...

       Publicerat 2013-02-28 » 12:27:26 | Me and my life

Onsdag.

       Publicerat 2013-02-27 » 22:36:00 | Me and my life
Tror ni jag kunde somna inatt eller? Nog. I Måndags gick de hur bra som helst men igår var de verkligen värdelöst. Reagerade inte ett skit på min insomning. Låg i flera timmar å vände å vred på mig. Till slut fick jag sån panik så jag gick upp å tog en Stesolid. Sista gången jag tittade på klockan var hon kvart över två å till detta hör då att jag gick å la mig kvart över tio. Finns fan inte mycket som är så frustrerande som att inte kunna sova när man verkligen måste.
 
Ja, så när klockan ringde imorse var jag ju inte i denna världen. Jag har drömt något helt sjukt de senaste nätterna så jag vet typ inte vad som är dröm å verklighet när jag vaknar. Idag hann jag dock inte reflektera över vad som var vad utan de var bara upp, starta kaffet på vägen till toa å sen hälla över de i bilmuggen, trycka in en halv risi-frutti på stående fot i huet tillsammans med tabletterna å sen hoppa ut till bilen. Riktigt kul att de var frost för de hade jag inte direkt räknat med. Jaja. Kom iväg iallafall å låg bra på de trots den hemska dimman TILLS jag hamnar bakom årets sengångare som puttrar fram i 60 km/h. Detta är ännu en sak som kan göra mig sjukligt frustrerad. Kliar i hela kroppen på mig.
 
Kommer in på parkeringen 09:26 å då ska jag trycka i pengar till parkeringen också. Mm, kastar upp dörren, skiter i att stänga den å springer fram till automaten å börjar mata in mynt. Står INGENTING på skärmen mer än LÄGG I MER PENGAR! Jo men hur jävla länge ska jag göra de då? Bara tryckte in tior å femmor å ingenting hände. Happ. Ångra inmatning. Sprutar mynt överallt å skärmen visar 09:29. Ja, för klockslaget kan den trycka upp i mitt hue liksom. In med kortet å de händer ingenting alls. De står VISA på skärmen. Skönt, för jag visste ju inte de innan, att jag har ett VISA-kort alltså.
 
Sprang på läkaren i korridoren iallafall så jag hann på sekunden. Besöket gick väl som väntat. Ut med medicinen direkt. Inte bra å må så illa å gå ner i vikt så snabbt. Nej för jag trivdes inte direkt med det heller så de var bara skönt. Jag vill gärna kunna äta liksom. Börjar på en ny på Måndag. Kul? Nej.
 
Gick in på avdelningen sen å hälsa på en jag fick bra kontakt med. Var riktigt skönt å vara tillbaka i rökrummet för jag insåg verkligen att jag ALDRIG i mitt liv vill tillbaka eller saknar de. Allt kändes så overkligt på nåt vis. Har jag verkligen legat där i två månader? Sjukt.
 
Handlade på MAXI å de är ju en historia för sig själv. Alltså...är de konstigt att de tar så lång tid å handla? Att folk får grov beslutsångest? Jag skulle ha en vanlig jävla skinka. Mm, då ska man först bestämma om man ska ha en varmrökt, basturökt, extrarökt eller kallrökt skinka! Vem vet skillnaden, egentligen? När man väl bestämt sig för vilken skinka som ska få pryda mackan på morgonkvisten så ska man ha en proviva för de är minsann bra för magen. 83 olika smaker.. Hmm, vilken var de nu som alla sa var så god? Jordgubb å rabarber.. Den är slut ja. Den är de ja. Ja nej men va ska vi då ha? En gubbe kommer å tar en Nypon men hur roligt känns de? Nej, mango tar vi. Den är nog yeah. Jaha, då var de dags för yoggi då.. Ett HAV av yoghurtar.. Den ena frukten sjukare än den andra. Jag sket i de. Orkade inte mer.
 
Ja tillbaka till verkligheten kanske? Hem å slängde i mig lite mat, starta en maskin, bädda sängen å sånt. Jennie kom hem å sen satte vi igång, hon målade dörrarna å jag städade. Blev en liten paus när hon stack å träna å sen fortsatte vi. Lyxade till de med hemkörning å jag åt nästan en hel pizza vilket måste vara nåt form av rekord. Gjorde färdigt de sista å sen stressduscha jag innan Sveriges Mästerkock å Mia på Grötö som nu är slut. De var den kvällen de.
 
Stör mig riktigt mycket på att jag har fått tillbaka mina spänningar i mina ben å axlar. Dem ofrivilliga alltså. Spänner hela kroppen å sen när jag känner de så släpper jag för att minuten efter vara lika spänd igen. Jag har gjort de innan jag har gått ner i deppar så jag känner väl inte direkt att de är så kul. De ska liksom inte tillbaka åt de hållet. De är FEL håll kära kropp, andra ska de vara. Lite så.
 
Hoppas jag får sova inatt iallafall. Blir galen på detta. Jag som typ aldrig haft problem med sömnen utan snarare tvärtom, jag kan sova ihjäl mig, tycker de är riktigt jobbigt att antingen vakna spyfärdig eller helt svettig å bölig efter en mardröm. Jag har väl alltid haft lite svårt å väl somna men inte kryddat i flera timmar.. Söndags var de likadant, då reagera inte kroppen på insomningen heller. Känns inte så skoj om kroppen redan har vant sig vid den. Vill inte gå på riktiga sömntabletter nämligen.
 
I could be the one med Avicii hörde jag på P3 idag förresten. Riktigt bra ju! Annars är de bara Bahaus som gäller ;) Ett annat tips är den nya Loka'n - Mango/Päron. RIKTIGT god. Jag har varit lite förälskad i Ramlösa Kiwi nu sen jag låg inne men denna slår nääääästan den. Viktiginfo.se
 

Jaja..

