni förstår? 
 
På lillejul firade vi hemma hos Pappa, på Julafton var vi här å igår firade vi hemma hos Mamma med tjejerna som inte var med på julafton. Massa god mat i jul men inget som helst fusk från min sida. Vet inte om jag skriver de för att jag är stolt eller för att de bara är konstigt? Jag har varit nöjd ändå helt enkelt, å på julafton hade vi många LCHF-alternativ. Igår hos Mamma serverades de LCHF all the way, vilket såklart är lättare när hon också äter de. 
 
Melvin har fått SÅÅ mycke nya leksaker att vi måste rensa ut så fort han börjar på dagis igen. Han kan inte va hemma när vi gör de för då ska han helt plötsligt leka med alla dem leksakerna han inte rört på flera månader.. Vi har aldrig gjort en stor rensning så de är på tiden. Måste rensa bland hans kläder också för nu är de hur mycke som helst därinne men knappt något sitter som de ska. Allt sånt har ju liksom hamnat i skymundan nu denna hösten av förklarliga skäl. 
 
Detta året var han iallafall inte rädd för tomten. Han sprang fram, hämtade sina julklappar, kramade tomtens knä, tackade för klapparna och satte sig sen i famnen utan några som helst problem. Förra året gallskrek han av bara synen.. Ja, de ändras kanske till nästa år igen, vem vet, men de var roligt att se detta året iallafall! 
 
Jag vägde mig i torsdags förresten. Hade gått upp 0,5 kilo - utan någon som helst fusk - men jag hänger inte upp mig på de, bölar och trycker i mig chips utan jag fortsätter bara. Ännu en pluspoäng till mig som förr hade sprungit direkt ner till ICA å tryckt in något onyttigt. Där är jag faktiskt stolt, för jag VET att vikten spelar egentligen ingen som helst roll, de är bara en siffra å de kan skifta hur mycke som helst från dag till dag, beroende på hormoner, PMS, vatten osv osv.. MEN innan var jag så fixerad å jag är faktiskt glad att jag har kommit ifrån de. Jag väger mig en gång i veckan bara för att ha någorlunda koll på min kropp just nu, men de är inte något avgörande, vilket är så jag vill ha de. De enda jag egentligen vet är att jag inte vill se ut som jag gör nu, å jag ville inte må som jag gjorde innan när jag tryckte i mig socker och allt annat skit, därför började jag igen på LCHF som jag ätit under långa perioder innan och mått bra på. De är bara träningen som saknas, å just saknas gör den verkligen. Jag vill verkligen verkligen VERKLIGEN komma igång så fort jag har blivit av med mina fysiska biverkningar som gör att jag inte riktigt vågar ännu. Dem har absolut blivit bättre sen jag började trappa ner på medicinerna men jag känner fortfarande av yrsel och darrigheten. Vill inte riskera å svimma direkt. De kommer bli bra, å jag kommer framförallt må bättre, när den kommer igång ordentligt. 
 
Vad fick jag å Marcus i julklapp då? Jo vi fick ett presentkort på SPA av Pappa å Linda, sen fick vi presentkort av Mamma på samma spa, som vi kan utnyttja på massage osv.. Hur bra å välpassande är det inte för oss, efter denna tråkiga tiden som varit? SÅHÄÄÄÄÄR BRA! Vi fick pengar, andra presentkort, inredning och lite smått å gott också. 
 
Nu ser vi bara fram emot den här våren när de blir ljusare ute, jag blir piggare och kan börja jobba, Marcus blir bättre i sitt knä å vi kan åka iväg å mysa ett dygn på SPA. Mm, de håller vi alla tummar å tår för tycker jag. 
 
 
 
 

Lillejul.

       Publicerat 2015-12-23 » 13:32:43 | Me and my life
Ja, igår körde jag till min läkare på morgonen.. Vad ska jag säga? De första han säger är; Du äter 13 tabletter per dag, vet du det? Du som hade EN innan. De var ingenting jag hade funderat över eftersom Marcus delar min dosett och jag bara ser glad ut å sväljer i princip. Nej, TRETTON piller varje dag. De är INTE vad jag vill. Han sa de också, att vårdtiderna blir kortare idag pga att man blir nermedicinerad och därmed såklart mår "bättre" eftersom hela hjärnan är styrd av tabletter. Var är jag i allt detta? Jag medicineras bort, eller rättare sagt mina känslor, å de är något jag verkligen har känt. Allt är grått, verkligen. Jag kan inte känna helhjärtad lycka och jag kan inte heller gråta. De enda jag känner är irritation. Jag gör ingenting annat än å snäser här hemma, och hur roligt är det? Mitt tålamod är som bortblåst och jag får panik av att allting är en gråzon. Vet att jag skrev de i början, att jag inte brydde mig bara jag blev bra - men de är inte kul. 
 
Vi gick igenom alla biverkningar jag har å han plockade bort två tabletter direkt, eftersom jag ändå inte tänkt stå kvar på 13 stycken så tog han dem som hade mest uttalade biverkningar. Sen var nästa Lithiumet, de jag inte ville börja med från första början. Jag har jättemycke biverkningar från tabletten, där var första anledningen. Dessutom lever man i en box. Man måste hela tiden tänka på vad man gör, så inte koncentrationen i blodet ändras. Man får inte ändra på saltmängden i maten, helst inte ändra maten heller. Man måste äta å dricka på någorlunda utsatta tider annars kan man bli knäsvag och yr. Man måste vara försiktig när man tränar eller svettas för mycke och måste då tillsätta mängder med vatten för att de inte ska ändras. Samma sak med att basta. Man får inte gå på medicinen när man är gravid, och måste sluta 6 månader innan man planerar graviditet då de kan orsaka stora missbildningar på hjärtat på fostret. Jag orkar inte hålla på längre, ni förstår vad jag menar. Att hela tiden vara styrd och hela tiden känna sig rädd för att man ska må dåligt pga koncentrationen ändras. Dessutom ska du då gå och kolla de varannan månad å dessutom kolla din sköldkörtel så inte den slutar fungera. Det är säkert en jättebra medicin men JAG tänker inte äta den på dem villkoren. För mig är det inte värt de, speciellt inte när jag har en massa biverkningar också. Jag är darrig, yr, knäsvag, illamående, ser sämre, irriterad och i en grå jävla värld. 
 
Jaja, nu ska den sättas ut på 3 veckor å jag hoppas att jag inte behöver må alltför dåligt. Han satte ju ut två andra mediciner också på en gång å idag känner jag mig lite konstig - de är kanske inte så överraskande iofs, men nog så jobbigt ändå. Jag är fortsatt sjukskriven till den siste februari än så länge, så får vi se hur allting utvecklar sig. Nog om de tråkiga... 
 
Nästan alla förberedelser är gjorda inför imorgon å nu står Marcus i duschen innan de är min tur. Vi ska fira jul hemma hos Pappa idag å de ska bli jättemysigt. Melvins ögoninflammation har inte blivit bättre så jag vet inte vad vi ska göra? Han blir som helt galen när vi försöker badda också. Värst är de ju på morgonen å sen under dagarna är de egentligen ingenting.. Vet ju att läkare säger att man ska badda och försöka bota de själv så de känns inte lönt å åka in på akuten å dra hem massa andra bakterier för att få ett Nej i huet. 
 
Jag har fortfarande inte frångått LCHF och har inga planer på de heller. Idag tänkte jag käka de jag kan på julbordet å imorgon har vi hemmagjord rödbetssallad och jansson ala LCHF så de är lugnt. När dem andra ska käka gröt så ska vi fyra som äter LCHF ha lingonpannacotta med pepparkakscrunch istället så jag lider inte direkt. Kommer ihåg förr när jag alltid tänkte "Ah jag börjar i Januari" - jo men tjena.. Jag mår mycket bättre och har dessutom gått ner några kilo. De är alltid något, om de inte är jul så är de fest eller påsk, midsommar eller födelsedag.. Jag försöker bara hitta rätt väg när jag nu än kommer "fuska". Att jag inte ska tänka att de är kört och trycka in en massa annat. Aja, de blir inte än på några kilo ändå, så de tar vi längre fram. De är vägning imorgon också ju.. Ja, å de har jag faktiskt också klarat, att bara väga mig 1 gång i veckan, iaf än så länge. Innan när jag var manisk vägde jag mig två gånger om dagen. OM DAGEN! Sjukt. 
 
Jag försöker bara hitta min väg genom denna sjukdomen.. Alla gör som dem vill, men jag vill inte vara helt nermedicinerad och förlora mig själv. Jag vill börja träna för fyfan va jag saknar de. Så fort dessa biverkningarna slutar så börjar jag så smått igen. Ska bli så jäkla kul. Julia ska också börja så vi börjar så smått nere i "gymmet" som Marcus har gjort. Hoppas verkligen att de blir snart. 
 
NU mina vänner ska de firas jul, så nu struntar vi i allt tråkigt för en stund och bara myser. Go jul på er mina kära vänner (som nu är ganska många), så hörs vi när vi hörs. 

Måndag.

       Publicerat 2015-12-21 » 22:39:49 | Me and my life
Ställde klockan på 8 imorse så då gick jag upp, Marcus å Melvin var lite mer svårväckta.. Käkade frukost å sen gick vi direkt till Netto för att bunkra på ägg å grädde som var uuuurbilligt denna veckan. Gick hem sen å lekte lite med diverse leksaker medan Marcus gick ut i garaget å städa bordet som vi ska ha på julafton. Vi måste ta in de bordet vi brukar ha på altanen eftersom de går att förlänga, då vi är 8 vuxna och vårt köksbord är liiiiite litet för just de. Käkade lite lunch i form av resterna av gårdagens pizza å sen drack vi lite kaffe. 
 
I eftermiddag har Marcus mamma varit här med sin kille å fikat lite.. Alltid lika roligt å träffa henne, synd de är så sällan bara.. Efter dem körde så gjorde vi middag, jag tog en dusch å sen sprayade Marcus ugnen så den är ren å fräsch inför julen. Vi har kollat på Bonde söker fru 10 års-jubileum å sen somnade Melle så då satte jag mig vid datorn. Har läst alla mina bloggar, kollat runt lite å sen nu ringde Anette så vi fick tjatat en halvtimme i telefon. 
 
Imorgon ska jag köra till Ängelholm på möte hos min läkare, som jag nu inte har träffat sen inläggningen i Kristianstad. Jag har ganska mycket å ta upp med honom så de ska bli skönt å få ur sig allt till någon som är kunnig och vet vad jag pratar om. Vi får se vad som sägs men jag har grova problem med biverkningar som inte verkar gå över och lite annat som jag inte gillar, så som sagt, vi får se vad han säger, även om jag självklart har den tyngst vägande rösten. Efter de ska jag handla de sista som behövs på MAXI, måste även inom Rusta och köpa några flyttkartonger så vi kan packa ner allt vårt julpynt bättre än i påsar och små plastlådor.. Ja, sen ska jag hem å göra rödbetssallad å sen ska vi städa hela huset. God jul. 
 
Nu ska jag iallafall sova. Som en gris. 

Söndag.

       Publicerat 2015-12-20 » 19:43:40 | Me and my life
Jo men vilken tur vi hade? Melvin vaknade igårkväll efter att jag skrev inlägget å var vaken tills vi gick å la oss efter elva... Jaja, han fick helt enkelt vara med å titta på "The Holiday" :) När vi gick in i sängen startade vi ett avsnitt av "Gåsmamman" å sen somnade vi, Melvin fick återigen sova kvar i vår säng.. 
 
..vilket vi blev varse vid 7-tiden då han trillar ner från vår höga säng. Vaknar av världens jävla smäll så jag blev liiiivrädd. Stackars liten. Å nu då? Han kan inte sova i sin säng för han är otröstlig när han vaknar därinne, å nu kan han uppenbarligen inte sova i vår säng heller. Panik... Vi somnade konstigt nog om och när vi vaknade så såg Marcus att han hade fått ögoninflammation :( Stackars fis. Så, baddat med sterilt vatten har vi gjort idag, på en mycket arg pojke som inte alls vill att vi ska pela i ögonen.. Bytat hans örngott också så de är rent. Han har varit vaken heeeela dagen idag också å har fortfarande inte somnat.. Vår unge är makalös! 
 
Vi har mest slappat idag, förutom att vi griljera skinkan och fixa den sista julklappen som är 100% hemmagjord. Lite kul å göra faktiskt, kan berätta när väl julafton är över. Ikväll åt vi LCHF-pizza med hemmagjord pizzasallad å nu har vi kollat Hellenius hörna 25 år ifrån igår.. Väntar på solsidan å ännu ett Hellenius hörna nu, dock de vanliga. Får se om vi slöglor på Annika Bengtzon sen eller hur vi gör? 
 
 
Stackars fisen å hans ögon :( Ser hur kladdiga dem är.. 
 
 
 
Inte för å va sån, men jag lääängtar efter att ta bort allt pynt å granen som tar upp halva huset....

Lördag.

       Publicerat 2015-12-19 » 19:28:34 | Me and my life
Igår kom David, Josse å Nellan hit på kvällen på lite middag, vilket var väldigt trevligt. De är så kravlöst å umgås med dem å man kan verkligen vara sig själv, vilket jag verkligen uppskattar. Vi käkade rostas med kålrotsgratäng å efteråt hade vi kaffe å lite LCHF-pannacotta med jordgubbar. Så gott och sååå mättande. Barnen lekte jättebra så de blev att Marcus å David satt å snacka på ett håll å jag å Josse på ett, men de var skönt :) 
 
Melvin hade fortfarande inte somnat när dem körde hem så vi gick in i sängen å la oss allihopa, startade ett avsnitt av "Gåsmamman" å efter en kvart sov han, då var klockan nästan 23.00. Vi såg färdigt avsnittet iallafall å sen somnade vi som stockar, Melle fick sova kvar i vår säng. Klockan HALV TIO vaknade han imorse.. Hej å hå! 
 