       Publicerat 2013-02-26 » 20:42:21 | Me and my life
Tisdag idag va? Ja, så nu känns inte mitt helg-inlägg sådär värst intressant längre.. Minns ju knappt vad jag gjorde? i Fredags körde jag å Josse A en sväng på kvällen/natten iallafall. Hälsade på Stiffe som faktiskt bjöd på Ramlösa-panten! Fan inte illa bara de.
 
I Lördags? Minns inte va jag gjorde på dagen. På kvällen körde jag hem till Mamma å käka en riktigt god middag å sen tog jag med mig Julia därifrån :p Körde ut till Martin med lite blannevann å sen körde vi å kolla Dallens nya lägenhet i Klippan å snacka lite skit. Ja, sen körde vi nog hem å spela lite Skip-bo tror jag. Martin skickade sen så vi körde dem ner till Perstorp å sen skulle dem helt plötsligt till 57:an så de va ju bara å gasa till Ängelholm. Tillbaka till Häljalt å sen hem å vända innan vi hämta dem vid tre igen. Hemma halv fem som en dö sill, dog i sängen dirr å sov till halv två.
 
Var allmänt zombie i Söndags, lämnade Julia å sen kom Zimpe upp på en liten fika. Knappt på tiden eller så? Körde till Anette i Klippan sen å blev bjöden på kvällsmat i form av god soppa å bär me grädde till efterrätt. Hann catcha upp våra liv ett tag å sen körde jag å hämta Jennie i Oderljunga. Jag var tvungen. Trodde jag skulle avlida av saknad.
 
Igår var jag å Pappa på IKEA å Bauhaus som sagt. Svaret är JA om ni undrar ifall jag hörde Bauhaus-låten i huet under hela besöket. Hittade allt jag skulle ha så de var riktigt nice. På kvällen blev de TV å lite surande eftersom min ram gick sönder. Jennie satte ihop mitt nya skoskåp, riktigt yeah!
 
Idag? Mormor skulle kommit men de blev inte så så jag har inte gjort ett skit på hela dagen ungefär. Suttit i soffan å löst korsord. Börjar känna att jag fått tillbaka mina spänningar i benen å sånt vilket INTE är kul alls. Hela helgen har jag mått fruktansvärt illa också å jag kan fortfarande knappt äta. Ska in till läkaren imorgon så får vi se vad som händer. Kan ju inte fortsätta på denna för då lär jag väga 3 kilo om ett tag. Orkar inte med å må såhär illa heller för den delen. Vaknade inatt klockan fem å va spyfärdig å sen har jag knappt kunnat sova efter de..
 
Ja, så de blir kanske ännu en ny medicin då? Har faktiskt slutat tro på detta nu. Verkar inte tåla nån medicin alls så snart får jag väl strunta i de helt å gå utan mediciner, hur yeah de nu blir? Dock tror jag inte de skulle vara SÅ stort problem som jag hade förr eftersom jag är medveten på ett annat sätt men går jag ner i en så låg depp igen så kommer jag ju inte kunna fixa upp de själv. Lite de som är! Aja, vi får se imorgon helt enkelt.
 
Ikväll har Pappa varit här å satt upp alla nya lampor så nu har jag ÄNTLIGEN ljus överallt där jag ska ha de :) Tog bara 1½ år. Han satte upp min klocka i köket också. Vävade dörrarna så att jag kan måla dem imorgon. Satte upp sladden som nån smart idiot satt PÅ listen istället för OVANPÅ så nu syns de ingenting alls vilket är RIKTIGT nice. Satte upp de nya skoskåpet i hallen å fäste sladden OVANPÅ listen å gömde undan modemet under skåpet. Ja, allt blev perfekt! Nu ska som sagt dörrarna målas å sen ska de nya handtag på bägge två å ett nytt lås på toa-dörren :) Givetvis ska dem vara vita å fräscha.
 
Nu har jag duschat å Jennie också för den delen så jag måste smörja in hennes jävla rygg nu. Adjö.
 
 
(Knappt hjärtat slår dubbelt eller? Tack igen Sara)
 
 

Helvete..

       Publicerat 2013-02-25 » 21:47:37 | Me and my life

Var taggad för å skriva ett inlägg om min sjuka helg men nu är jag bara jävligt sur.

Har varit å handlat med Pappa idag å självklart går hela glaset på ramen sönder när jag ska sätta i fotot. KUL JU! 200:- åt helvete.

Aja, så länge jag har Jennie är jag glad! Hon är en som en man i en kvinnas kropp! Jag kan inte sätta ihop någonting med mitt tålamod nämligen, så jag är ganska glad att Jennie fixar biffen!

Nu ska jag återgå till att sura igen.. Adjö.


Jag lever!

       Publicerat 2013-02-24 » 16:07:23 | Me and my life
Men de är knappt!! Ville bara titta in å säga de, å visa hur jag ser ut. Ja, så att ni inte glömmer de menar jag.. Tackar gud för att snart helgen är över. Lite för mycke utsvävningar för min del..
 

...

       Publicerat 2013-02-23 » 11:51:37 | Me and my life

Fredagsmys!

       Publicerat 2013-02-22 » 21:40:43 | Me and my life
Efter mitt inlägg igår så blev de att jag fastnade på facebook å sen skrattade jag i flera timmar. Sjukaste diskussionerna alltså. Jaja, kul man kan skratta känner jag rent spontant. Somnade väl runt två kanske? Jaja. Alarmet ringde imorse å jag hade årets sjukaste dröm så jag kunde inte ens snooza vilket är VÄLDIGT ovanligt. Jag blev tagen av polisen iallafall å sen hände en massa andra sjuka saker som inte ens hör hemma här.
 