Vi gick upp å åt frukost å sen gick Marcus å Melle ut för att handla å jag gick å satte mig vid skrivbordet med målet att bli färdig med Melvins album. Vet inte hur många timmar de tog - men jag klarade det! Jag är framme vid dagens datum å har inte mer kvar å göra (förrän efter jul när de kommer nya bilder) - men jag tänker njuta lite fram tills dess. De ÄR mycket jobb även om de är roligt å göra de också, speciellt när man ser sen att det blir bra. 
 
Vi käkade god mat, fylld fläskfilé med varm sparrissallad å sen duschade jag å Melvin.. Eftersom han inte har sovit på hela dagen så somnade han vid halv sju ikväll.. Får vi se hur länge han sover men de spelar ingen roll, de är bättre för honom å somna tidigt å vakna tidigt, OCH för oss givetvis. Nu har vi hela kvällen å bara kunna andas å kolla ifatt Svenska Hjältar-galan som vi tittar på just nu. Jag skulle vilja se "The Holiday" sen också, älskar den filmen.. Vi får se vad som hinns med, jag är ganska trött redan nu faktiskt :p 
 
 

Torsdag.

       Publicerat 2015-12-17 » 22:07:00 | Me and my life
Torsdag idag å 1 vecka sen jag började äta enligt LCHF igen. Måste säga att veckan har gått över förväntan. Inget sötsug eller några problem såsom huvudvärk eller så. SKÖNT!! Vågen pekade neråt vid morgonens vägning, kanske lite väl mycke iofs men de är mycket med medicinerna som gör att jag samlat vätska, så därför kan de stämma att jag faktiskt tappat 2,5 kilo.. Springer ju typ på toa 24/7 å vaknar till å med på nätterna av att jag måste gå så jo, vätska är de gott om i kropp-aset. Även om de nu inte skulle stämma så är jag ändå nöjd, jag har vänt de dåliga beteendet med att trycka in allt jag ser å mår faktiskt bättre utan gluten - men de visste jag sen innan. Något jag hade glömt var hur god maten är så de har varit väldigt positivt i veckan. Nu ska jag bara komma igång med min älskade träning också, fan som jag saknar de!! 
 
Blev väckt av Marcus imorse å då hade han dukat fram frukost till mig å tänt ljus, min älskling.. Han är världens goaste!! På bordet stod också en lykta med ljus som Melvin hade gjort på dagis.. Åh, alltså man bara dör ihjäl när man ser de. De är så gulligt med tomten som hänger på sned å allt lim som sitter fel, haha. Tror iofs man känner så bara för att de är ens egna unge, men ändå.. Tog de lite lugnt ett tag efter jag hade ätit å sen satte vi igång med köttbullarna till julafton. 78 stycken landade på, men så skönt att ha de gjort å kunna bocka av ännu en grej från listan. 
 
I eftermiddags kom Camilla å sen stannade hon över på middag.. När hon gick så dammsög Marcus å jag torkade undan i köket innan jag tog en dusch. Melvin har varit väldigt svårsomnad ikväll så först nu vid halv 10 lyckades Marcus få honom att sova. De är alltså helt världelöst numera om han sover på dagen.. Tänker bara att han är lite för liten för att skippa sovandet redan? Samtidigt funkar de inte att han ska vara uppe lika länge som oss om kvällarna. Man behöver som sagt den tiden på kvällen för att andas å bara få vara Johanna å Marcus å inte Mamma å Pappa. 
 
Nu är klockan 22 å jag borde sova men Marcus tjatar om att vi ska spela TV-spel så jag får väl joina han lite. Vi hörs. 
 
 

Vilken dag!

       Publicerat 2015-12-16 » 20:45:07 | Me and my life
Alltså....fyfan vill jag bara säga. Dagjävel!!! 
 
Jag tog en insomningstablett igårkväll bara för jag skulle iväg tidigt men jag kunde icke somna för de. Jag har väl ätit dem för mycke, eller något? Iallafall somna jag inte förrän sent så när klockan ringde ville jag gråta lite.. Gick upp å stressade med frukost å sen tog jag min take away-mugg med kaffe å satte mig i bilen. Alltså jag har inte kört bil på jag vet inte hur många månader.. Å då börja med en resa till Kristianstad i beckmörker, halka och massa trafik är INTE å rekommendera. Jag trodde jag skulle dö minst 3 gånger, helt ärligt. 
 
Väl framme gick jag upp på avdelningen å fick lämnat blodprov, ja, å sen ville läkaren träffa mig 11.30 igen. Som tur väl var så hade jag bestämt med en som jag träffade när jag låg inne, att vi skulle ses. Hon hade hela tiden sagt "jag bor precis bredvid sjukhuset" så jag tänkte att jaja, de är ju lugnt. Skickade till henne att SMSa adressen å får upp att jag ska va framme om 20 minuter...... WTF?! Utan vantar och med utslitna gympaskor gick jag alltså, klockan kvart över jävla åtta på morgonen i tre minus.. Gick å gick å gick å till sluuuuuuuut kom jag fram. Kunde inte röra mina fingrar på typ en halvtimme. 
 
De var iaf väldigt trevligt där, tills jag skulle gå tillbaka igen. Jag går ju inte sådär jättemycke, å mina fötter har blivit rejält dåliga nu under skovet, så när jag nu chockade dem med 20 minuters gång så gjorde de så JÄVLA ont rent ut sagt. Jag hade ju en tid å passa när jag väl gick därifrån så jag fick kämpa på.. In, träffa läkaren å jag hade kommit upp i koncentraionen nu. Man ska helst ligga mellan 0,6-1,0 å nu har jag 0,5, men dem vill inte röra i de mer eftersom jag ska till min vanliga läkare nu den 22/12. De kan hända att jag får effekt ändå eftersom att jag är så pass känslig för mediciner så den ynka lilla siffran inte gör någonting, men vi får helt enkelt se vad han säger nästa vecka. SÅ skönt å slippa köra till Kristianstad mer å vänta där i flera timmar iallafall.. 
 
Fick halta ut till bilen å sen körde jag rätt hem å åt lunch, renbädda å fixa lite å sen åkte vi hem till Sofie å Alicia på lite julklappsbyte.. Melvin fick en jättefin bil så han blev glad, har kört med den nu ikväll, på soffbordet givetvis. Ja, alltså de är inte den lilla bilen... Vi satt där å prata i nån timme å de var kul å se deras nya hem å snacka lite skit medan barnen lekte. Körde hem sen (ja vi fick köra dit för jag kan verkligen inte gå längre) å lagade middag å sen har vi mest tagit de lugnt, vilket jag verkligen behövde. De är de lilla jag gör om dagarna som blir skitstort, å nu ha varit iväg hela dagen i princip med lite sömn och en massa annat så blir min hjärna övertänd på något vis å jag blir fruktansvärt irriterad.. Måste ta upp de med min läkare också! Funkar ju inte att jag ska få utbrott å bli förbannad så fort jag gör någonting om dagarna. Hur ska de sen gå när jag börjar jobba? Nej.. Går icke. 
 
Nu kollar vi iallafall på Bonde söker fru å sen kommer jag inte bli långvarig kan jag säga. En renbäddad säng väntar!!! 

Tisdag...

       Publicerat 2015-12-15 » 20:57:22 | Me and my life
...och antagligen bihåleinflammation. Gör allt jag kan för att själv bota de för de är ändå inte lönt å gå till doktorn, blir bara nekad pencillin ändå så.. Ja, så jag får väl leva i min lilla täppta bubbla ett tag till I guess.. Hellre detta än kräksjuka iofs. 
 
Igår städade vi undan i "pysselskåpet", typ där allt mög slängs in på hög å till slut kan man knappt öppna de längre. Blev en rejäl rensning å städning vilket alltid är skönt. På eftermiddagen kom My friend Annette å med sig hade hon en jättefinblomma å årets julklapp från jobbet.. Satt å pratade i några timmar, bytade julklappar å hade de allmänt nice.. Så skönt att bli laddad med bra energi :) 
 
På kvällen var jag dock helt slut så vi gick in i sängen redan nio, startade första avsnittet av "Gåsmamman" å sen var de haj å ivaj. Idag ringde klockan å vi gick upp, gjorde oss färdiga, lämnade Melle på dagis å sen åkte vi å julhandla på ett folktomt MAXI i Hyllinge. Var verkligen INGA människor vilket var underbart skönt.. Mindre skönt å betala kalaset bara, men de blir ju dyrt när man ska ha julmat till 8 personer, å då har vi ändå delat upp de på allihopa........ Jaja, nu är de gjort iallafall.. De värsta är att vi måste handla allt de "färska" sen också, typ två dagar innan. 
 
Annars idag har vi lagat god middag (som vanligt), alltså jag sa de till Marcus idag när vi hade ätit - vi äter fan godare mat när vi äter LCHF.. Ganska sjukt - men bra! Mer då? Jag å Melle har duschat, Marcus har bakat en LCHF-kladdkaka med smak av saffran. Jaa, lite så hemmamys bara.. 
 
De blir de inte imorgon direkt.. Jag ska va i Kristianstad klockan 8 återigen för å lämna blodprov, vilket betyder att jag måste köra härifrån klockan 7, å alltså då gå upp kvart över 6. Jag är inte alls pepp för detta faktiskt.. MEN jag har inga val. De ska såklart kollas upp å allting ska vara rätt å riktigt. Hellre de än så de har gått till förr säger jag. Ja, så jag måste gå å sova nu, om ett litet tag iallafall.. Trevlig kväll på er :) 
 
 
Idag fick jag årets första julklapp (om man inte ska räkna med jobbets) å den var från mig själv. TITTA så fin box, så fin parfym med sina små tofsar å titta så rosa :D Jag älskar den!! Den luktar himmelskt!! ÅÅÅÅH va jag var värd den. SÅ MYCKE! 

Helg & 3:e advent.

       Publicerat 2015-12-13 » 22:21:58 | Me and my life
..å vi har inte gjort någonting tänkte jag skriva, men de har vi faktiskt. Jag försöker ju dock med mitt schema å Marcus håller koll på mig, vilket såklart gör att jag inte kan överskrida min gräns. Vet inte hur många gånger som Marcus sagt stopp faktiskt, å de får mig att fundera på hur mycket jag EGENTLIGEN har gjort förr. Konstigt att man har drabbats av håravfall (mm jag vet, riktigt kul, snart helt kal) och man har fått ett stressat inre då? Tror icke. 
 
Igår var vi faktiskt utanför huset, eller jag följde med ut rättare sagt. Vi var på ÖoB i Hässleholm eftersom vi behövde fylla på med dem bästa smaksättarna till kolsyrat vatten. Efter de körde vi till MAXI å handlade mat till igår å idag så vi slapp tänka på de. Jag vet ju inte om min trötthet och totala muskeltrötthet beror på min influensa eller om de faktiskt beror på medicinerna, men de lär jag ju märka när väl influensan vill lämna kroppen. Verkar inte ha de i sin tanke den närmaste tiden tyvärr. De blev därför soffan för mig när vi kom hem, men sen ställde jag mig efter ett tag å tog tag i de där tråkiga å stora strykberget. Mm, sen går jag ju liksom igång å vill städa överallt, röja, rensa och ha mig men då stoppade Marcus mig. Jag fick minsann bara laga mat å ingenting mer. Happ. Kul. Går å muttrar som en liten unge för jag tycker liksom de kvittar, jag är lika trött ändå, om jag inte gör ett skit eller om jag gör 3 saker.. Vi åt världsgod middag iallafall och sen somnade faktiskt Melvin vid halv 8 eftersom han inte sov på hela dagen, så då satte vi oss å slog in årets julklappar. Konstigt att jag fick göra de tänker jag nu...tror Marcus glömde schemat ;) Vi var iallafall inte färdiga förrän halv tolv men åååh de är ju så kul å pyssla å göra dem fina. Detta året körde vi med vax å såna sigillstämplar till å med. Mm, vi gick all in kan man säga. 
 
Sovit dåligt inatt, längesen sist faktiskt.. Gick upp å åt frukost å sen gick Marcus å Melvin ut en runda för å mata ankorna å leka på lekplatsen så jag satte mig i köket å fortsatte på Melvins tavla. När dem kom hem igen så käkade vi lunch å sen flyttade vi oss in till soffan å såg en film. Melvin somnade så i detta nu (kvart över tio) är han fortfarande vaken. De funkar verkligen inte med hans sömn alltså.. Han kan INTE sova på dagen längre för han är ju vaken längre än oss snart. Värdelöst när man inte får någon egentid alls på kvällen, man vill ändå kunna slappna av helt och ladda några sorts batterier, både själv och tillsammans, såklart. Jaja, nu flög vi ju iväg här.. Vi käkade en minst lika god middag idag å sen spelade vi Bingolotto, vann inte ett skit, å sen tog jag en lång å skön dusch. Resten av kvällen har gått åt till att svara på Melvins frågor om bilar å säga hej hej till fjärrkontrollerna (som tydligen är telefoner) Mm, lite så. 
 