Drack mitt kaffe å kolla runt lite, tog en dusch å SMINKA mitt hue för första gången på tre månader. Kände mig som en helt ny människa å de gjorde jag ju rätt i för jag blev själv förvånad när jag tittade mig i spegeln. Var tog liket vägen liksom? Lite den.
 
Körde hem till Anna å Melanie där jag har spenderat hela eftermiddagen. Fredagsmys på hög nivå! Knappt söt när hon drömmer å skrattar eller? JIJI!
Vid sex-tiden körde jag hem till Farmor å åt en god middag, fick jordgubbar å kaffe till efterrätt å nu är jag fortfarande så mätt så jag nästan spyr. Har tvättat en maskin tvätt å läst igenom mina bloggar. Å lyssnat på Bauhaus-låten. De är sant. Jag har konverterat den till mp3 ifrån youtube. 30 sekunder är den. Jag vet jag är sjuk i huet.
 
De är fredagkväll å jag sitter här ensam å lyssnar på den låten. Känner mig väl ganska mobbad å ensam men..vad är de dem säger? Hellre ensam än i dåligt sällskap? Mjo, så kan de ju va. Rastlös är jag dock, samtidigt som jag är trött. Kul liv.
 
 
Kände mig ganska älskad faktiskt ;)
 

Tomt.

       Publicerat 2013-02-21 » 23:18:00 | Me and my life
Först å främst måste jag svara på din kommentar Kikki, innan jag glömmer de.. Jo, de känns underbart å köra bil igen ;) Hade någon frågat mig vad min hobby är så hade jag nog svarat; att köra bil. Dock har jag ju inte världens bästa pärla kanske? Den låter värre å värre för varje dag så att den ens startar är sjukt i sig. Ni kan tänka er typ...en motorbåt? Gånger 2 kanske? Mm, typ så. De är nåt skit i motorn bla bla bla å jag tänker inte fixa de för bilen kommer snart rasa anyway. Dessutom kommer jag inte in på förarsidan längre å eftersom inte förardörren reagerar på centrallåset så får jag gå å öppna den andra dörren å ta de inifrån, samma när jag ska låsa. Kändes inte så häftigt ikväll när jag visste att snuten var ute.. Ja alltså, jag gör inte inbrott i min egen bil.. Lite den.
 
Nej men nog om min bil.. Kan inte direkt berätta om något spektakulärt eftersom de händer noll i mitt liv. Ungefär. Jag vet liksom inte vad det är för dag eller vad klockan är. Bryr mig inte så värst heller. Har så mycket annat huvudbry just nu så de kan va Onsdag eller Lördag bäst fan de vill känner jag.
Jag var i Ängelholm igår iallafall, eller jag å Jennie var där rättare sagt. Hon följde med till psyk å sen åkte vi till MAXI innan vi körde hem igen. Lyssnade på radio på vägen hem eftersom min stereo lever sitt eget liv å hackar alla låtar typ (ännu ett problem ja) å de var ganska intressant. Nästan alla låtar man hör kan man koppla till någonting. En person, en händelse, en speciell dag eller så. När jag hör Bad romance tänker jag bara på Dallen till exempel. Mange-låtarna är Anna å Josse rakt igenom. Wild ones är min å Jennies låt. Danza kuduro är sommaren 2011 å Rosegarden kommer alltid vara Stalle.
 
Besöket på psyk var sjukt. Alltså visst, jag kan förvåna mig själv mycket men denna gången tar priset. Jag ska berätta för er när min hjärna har fattat å formulerat de rätt. Tar lite tid förstår ni. Jag grät som ett barn efteråt å sen kunde jag typ inte prata mer. Bara satt som en fågelholk å hon frågar efter ett tag om jag ens lyssnar eller om jag fortfarande är förvånad. Ja jo de...kan man ju undra.
 
Körde å lämna Jennie på hennes praktik vid nio igår å sen ringde jag Josse för jag va sugen på kaffe. Ja, hon ville klart inte bjuda mig på kaffe utan jag fick servera mig själv. Fick iaf sällskap å sen stanna hon till typ två inatt eller nåt? Jag fattade aldrig var tiden tog vägen men de är väl lite så. Vi har aldrig varken TV eller musik igång å ändå är de fan inte tyst en sekund.
 
Somnade väl vid halv tre å sen vakna jag när Jennie kom å la sig i sängen vid halv åtta eller nåt? Hade lite svårt å somna om så jag vände å vred mig i hundra år. Låg jag på de ena hållet så mådde jag illa å låg jag mot Jennie så flåsa hon mig rätt i huet men till slut somna jag om iaf å vaknar av alarmet vid elva. De var en sån morgon där man inte fattar riktigt om de verkligen är alarmet eller va fan de är som låter. Skitjobbigt innan man inser att de bara är en själv som kan stänga av de. Halva låten har gått å man är SÅ irriterad för att ingen annan bara kan stänga AV skiten. Lite så.
 