Just nu känner jag bara att jag tjatar om min jävla influensa men ärligt talat, de känns som den stoppar upp mig jättemycket. Bara av att ha skrivit detta inlägget känns de som mina armar ska gå sönder. Jag har ingen ork å ingen jävla energi, huvudvärk å allmänt down å de är SKITjobbigt. De känns som att jag hade kunnat må 10 gånger bättre om jag bara kunde komma igång med att ut å gå lite, få frisk luft å röra på kroppen lite.. Ska inte tjata om den mer, men isåfall kan jag inte skriva förrän den är över :p 
 
Nu är jag iallafall trött så jag får väl ta med Melvin in å se om han kan somna, annars blir de nattvaka.. YEEEY! 
 
 
....trots tiden så var de värt de, för dem blev faktiskt himla bra :)

Är vikten viktig?

       Publicerat 2015-12-11 » 20:37:43 | Me and my life
Idag tänkte jag prata om mitt absolut största problem gällande mitt svart/vitt-tänkande som jag har, nämligen vikten.. Är de egentligen så viktigt? Kan man inte bara slappna av, äta de man vill och må bra i de? Svaret för mig är nej. Jag klarar inte det. Antingen så äter jag typ salladsblad å tränar 2 gånger om dagen ELLER så trycker jag i mig allt va jag kan å tränar ingenting. De är bara så, hur mycket jag än försöker så går de inte att hamna på något mellanläge, omöjligt! 
 
Sen i mitten av Juli detta året har jag gått upp 14,1 kilo. Alltså förstår ni? Nästan 15 kilo rätt upp, å nej, de är inte bara av vad jag ätit för lite har med mediciner osv att göra, men ändå? FEMTON kilo? Precis innan, alltså i slutet av Juni hade jag gått ner 22 kilo. Nu var jag i ett hypomant skov i somras (yes, så är de) och tränade sjukligt mycket å höll stenhårt med maten så de är klart att de gick att gå ner så mycke på relativt kort tid. Jag vet att jag kommer gå ner dessa 14 kilona igen, för jag trivs inte. Jag mår ännu sämre psykiskt när dem sitter på min kropp. Jag vill dock kunna hitta något bättre mellanläge, å de är där en psykolog skulle kunna hjälpa mig med mitt tankemönster, å inte bara någon som säger; ja men de är inte så farligt å äta en chokladbit, för det är de. De är som döden för mig, när jag väl skiftar om till nyttighetstänket. Jag vill kunna äta LCHF som bas, för de är de jag verkligen trivs bäst med, på alla sätt å vis - MEN jag vill kunna göra val, utan att förstöra allt. Om jag går i en hel dag å bara trånar efter lite lösgodis så vill jag kunna köpa en liten påse å njuta av den på kvällen utan att "allt är endå förstört, nu kan jag lika gärna trycka in allt annat å sluta träna" Jo för de låter ju nog logiskt? Jag VET ju att de inte är de men de går verkligen inte å stoppa min hjärna när den tänker så. 
 
Träningen älskar jag, alltså verkligen. Den peppen jag fick upp i somras går inte av för hackor.. Däremot är de inte okej eller normalt att träna 2 gånger om dagen, inte för mig iallafall. Där är också en sån grej, har jag bestämt mig för de så gör jag de om så klockan är 22 på kvällen å jag borde sova. Är man i ett hypomant skov så har man ju dock all energi i världen å man kan köra på å i princip inte sova alls. 
 
Marcus gick på kryckor i somras å då gick jag alltså ner allt de här, tränade två gånger om dagen, tog hand om hemmet, Melvin och planeringen av ett helt bröllop. Jag märkte inte ens själv att jag var hypoman, ingen märkte någonting? Ingen sa någonting, men de är som min läkare sa; Du hade kunnat sitta här nu å varit hypoman och en överläkare med många års erfarenhet skulle lätt kunna missa de. Jo de är väl så? 
 
Iallafall, tillbaka till vikten.. Igår började jag återigen på LCHF efter min vägning på morgonen.. De var också en sån grej jag höll på med i somras. Jag vägde mig 2 gånger om dagen, morgon å kväll. Inte heller normalt. Jag VILL HITTA EN MEDELNIVÅ! Är de någon som har några tips? Å skriv inte "de är bättre å äta lite av allt och äta med måtta", för de är jag inte intresserad av ändå. Jag märker så stor skillnad när jag utesluter gluten osv.. Jag är dock ingen sån superstrikt utan jag äter frukt (som anses som godis enligt superstrikta), jag kan ta en klick senap när vi har korv till middag osv osv.. så ni förstår hur jag menar. Hur ska jag bryta mitt sjukt dåliga tänkande? 
 
Drömmen är att jag äter LCHF (på mitt vis), äter de jag blir akut å jättesugen på (kanske 2ggr i månaden), väger mig 1 gång i veckan, tränar 3-4 pass per vecka. Åh de ser så jävla lätt ut på papper, men det är ju inte de!!! Ska man ha en "syndardag" som man själv får styra över kanske? Men ha den när man gått ner ett visst antal kilo? Ska man väga sig mer sällan? Jag vet inte.. 
 
Allt jag vet är att jag inte mår bra när jag väger såhär så jag började på LCHF igår å tänker fortsätta med de, samtidigt som jag hoppas komma på någon bra strategi på vägens så de inte går åt helsike igen.. Träningen saknar jag jättemycket men nu när jag har influensa så är de ju verkligen ingen idé, nej, inte annars heller för den delen eftersom jag är tvingad att vila och ta de lugnt, men promenader var okej iallafall så de ska bli skönt å komma igång med de när jag är frisk. Jag var ändå ganska tränad i somras men de är ju en färskvara så jag kommer börja på noll igen.. Klart de känns lite tråkigt men de ska bli kul å se hur lång tid de tar att hamna i form igen. 
 
Vill ni att jag skriver om sånt här eller ni bryr er inte de minsta om vikt/träning osv osv? 
Och framförallt, har ni några bra tips till mig? Hur ni har gjort? Något ni hört som varit hållbart å bra? 

Nytändning.

       Publicerat 2015-12-10 » 21:42:20 | Me and my life
De är nog precis vad som har skett, en nytändning av bloggen alltså.. Känner mer och mer att mitt behov av att skriva, å inte bara i min egen dagbok, ökar mer och mer. Vi är ganska många som hänger härinne just nu å även om inte många kommenterar så vet jag ju att ni finns, å de räcker. Jag är inte den som skulle tvinga någon att skriva en kommentar, de kommer när de kommer, å tills dess så skriver jag på helt enkelt. 
 