Gick upp, drack mitt kaffe å kolla runt allmänt på datorn. Mormor kom sen vid två-tiden så hon börja fixa å dona lite överallt. Hon har spacklat i lite hål här å där, målat i på ställen som tydligen var skavda (hon har öga för de där LILLA LILLA lilla ni vet) å sen har hon sytt upp mitt draperi i köket eftersom de blev lite för långt. Nästa gång hon kommer ska vi måla element, putsa fönster å måla över där hon har spacklat. Ja, ni hör ju! Livin' on the edge liksom.. (Jag vet att du skrattar Josse)
 
Väckte Jennie vid tre å sen fixa vi klart de sista. Dammsög å tvätta golven, käka middag, kolla ett avsnitt å sen städa vi köket, kolla Lyxfällan å sen körde jag henne till praktiken. Mötte Josse där nere så snacka lite snabbt å sen har jag kollat Mia på grötö som jag missa igår å läst igenom mina bloggar. Typ så. Lite forever alone-känsla nu när jag har lämnat Jennie å hon ska iväg hela helgen men jaja, jag får överleva helt enkelt. Vi är typ som sambos nu så de känns riktigt tomt utan henne å vi ska inte ens snacka om att lägga sig i en tom säng. Hemskt är de!
 
Innan jag avrundar så måste jag bara lägga in denna videon. Alltså..jag vet att jag är störd men jag är nog kär i denna jävla reklamlåten. Den som går just nu är ju helt långsam å typ ballad-aktig. Låten här i videon är ju ändå sådär lite glad. Haha, älskar de i slutet. "Aaaaand it has to be BAAAUUUHAUUUUS!" Känner väl lite nu att de där med forever alone stämmer ganska bra. Vem fan sitter å skriver om en reklamlåt liksom?
 
 

Locked out of heaven,

       Publicerat 2013-02-19 » 23:59:16 | Me and my life
Har tänkt blogga många gånger men de går inte. Har inte så mycket å berätta faktiskt. Eller jo, de har jag men det känns liksom inte lönt. De låter så bra inne i min hjärna när jag tänker de men så fort jag sätter ord på känslorna så ser de sjukt lame ut.
 
Lite allmänt kan vi köra istället.. De börjar kännas lite bättre här hemma nu vilket är riktigt skönt. Avdelningen känns avlägsen på något vis å de känns som om de var flera veckor sen jag låg inne. Ser de som ett bra tecken. Magen har blivit lite bättre. Mår fortfarande illa men inte alls lika ofta som innan, dock är den sugande känslan i magen kvar å jag äter fortfarande inte som vanligt.
 
I helgen var jag hos Pappa å åt jättegod oxfile med hasselbackspotatis dock, lite annat än sjukhusmaten de. Efter de körde jag till Paddy å snacka lite skit ett tag. I Söndags var allt bara allmänt jobbigt så jag körde å hämta Jennie vid halv nio på kvällen å sen sov hon här. Pallar inte denna ensamheten just nu känner jag. Får panik typ dirr.
 
Igår kom Farmor hit å sen hjälptes vi åt å städa hela lägenheten.. Eller ja, Farmor städade de mesta å höll på i fyra timmar men Jennie tog iaf balkongen å skrubba väck all aska å sen hjälptes vi åt med toaletten. Drog ut tvättmaskinen å skrubba hela golvet, rensa avlopp osv osv. Blev dock lite för mycke för mig så jag blev yr, svettades ihjäl å mådde illa så sen vila jag medan Farmor städade färdigt. Sjukt fint blev här, är så otroligt tacksam för all hjälp jag får. Blir tårögd bara jag tänker på de.
 
På kvällen körde jag å Jennie hem till henne å drack kaffe med hennes mamma samtidigt som vi skratta åt sjungande potatisar å bankmän. De var ganska upplyftande faktiskt! Handla lite, eller ja, Jennie gjorde å sen körde vi hem igen. Lite mat å en dusch på de å sen var soffan given. Tända ljus å färska blommor. Svårslaget. Riktig myskväll blev de.
 
Idag ja. Har inte gjort ett skit faktiskt. Inte lämnat lägenheten för å va ärlig. Har kollat två filmer, lite avsnitt å ja, suttit vid datorn. Typ så. Ja, Jennie är ju kvar klart. Man blir ju inte av med henne när man väl har hämtat henne. Nej skämt åt sidan, hon är min pärla! De känns riktigt skönt å slippa va ensam å dessutom få tänka på annat å få skratta lite - för så fort jag blir ensam så sprängs jag nästan itu av att mitt hjärta gör så jävla ont.
 
Imorgon blir jag dock så tvungen å lämna lägenheten för jag ska in till psyk på eftermiddagen. Ska träffa min psykolog. Jobbigt när det känns så hemskt att ha saker att göra. Jag som annars alltid varit så glad för att göra någonting HELA tiden får panik av att ha saker inbokade. Jag vill inte göra någonting alls. De känns bara jobbigt att gå utanför dörren å bara tanken på att typ åka till Väla eller hitta på nåt får mig att vilja spy (inte bokstavligt). Jobbigt när man inte känner igen sig själv.
 
Nej nu ska jag röka. Först - Anette my friend jag saknar dig!! Jag kan inte skicka SMS nu eftersom klockan är tolv å du säkert sover så jag skriver de här istället. Vi måste ses snart! Jag kommer glömma att skicka SMS imorgon med mitt dåliga minne jag ligger inne med just nu.. Iallafall, we must meet my friend!
 
Gonatt.
 

Värre än jag trodde.

       Publicerat 2013-02-16 » 22:28:45 | Me and my life
Ursäkta tystheten men..detta har varit jobbigare än va jag nånsin kunde föreställa mig.. Jag har bara längtat så mycket hem, till mina egna saker å till min egna lägenhet att jag inte ens har tänkt på att de kunde bli så jobbigt. För de första var de sjukt jobbigt att säga hejdå till vissa där inne å för de andra var "steget ut" sjukt kämpigt. I bilen på vägen hem fick vi stanna tre gånger för jag fick panik. Jag trodde jag skulle spy alltså. Riktigt för mycket.
 
De är jätteskönt å vara hemma - självklart, MEN man bygger upp nån sjuk trygghet där inne som är svår att släppa. Man har människor runt sig hela tiden å man behöver inte göra saker, allt flyter liksom på. Helt plötsligt kommer man hem, man är totalt ensam och man ska göra ALLT själv. Hade jag legat inne en vecka hade de väl varit sin sak, men två jävla månader är lång tid. Bara när jag skulle renbädda sängen så svettades jag som ett jävla vattenfall. Jag får hjärtklappning å blir yr av minsta lilla.
 
De värsta är nog ensamheten. Även om jag vet att jag har många runt mig så har jag nog aldrig känt mig såhär ensam. I hela mitt liv. Jag hade inte sovit ensam på över 2½ månad å sen komma hem första natten å bara lägga mig. Tog emot i hela kroppen å jag bara grät.
 
För att de inte ska va nog så mår jag sjukligt illa typ hela tiden. Jag vet inte om de har med min magkatarr, ångest eller biverkningar å göra? Ingen aning. Kommer iaf i typ attacker å då känns de som att jag ska spy vilken minut som helst. Inatt exempelvis efter att jag hade lagt mig fick jag sitta upp i 1½ timme för jag mådde så illa. Kan knappt äta å jag är inte sugen på någonting. De enda positiva är väl att jag har gått ner ännu några fler kilo. Tack för de då!
 
Ja jag vet inte.. Vad ska jag säga? Jag skulle så gärna vilja skriva att allting har gått skitbra å att jag trivs som fisken i vattnet men jag är inte riktigt där ännu. Jag försöker bara hålla mig flytande just nu. Så länge jag slipper åka tillbaka så har jag vunnit de högsta priset man kan!
 

True,

       Publicerat 2013-02-14 » 11:00:09 | Me and my life

Man är aldrig så ensam som när man är två med fel person!

Tänk på de, såhär på alla hjärtans dag!


For the last time,

       Publicerat 2013-02-14 » 10:07:25 | Me and my life
Ja, då har vi kommit till de sista inlägget som skrivs härifrån, förhoppningsvis för alltid. De är alltid "sista-gången"-tänket när man ska åka någonstans. Sista gången jag äter kvällsmat, sista gången jag sover i denna förbannade sjukhussängen, sista gången jag rökar en cigg i detta rökrummet. Lite lökigt men jag vet inte varför de blir så?
 
Har sovit riktigt dåligt inatt. Mådde illa å hade ångest så de var inte så lätt å somna å när jag väl gjorde det så vaknade jag till hela tiden. Oro I guess? Jaja, natten passerade ju å nu är klockan tio. Ska käka middag här å sen blir jag hämtad halv 1.
 
Tänk att jag har firat julafton å nyår på detta stället.. Tänk att jag har varit så dålig att jag inte ens minns att de varit varken jul eller nyår överhuvudtaget. 8 veckor har jag spenderat här inne. 2 månader. Jag har mått så dåligt å haft så mycket ångest å förhoppningsvis stannar de kvar i dessa väggarna när jag går ut idag. Jag vill inte ha med mig massa skit hem. Jag vill börja om. Jag vill bygga upp någonting hållbart - så att jag aldrig mer behöver återvända hit.
 
Ska handla på vägen hem å hämta ut nya mediciner å sen ska jag icke lämna lägenheten när jag väl kommer hem. Ska gå å njuta av att vara hemma. Ta en dusch. Renbädda sängen. Tvätta all skit å få allt rent. Packa upp min väska så jag slipper se den mer. Bara vara. Längtar redan till jag ska gå å lägga mig ikväll i min egna nybäddade säng.
 
Såg fresten filmen Eden igår. Riktigt bra. Baserad på en verklig händelse. Fyfan vilka livsöden de finns. Handlade om en ung tjej som blev kidnappad och bortförd till ett "hem" där unga tjejer tvingades sälja sina kroppar. När dem inte var iväg på "jobb" låg dem inlåsta i sina celler. Se den! Hinsehäxan är också riktigt bra. Tre timmar lång iofs men ändå. Riktigt bra gjord för att vara svensk. Man dras verkligen med.
 
Ja, som sagt, de har blivit å blir ganska mycket film. Film, korsord å nu böcker. Har slukat två böcker på två dagar. Tänkte dyka ner i den tredje nu å få tiden att gå tills de är dags att checka ut. Vi hörs.

Tom.

       Publicerat 2013-02-13 » 23:04:41 | Me and my life

Tom på ord men ändå så har jag så många..

Glad. Rädd. Upprymd. Ledsen. Nervös. Förväntansfull. Prestationsångest. Panik. Ensamhet. Svag. Stark.

Allt på en å samma gång.
Imorgon ska jag hem.


Omtumlande.

       Publicerat 2013-02-12 » 22:14:25 | Me and my life
Eftersom denna datorn inte är så modern så kopierar jag in en kommentar jag fick ifrån Sarah här under, istället för å kludda med print screen å skit..;
 
"Det är inte så konstigt eftersom det är nu och framåt du lär känna dig själv och börjar förstå dig själv. Se det som en ny start. Glöm det dåliga gamla och gör en ny start, låt dem som lever i det gamla göra det. Finns ingen som har rätt att döma dig utan att ha gett dig en chans nu framöver. Allt förändras när man vet "problemet" och lär känna sig själv på riktigt. Jag vet själv, som jag tror du vet. Ge inte upp! :)"
 
Tack, vill jag bara säga. När man tänker efter så var jag ju 7 resor värre att leva med förr då jag inte visste om min diagnos å inte hade några mediciner alls. Dem som alltså klarade att leva med mig DÅ borde få pris, för de var det som var de svåra. Nu är de på ett helt annat plan. Jag får hjälp nu. Jag får medicin och jag VET framförallt om vad jag ska å inte ska göra.
 