Imorse (typ vid midnatt kändes de som) körde vi iväg till Kristianstad för att lämna blodproverna. Allting gick smidigt men min trötthet var inte å leka med. Somnade sittande i bilen å sen bestämde vi oss för att slå ihjäl lite tid inne på MAXI medan proverna blev färdiga.. Kände mig som en zombie, alltså på riktigt. Gick in i saker och såg nog mer ut som ett lik än en människa. När väl klockan slog 11 så åkte vi tillbaka till avdelningen å då visade de sig att dem fortfarande väntade in svaren..... Fick sätta oss i ett rum å vänta....å vänta...å vänta, å jag höll på att dö av trötthet. Och hunger. Och allt. Till slut kom läkaren in å sa de som vi egentligen visste, de ligger för lågt så jag måste utöka till 2 tabl kvällstid för att få upp de, å eftersom jag låg så pass lågt nu så trodde han att jag skulle behöva ÄNNU en senare.. Jaja, de är ett senare problem å jag uppskattar verkligen att han tar de lugnt och inte bara smackar in 2 till nu på direkten för resultatet av de har jag ju redan fått uppleva för några år sen som sagt..  Däremot blev jag UTSKRIVEN. Jag är fri. Som en fågel. Aaaaah så härligt!! Dem justeringarna vi ska göra behöver jag inte vara inskriven på avdelningen för utan dem kommer skötas utöver, som sen automatiskt kommer flyttas över till min kontakt i Ängelholm, för jo, jag har kvar min läkare där (vilket för övrigt är de enda jag vill) så de kommer lösa sig automatiskt. När jag väl kommer upp ordentligt från detta helvetes-skovet så kommer jag flyttas över till Hässleholm där jag egentligen borde vara, då de är mitt upptagningsområde, å få en ny läkare där istället men de känns liksom inte rätt å göra de nu då jag vill få ett ordentligt avslut med min läkare först. Han har trots allt hjälpt mig mycket och visat på en fruktansvärd empati och kunskap så jag ville inte att han bara skulle få ett papper med ett avslut på mig, vilket vi också är överens om då vi haft telefonkontakt när jag varit inlagd. Bara där liksom, märker man hur godhjärtad denna mannen verkligen är. 
 
Jaja, vi körde hem, käkade lunch å sen la jag mig i sängen.. Jag fick prata med en skötare på avdelningen imorse innan proverna togs å jag fick mig en liten mild utskällning för allt jag vill å håller på att göra här hemma. MAX 3 aktiviteter per dag, å dem ska flytas ut över hela dagen å inte fettas in på förmiddagen bara. 1 aktivitetet kan vara att diska, eller att träffa någon en snabb sväng. Städa hela huset är kanske 58 aktiviteter å inte 1, å därför ligger de inte på mitt schema just nu. Jag lovade henne faktiskt att sätta mig å göra ett schema, vilket jag ska göra imorgon, för de ÄR inte hållbart å de kände jag ju på själv också. Nu är ju denna influensa från en annan värld å istället för att den går åt rätt håll har den vänt å jag har nu halsont å om möjligt ännu mindre energi. De är på den nivån att jag kan sitta i soffan å börja gråta för att jag måste gå ut på toaletten. Alltså...ni hör ju? De är inte normalt, å de värsta är att jag inte överdriver.. Varenda muskel, led å allt va de heter är helt urpumpat å jag är totalt dränerad på energi. Om någon hade kommit med en biljett till Thailand å sagt att vi åker imorgon hade jag sagt hejdå. Alltså jag hade inte orkat, så lite på den nivån är de. Hoppas de vänder snart, snälla håll tummarna, HÅRT!! 
 
Jag vet att jag inte har varit så aktiv inne på bloggen på ganska länge.. De är mest instagram som blivit uppdaterat faktiskt, så jag tänkte slänga upp några bilder som jag la upp när jag var inlagd.. Känns som att ni inte riktigt har förstått (eller jag för den delen) hur pass dålig jag var denna gången.. Så, vi kör.. 
 
 
 
 
Kolla på mitt stackars ansikte.. Jag ser död ut, inifrån. Jag hade gråtit så mycket dem två dagarna att jag inte kunde titta. De sved i min ögon och jag fick kisa varje gång jag var tvungen att titta på någon eller något. Svullnaden blev bara värre och värre och jag har aldrig någonsin skrikit så högt ner i kudden förut. Jag hade inte sett Melvin på 3 (T R E) veckor, dem ville sätta in mediciner som jag var livrädd för, jag saknade Marcus armar runt mig och jag ville bara hem. Bilden är 1 vecka gammal. Dagen efter jag la upp denna bilden gick jag rakt in till läkaren å sa; Jag vill hem. Okej, jag fick nattperm, å sen vet ni ju, de rullade bara på. Jag hade kanske behövt vårdas där inne men för mitt hjärta å för mitt mående gjorde de SÅ mycket att få komma hem. De kändes som om min bröstkorg klickades ihop och mitt hjärta exploderade när Melvin stod i fönstret, vinkade, skratta å sprang mot dörren för att möta mig. Alltså de går inte å förklara, kärleken till ens barn.. 
 
 
Som jag skrev idag på instagram - jag kan aldrig säga att jag inte kommer behöva vistas där igen, jag kan bara HOPPAS att denna nya medicinen nu ger mig den stabiliteten jag behöver så att jag slipper dem här svarta hålen till skov. Trots allt var de 3 år sen sist som jag va så djupt nere och jag hoppas att de dröjer de dubbla om de nu ens måste komma igen. Om jag kommer ihåg alla varningssignaler så kan jag kanske stoppa de i tid nästa gång? Eller....vem försöker jag lura? Man kan inte stoppa ett skov, men man kan lindra de, å de är väl de jag är ute efter.. 
 
Under mina nu fyra turer inne på psyk har jag iallafall haft turen att träffa underbara människor som jag tar med mig på min väg, å återigen är vi där.. Jag har inte många vänner, inte som en vanlig tjej i min ålder som säkert har ett helt tjejgäng där de hittas på saker och där man känner en samhörighet, jag har inte de - men jag har något så mycket viktigare. Jag har FÅ vänner, som betyder ALLT för mig. Som jag kan vara mig själv med till 100%. Som jag kan berätta ALLT för. DET är värt mer för mig, än att ha 15 som är lite ytligt bekanta. 
 
Framförallt har jag en fruktansvärt fin vän i Annette från mitt jobb. Jag vet inte ens hur de blev så, men de är något utöver de vanliga. Hon är mycke äldre än jag men ändå är de som att de inte spelar någon som helst roll när vi ses. Jag kan gå en hel dag å tänka att jag ska ringa Anette å sen när jag väl sätter mig å ska ringa så ringer hon istället. Eller som sist, vi hade pratat om en bok för typ 2 månader sen å sen inte mer. När jag skulle hem till henne nu sist så hade jag med mig boken varpå Annette säger; Åh jag tänkte på de hela morgonen att jag skulle SMS:a om att du skulle ta boken med dig. Sjukt läskigt. Svårt att förklara i ord, men de behöver jag inte heller, hon vet! 
 