Vissa människor har jag förlorat på vägen som jag faktiskt kan skylla min sjukdom för, eftersom jag har handlat på ett sätt som jag annars inte skulle göra. Vissa är jag faktiskt än idag glad över att jag faktiskt förlorade eftersom dem ändå inte borde ha en plats i mitt liv. Vissa gör de riktigt ont att ha förlorat och vissa HAR varit jobbiga att tappa men som jag nu förstått att de var lika bra. That's life. De finns INGENTING jag kan göra åt de nu, hur mycket jag än vill å försöker.
 
Många har sagt till mig att dem ser upp till mig eftersom jag alltid gör dem sakerna jag vill, utan att tveka. Problemet har bara varit att jag har enbart gått på känsla, den första känslan, utan någon som helst eftertanke, eftersom de är DE bipolära gör i manier. De betyder inte ALLTID att jag har velat just de, EGENTLIGEN! För stunden har jag velat de. Alltså är de ingenting att se upp till. Jag har lärt mig att tänka efter. Gräset är inte grönare på andra sidan - MEN allt händer av en anledning. Vissa saker skulle jag kanske gjort ändå - men absolut inte på de sättet jag gjorde de på. Hade ni vetat alla mina hemligheter som inte ens mina närmaste vänner eller släkt vet så hade ni blivit riktigt förvånade, de kan jag lova er. När jag har blivit lite starkare å börjar acceptera mig själv kommer jag släppa på VISSA saker för att jag VILL. Jag vill att många människor ska förstå å jag vill kunna hjälpa folk som kanske själva mår dåligt. Jag vill visa att det inte är skamligt att vara psykiskt sjuk. Jag skäms absolut inte över min diagnos - jag hatar att jag har den, men de är en helt annan sak.
 
Eller, de är väl egentligen lite hatkärlek kan man säga. Jag hatar den för allt jag fått gå igenom och alla jag sårat men jag älskar den för att den har lärt mig så mycket och för allt jag har fått uppleva. Den är trots allt en del av mig och jag kommer aldrig att bli av med den. I takt med att jag lär mig älska mig själv så kommer jag också behöva lära mig att på något vis älska diagnosen också. Jag måste iallafall lära mig att leva med den å inte mot den.
 
Har varit å pratat med min öppenvårdskontakt idag. Mycke intressant. Hade grov ångest innan jag kom dit å mådde illa men när jag väl kom dit så pratade vi till och med över tiden med en kvart. Var inne på ganska djupa saker så efter de var jag helt slutkörd. Fick iallafall en liten förklaring till varför mitt minne är som det är å lite angående mitt immunförsvar.
 
Tjaha, näst sista natten här då. Känns både bra å dåligt. Mest bra - men jag är rädd. Iofs inte så konstigt när man legat inne i två månader å sen helt plötsligt ska man klara saker själv å sådär men jag ska fixa detta också. Har insett nu att detta inte är något jag kan stressa fram iallafall så de får ta sin tid. Jag vill känna mig riktigt fit for fight innan jag påbörjar min normala vardag igen. Inga bakslag vill jag ha. De skulle ta för hårt.
 
Kan passa på såhär lite random å tipsa om två filmer. Think like a man såg jag igår. Tror den hette så iaf. Hade inga förväntningar alls men den var faktiskt riktigt bra. Ingen tjejfilm heller men ändå romantik. Ikväll har jag tittat på Kapningen. En dansk film. Så spännande att jag nästan dog. RIKTIGT bra faktiskt. Däremot tittade jag på Rust and bone i helgen å den hade jag skyhöga förväntningar på men den var riktigt usel. Ingen direkt tråd å ja, helt meningslös. Så vet ni de.
 
Sov som en stock inatt å de va kanske tur de eftersom min roomie gick typ halvt i sömne å stod å glodde på mig. Hade nog dött om jag hade vaknat av de. Dratt av masken å sett henne stå där liksom. Jaja. Jag skulle vilja prisa gud än en gång för min sovmask å öronproppar. Imorse stod dem å peta på mig innan jag vakna. Haha. E DU DÖV? Ja jo de.
 
(Såg ni? Jag skrev haha. Jag skrattade lite. Kul va? Tycker jag)
 
Nej nu ska jag dyka ner i min bok innan de är dags för insomningstabletten. Är så glad för att jag har börjat kunna läsa igen. Har inte kunnat koncentrera mig innan men nu gick de.
Vi hörs.

Locked out of heaven,

       Publicerat 2013-02-11 » 19:10:41 | Me and my life
Känns lite tråkigt å blogga utan bilder men va ska jag göra? Tror inte ni uppskattar min utsikt eller min sjukhussäng på bild anyhow så de får bli såhär så länge.
 
Ja nu var det några dagar sen. De har inte hänt så mycket men ändå har de det, på något vis. Jag började med den nya medicinen i fredagskväll å de har gått bra (sjukt but true). Peppar peppar ta i trä fresten. Man vet aldrig med min otur, eller karma maybe? Jag har iallafall inte känt några biverkningar ännu å de är riktigt skönt. Har sovit riktigt dåligt i två nätter men nu inatt sov jag som en stock. Mina öronproppar är inte bara rosa, dem är av högsta klass. Jag hör inte ens när dem går in å skriker god morgon å eftersom jag har min ögonmask på mig så ser jag inte när dem tänder heller! SCORE! När dem väl förstod de imorse å gick fram å peta på mig hade jag lyckats sova över tiden med 45 minuter. Cred till mig.
 
Träffade läkaren idag också. De var ett bra besök skulle jag vilja säga. BLIR UTSKRIVEN PÅ TORSDAG! Jaja. Eller rättare sagt JIIIIJJJIIIII! Dem kan inte göra mer än dem har gjort (no shit) så min öppenvårdsläkare får ta över from here. Ska denna nya medicinen höjas så är det om cirka 2-3 veckor å jag kan ju inte sitta här å glo i väntan på något som kanske inte ens händer, så isåfall får jag göra höjningen hemma själv men jaja, då får de bli så. Komma hem på riktigt ska bli så jävla skönt så de inte finns ord. Jag känner själv också att jag är redo för det. Jag kommer fixa de. Visst, de blir tufft å de inser jag också. Varit inlagd i två månader å sen komma hem å sköta allt själv är inte de lättaste när man inte har full energi ännu men jag är ju bättre än när jag lades in å dessutom har jag en väldigt fin familj å fina vänner som ställer upp om jag behöver hjälp så jag blir ju inte utkastad helt ensam direkt.
 
Ja, så nu när jag kommer hem ska jag ladda upp för att sen supa mig asfull å dansa till "Mange för en dag" hela fredagsnatten tänkte jag.. Någon som är på eller?
Haha nej, andas ut. De närmaste jag kommer Mange just nu är Mange-tröjan som jag sover i. Vet ni när jag drack senast liksom? 25 aug för att vara exakt. De är ganska längesen. Vågar inte dricka på denna nya medicinen heller å för de andra så är jag långt ifrån redo eller sugen på att ens titta på alkohol. Jag vill bara komma hem, andas, få tillbaka min vardag å klara av de mest basala som jag behöver. De räcker att jag får komma hem till mitt eget å klara mig själv. That's all I ask for. Å min bil saknar jag också. De är enligt mig den bästa terapin i världen. Bara köra köra köra. Har haft körkort i över två år å ändå är det den bästa stunden på dagen när jag sätter mig i bilen.
 
Just nu saknar jag till å med livet i trappan varje helg (å vardag) å de har de gått långt. Kan nästan sakna när Jehovas vittne plingar på men de är bara näääästan.
Dock kommer jag på ett konstigt vis sakna detta stället också. Inte själva grejen kanske men hela denna "upplevelsen" har gett mig sjukt mycket erfarenhet. Jag har träffat många människor jag aldrig skulle ha träffat annars å de är jag både glad å ledsen över. Detta kommer jag bära med mig av hela mitt liv kan jag säga. Jag har aldrig blivit så förstådd som här heller (vilket ju tyder på att jag hamnat rätt) för ja, jag är psykiskt sjuk å de är klart att andra människor med samma diagnos förstår mig på ett helt annat sätt än andra som bara kan tänka sig in i de gör.
 
Jag har också insett att de kommer ta år för mig att acceptera de jag trodde att jag hade gjort men jag har även förstått att inte hela livet kommer se ut såhär. Man lär sig att läsa av signaler å man lär sig att hantera sin sjukdom på ett helt annat sätt efter något år å vissa har inte ens skov efter några år eftersom dem lär sig att förhindra och handskas med de innan de går för långt ner eller upp.
 
Jag har lärt mig att jag ska vara ensam fram tills jag hittar mig själv, lär mig älska mig själv och tills jag förstår att jag är värd någonting. Jag är trött på att bli behandlad som skit, luft och som något man kan kasta iväg när man tröttnar. Visst, jag har behandlat folk som skit också men jag har fan bett om ursäkt och jag försöker verkligen att komma till bukt med mig själv. Alla är värda en andra chans och jag tycker fan att livet kan ge mig den nu.
 
Den dagen jag slutar hata mig själv och kanske någonstans ser mig själv som något annat än usel så ska jag nog också kunna hitta någon som älskar mig för den jag är - trots min sjukdom. Fram tills dess, om de nu händer, så ska jag göra min största resa någonsin - all by myself.
 
De är dags för mig att lära känna den riktiga Johanna. Göra upp med min historia och sen göra slut med den så att jag kan blicka framåt. Jag har kastat bort många viktiga år i mitt liv men ingenting är för sent. Jag är 25 år gammal å jag har sjukt mycke i min ryggsäck som många andra 25-åringar inte har, på både gott å ont.
 
Någon dag hoppas jag att jag kommer vara stolt över mig själv. På riktigt.

Love,

       Publicerat 2013-02-10 » 13:58:36 | Me and my life

Vi tar emot den kärlek vi tror oss förtjäna!


We're a secret,

       Publicerat 2013-02-09 » 22:22:47 | Me and my life
Kan inte förstå varför inte psyket vill ge med sig riktigt. Kroppen är piggare å folk säger att jag ser bättre ut men inne i min hjärna är allt precis som innan. Hur lång tid ska de ta egentligen? 7 veckor här inne idag. Nästa lördag är det 8 veckor, 2 jävla månader. Nu ska jag iofs inte stanna tills dess har jag bestämt men ändå. Sjukt lång tid.
 
Kryper i hela skinnet på mig.. Vill typ dra av mitt eget skinn å springa iväg. Svår känsla att förklara så vi struntar i det. Åh jag vet inte.. Är de någon snäll människa som kan ta över min ångest ett tag? Hade varit skönt å få andas lite faktiskt.
 
Min kära vän Anette har varit här idag med nybakta muffins å en ögonmask till mig. Tack gode gud. Slipper jag kanske vakna mitt i nätterna av att lampan tänds å någon står å glor mig i huet. Har man inte sömnproblem så får man ju de garanterat.
 
För att jag överhuvudtaget ska kunna somna idag så får de bli insomning, en stesolid å sen på med masken å i med öronproppar känner jag. De var några dagar sen jag behövde ta stesoliden men jag känner att de kryper för mycket just nu.
 