De jag vill komma fram till är att man är inte ensam bara för man inte har 50 vänner som står i en ring och alla håller i handen. Man kan ha 5 vänner som inte ens går ihop egentligen, men varför måste dem göra de? Jag får mer ut av att träffa dem en å en.. JAG är nöjd med min kompiskrets, de var dit jag ville komma. 
 
Idag har jag även påbörjat en annan resa, men de är ett annat inlägg å jag har redan skrivit för mycket känner jag. Suttit snart i en timme med detta inlägget.. Imorgon kommer de kanske, om de kommer upp på mitt schema ;) 
 
Nu ska jag slänga mig i sängen med mina två fisar.. Mm, för trots att den ena fisen blev väckt 06 imorse så är han still awake....... Fattar inte grejen, men jag läste nånstans att coola kids inte sover.. Isåfall är Melle världens coolaste. 
 
 

Som sig bör..

       Publicerat 2015-12-09 » 20:01:05 | Me and my life
Eftersom att jag ju körde på i 390 km/h igår så har dagen idag blivit lidande, å så även jag själv, såklart. Jag har fan inte orkat röra mig ens.. Marcus kom in å väckte mig vid 10-tiden å sen tog de en halvtimme innan jag ens klarade att förflytta mig till köksstolen. Han satte igång å börja baka saffransbullar men jag ORKADE inte röra mig, mina ben å armar kändes som bly. Tryckte i mig tabletter för huvudvärk å illamående å sen orkade jag typ hjälpa honom med de sista innan dem skulle in i ugnen. Yeeey, hur många minuspoäng som fru som jag har fått idag vet jag inte ens, tappade räkningen imorse.. 
 
Jag har gått som en zombie å jag minns inte ens nu vad jag har gjort resten av dagen. Vet att jag gick in å la mig i sängen en sväng i eftermiddags, vi har ätit middag, jag å Melle har duschat å ja, de är typ de. Jo, renbäddat har vi också gjort. Jag påbörjade de så jag satt ner på kanten å tog av örngotten å påslakanen å sen flyttade jag mig runt när jag skulle ta av underlakanet. Mm, å när Marcus kommer in så låter jag som om jag har sprungit 1 mil (de gjorde jag faktiskt i somras så jag kan relatera till de) (sjukt!!!) 
 
Jaja, de blev gjort iallafall å de lilla jag kommer få sova inatt kommer antagligen vara av världsklass. Jag, eller vi, eftersom jag inte vågar sätta mig i en bil at the moment, ska va i Kristianstad klockan 08 imorgon för att lämna blodprov på avdelningen. Inte nog med de, för sen ska vi sitta där i "några timmar" å invänta resultaten för att kunna diskutera vidare vad som ska hända med min medicinering. Åh jag är så trött så de känns som om jag hade behövt sova i ett helt dygn ostört för att bli normal, men de kommer ju inte hända så de kan jag lägga ner igen. 
 
Dags för Bonde söker fru, Bachelor å sen final i Paradise hotel för att prata om någonting annat än mitt mående. Kan väl bli spännande, om man nu kan hålla sig vaken.. Jag är för övrigt dödligt sugen på Frödinges kladdkaka men de blir ingenting med den saken. De är ett annat inlägg som kommer bli så långt så de orkar vi inte gå in på nu. Jag måste få hjälp för övrigt, alltså på riktigt. Jag har stora problem med mitt svart/vitt tänkande å de förstör ganska mycket för mig.. Som sagt, en annan dag - ett annat inlägg, så kan vi se om vi kan bli smartare tillsammans kanske? Väntetiden till en psykolog är typ.....flera månader, så som vanligt ser de ut som att jag får hitta på något bra själv...för de har ju funkat så bra bra förr ;) 
 
Vi har iallafall en gran nu, å vi har julpynt, å en adventsstake, ja å allt de där andra som man ska ha inför jul.. Jag har bara panik å en dålig magkänsla av att vi inte kommer kunna fira jul pga magsjuka. Ja jag vet, skitlöjlig är jag, men de går på de flesta dagis nu å man läser om de överallt, hur folk spyr å skiter till höger å vänster.. Man får väl inte lov att säga de egentligen men jag hoppas att vi ISÅFALL får de innan jul så vi iallafall kan fira jul å få känna lite gemenskap å mys med vår släkt å familj. Känns som att vi behöver de mer än någonsin. Dessutom är jag så nöjd med alla julklappar jag har köpt i år å jag vill såklart vara med å se när dem öppnas å förhoppningsvis gör succe. Så gud, om du kan höra mig, gör så att vi är friska fysiskt vid jul.. Jag vet, jag borde skriva psykiskt också, men de kommer aldrig gå så de är bara onödigt. 
 
Nu - Bonde! 
 
 
 
Ps. Vi har den finaste stjärnan ever på toppen, som Melle tillverkat själv på dagge. Ds. 

Varför lär jag mig inte?

       Publicerat 2015-12-08 » 21:34:41 | Me and my life
Alltså....denna dagen, den har varit sjuk, å vems fel är de? Jag kan inte skylla de på någon annan än mig själv. Jag vet om att jag har gjort på tok för mycket, mer än vad min kropp klarar av i dagsläget, men ändå lyssnar jag inte. Jag bråkar med mitt psyke något oerhört just nu och det är skittufft. Jag vill kunna bestämma själv å inte låta min diagnos hela tiden ta över mitt liv. Jag kan inte acceptera de!! Fan. 
 
Jag hade tänkt skriva ett glatt inlägg och stolt berättat allt vi har gjort idag men sen kände jag bara....nej, idiot, du har gjort fel å de är INGENTING å vara stolt över. De enda läkaren sa i Måndags var att jag måste vila. Jag måste bara vara och inte bry mig om saker som är oviktiga runt omkring mig, å de var i en diskussion om att jag tyckte de va rörigt hemma å han fick typ spel å bad mig lägga av, vila å skita i de. Mm, nej men vad gör jag då dagen efter? Tss. Jag får skylla mig själv om jag hamnar inne på avdelningen igen, på riktigt.. 
 
MEN de är inte så lätt när man VILL så mycket och kroppen å psyket inte vill ett skit. Åh nej jag är å blir bara så förvirrad. Orkar inte nu. 

Heja!!

       Publicerat 2015-12-07 » 19:40:44 | Me and my life
Försöker peppa mig själv trots den här jävla influensan som har tagit över min kropp.. Fan va jobbigt de är, rent ut sagt, när jag behöver lägga min fokus på annat.. Jaja, jag hade ju inget annat val än att åka till avdelningen imorse eftersom jag får medicinen delad därifrån fortfarande.. Klockan 11 var vi där, fick träffa läkaren och gå igenom hur de hade varit sen sist, å eftersom allt har gått bra (bortsett från ett raseriutbrott) så fick jag åter perm till på Torsdag. Då ska jag vara på avdelningen klockan 08 och lämna blodprov så dem kan se lithiumkoncentrationen i blodet. Om den ligger bra så kommer jag bli utskriven (YEEEEEY), annars får jag en ny dosering och sen får jag komma tillbaka å ta ett nytt prov efter 5-6 dagar.. Ja, så vi får väl se helt enkelt, men att jag kommer behöva vara inneliggande mer är långt bort, å de känns fruktansvärt skönt. 
 
Direkt därefter åkte vi till MAXI i Hässleholm å handlade lite och sen var de dags för å hämta fisus på dagis. I eftermiddag har han å Marcus varit ute å lekt lite i trädgården å jag har suttit med Melvins album. Så avkopplande å jag tycker verkligen de är riktigt roligt.. 
 
Nu ska jag försöka mig på att ändra om lite i bloggen, de var väääääldigt länge sen så vi får väl se hur de går.. 

Vila...

       Publicerat 2015-12-06 » 15:15:32 | Me and my life
Karma tror vi på va? Jag fick självklart influensan igår. Feber, hängig, täppt, huvudvärk, ont i öron/bihålor å yada yada. Kan fortsätta länge men jag orkar inte.. De är sådär så man inte orkar sitta uppe för länge utan då kliar de i hela kroppen å man bara mååååste lägga sig ner. Mm, för inte ska de räcka med att fasa in medicin med alla dess biverkningar. Nej då, vi kör på med en influensa när vi ändå är på gång! Kul. Inte bara de för man får inte ta Ipren, vilket självklart va de enda vi hade hemma, när man tar lithium så Marcus fick köra två varv i byn innan jag fick en Panodil, som inte ens hjälpte. Älska livet. 
 
Nej nu måste jag lägga mig ner igen. Jävla skit. Möte imorgon på avdelningen också. Gryyyymt! 
 
 

Dålig..

       Publicerat 2015-12-04 » 20:30:32 | Me and my life
Fyfan va dålig jag är på att vila. Vad är problemet för min hjärna att fatta? Har hållt igång HEEEELA dagen idag å jag tänker inte ens säga va jag har gjort.....för de är alldeles för mycke. Känner de själv nu å egentligen kände jag hur fel de va hela tiden men ändå.... 

Jaja. Härmed lovar jag att jag imorgon baaaaara ska va hemma å ta de lugnt.. Tänker inte ens lämna huset utan jag ska slappa, vila å sitta lite med Melvins album. De är iaf avkoppling om man ska jämföra med denna dagen. 

Update.

       Publicerat 2015-12-03 » 19:42:01 | Me and my life
Första tabletten Lithionit gick bra.. Inbillade mig mest massa biverkningar dagen efter och grät ungefär 99% av dagen. Inte alls kul. Tisdagen grät jag också, mest, eftersom jag längtade hem något fruktansvärt. Jag kände de liksom som att jag lika gärna kunde vara hemma å va trött än å ligga där inne, vilket givevis betyder förbättring. YEY! Skovet från helvetet börjar vända och jag börjar komma ikapp verkligheten, men den smällen i ansiktet gjorde att jag grät ännu mer å ville hem ÄNNU mer. De var liksom 3 veckor sen jag träffade Melvin. Planen var ju att han skulle komma in och hälsa på men så fort jag hade fått uteperm med anhörig så blev han sjuk :( 
 
På kvällen kom Pappa och Linda så vi körde å käka lite å sen handlade vi lite på MAXI. De var skönt att komma ut lite och tänka på annat, framförallt att få andas frisk luft. Mja, sen igår var de dags för läkarsamtal å jag sa direkt bara; Jag vill hem. Punkt. Min läkare sa själv att han börjat tänka på utslussning men han tänkte framåt helgen. Kände jag de så starkt som jag gjorde så såg han inga hinder, men att vi fick börja med en natt å inte köra på för hårt. Mamma hämtade mig å sen när jag såg Melvin i fönstret, skina upp som en sol när jag kom, å sen springa mot dörren fick seriöst mitt hjärta att dö. Jag tror de stannade för några sekunder faktiskt.. Aldrig förr har jag känt en sån stark känsla i min kropp, å herregud va vi kramades sen. Ja, å Marcus också såklart, som kramar mig å säger; De är så skönt att du är hemma.. Usch, tårar tårar tårar, fast glada sådana. 
 
Natten gick bra iallafall å sen fick vi köra in där idag igen för avstämning och koll. Började med 2 tabletter idag istället för 1 och jag har börjat känna vissa biverkningar, dock är de inte så illa att jag inte kan leva med dem.. De känns ungefär som att jag har en hjälm på huvudet, där de ligger 10 kg mot pannan å trycker. Känns som jag har svårt att liksom hänga med.. Vänder jag huvudet så fattar typ inte hjärnan förrän efter flera sekunder att den gjort de? Ja, å en sjuklig trötthet och lite illamående på de - men som sagt, jag ska inte klaga, de finns dem som har de värre å jag överlever. 
 
Eftersom nattpermen gått så bra så fick jag åka tillbaka med mina killar hem igen, å stanna hemma till Måndag då ett nytt möte ska ske. Om även de gått bra är det nästa koll på Torsdag då de ska lämnas blodprov för att se hur koncentrationen av lithium ligger, vilket sen kommer bestämma om dosen ska ändras eller inte. Som de ser ut nu kommer jag alltså INTE ligga där inne mer, utan vara inskriven fast infasning sker hemifrån. Skulle de gå åt helvete har jag iaf min plats å kan ringa in men de får vi ju liksom inte hoppas.. Vi måste ju tänka positivt nu, visst? 7 veckor av sammanlagd slutenvård får räcka för denna gången, eller egentligen för alltid men...jag har lärt mig att inte tänka så. Mer om de en annan gång. 
 
Åh de är så mycke.. Jag vill göra om designen på bloggen (de vore kanske på tiden), jag vill sy färdigt Melvins tavla, jag vill slå in julklappar å lyssna på julmusik på golvet med Marcus, jag vill sätta mig vid mitt skrivbord å scrapbooka så Melvins album blir färdiga nångång.. Ni ser ju.. Vilka I-landsproblem. De jag SKA och borde göra är att vila, se tiden an och bara vara......hur jävla lätt de nu är? Ni som känner mig vet ju.. Jaja, jag ska göra mitt bästa. Kanske kan sitta å scrappa en halvtimme bara, medan Marcus ändå kollar hockey? Sounds like a plan. 
 
Helt slut iallafall och medicinen gör sitt så jag har sagt att jag inte orkar ta emot några besök just nu, hur mycke jag än vill, men jag vill samtidigt lägga den energin på mina skatter som jag saknat så otroligt.. Så, så får de bli, tills jag är piggare och min kropp har accepterat medicinen lite bättre. 
 
 
 

RSS 2.0