Vad har hänt med mina besökare fresten? De ökade med 30 pers på en dag å sen har ni hängt kvar. Förklaring?

Uppenbarelse.

       Publicerat 2013-02-08 » 22:51:34 | Me and my life

Jag har nog förstått nu vad mitt största problem är..

Jag hatar mig själv.

Alltså..hatar! De finns ingenting jag själv tycker är bra med mig och de spelar INGEN roll vad folk säger eller hur folk säger saker på olika sätt så studsar de bara utanpå. Jag tar inte in de för att jag kan inte relatera till de. De finns ingenstans i mitt huvud att någonting av dem bra sakerna stämmer in på mig.

Min självkänsla är katastrofal å jag inser ju nu att de kommer ta flera år å bygga upp den igen.

Så mycket jag ser ner på mig själv å ogillar allting som innefattar mig så är det inte så konstigt att man inte orkar kämpa mer. Jag kämpar ju inte för mig själv - för jag är inte värd å kämpa för.
Jag bryr mig liksom inte. Om mig. För de finns inget som är mig längre. Jag vet bara att jag inte tycker om detta som jag uppenbarligen är.

Luddigt jag vet.
Samma som i min hjärna.

Hatar dessa jävla sängarna på sjukhuset. Vill bara sova. I typ tre år å vakna av att jag mår bra. Ska göra ett försök.


Vart jag än går.

       Publicerat 2013-02-08 » 14:28:00 | Me and my life
Blir alldeles varm i hjärtat när jag tänker på alla som har ställt upp för mig dem senaste månaderna. De är så klyschigt men jag kommer verkligen aldrig kunna tacka er nog. Hoppas verkligen att ni förstår å vet hur tacksam jag är över all hjälp jag får å allt ni gör för mig. Varje dag.
 
Förlåt till alla som jag har "glömt" bort eller som jag varit otrevlig mot. De har inte varit min mening. Tack alla som står kvar vid min sida vad som än händer. Jag älskar er.
 
Mest en liten påminnelse sådär. En fredag som denna. Klockan är halv tre å om en halvtimme är jag på väg tillbaka igen. Till avdelningen. Jag vill inte.
Alltså på allvar så stretar HELA min kropp emot. Jag mår illa, har hjärtklappning, fryser å har sjukt ont i magen. Jag vill inte mer. Jag vill inte prova en ny medicin å må dåligt igen. Jag vill inte behöva trycka i mig mediciner som gör mig drogad och tjock. Jag vill INTE! Jag vill bara vara VANLIG! För en gångs skull vill jag vara som alla andra. Vara på väg hem från jobbet å mot fredagsmyset istället för att vara på väg in till psykavdelningen efter en alldeles för kort permission.
 
Även om det är de enda jag vill göra så lovar jag er att aldrig sluta kämpa.
För er skull.
En dag kanske jag gör de för min egen.

Blandade känslor.

       Publicerat 2013-02-07 » 14:22:43 | Me and my life
Konstigt hur de kan kännas som att man är gäst i sitt eget hem. Blandade känslor över att vara hemma. På ett sätt är de jobbigt å på ett annat vis så är de helt underbart. SÅ mycket jag har saknat min egen säng alltså, sjukt. Duscha i sin egen dusch å göra som man själv känner för. Dock kan man inte slappna av till fullo eftersom jag vet att jag ska åka tillbaka imorgon.
 
Man ska hinna träffa alla å de är mycket annat som ska hinnas så man har inte mycket tid över men det gör ingenting. Tiden får gärna gå fort så jag kan få sätta in den nya å se så att den funkar så att jag sen kan få komma hem på heltid.
 
Har träffat Josse, Anna å Melanie, ätit hos Farmor å sen har Jennie varit här hela tiden när hon inte praktiserar. I eftermiddag kommer Helena å Annika från jobbet å sen ikväll ska jag äta hos Pappa å köra inom Linda, dessutom försöka hinna träffa Zimpe en snabbis. Måste tanka in filmer på datorn som jag ska ha med mig in å packa. Typ så.
 
Ska tillbaka imorgon vid tre iallafall.. Nu håller jag mina tummar så hårt för att denna medicinen ska funka!!

Missförstånd.

       Publicerat 2013-02-05 » 12:26:58 | Me and my life
Jo visst, de kan väl alltid ske men fan, NÅGOT kunde väl flyta på iallafall? Skulle fått min nya medicin igårkväll men de hade blivit missat så jag har träffat läkaren nu på förmiddagen. Vi skulle vänta några dagar så kroppen får vänja sig vid mina anti-depp innan vi satte in den iallafall. Känner väl att de kanske är på väg att slå över till liiiite FÖR bra men då unnar jag mig de i några dagar tills jag får mina stabiliserande tabletter.
 
Ska iallafall åka hem på permission nu när som helst å stanna hemma till på Fredag när den andra medicinen ska in. Hoppas de går bättre denna gången än förra, men de känns som att de kommer göra de iallafall.
Nu håller jag bara mina tummar på att jag inte ska reagera på den andra medicinen så att jag snart kan bli utskriven helt.
 

Outta my head.

       Publicerat 2013-02-04 » 19:32:08 | Me and my life
We could build a universe right here
All the world could disappear
Wouldn't notice, wouldn't care
 
Jag älskar dig. En större del av mig kommer alltid att göra det.

Idiot.

       Publicerat 2013-02-04 » 15:27:46 | Me and my life

Helvete va förbannad jag är. Kryper i hela kroppen på mig. Satans idioter som lever i denna världen.

Far åt fan med allt.


Lördag.

       Publicerat 2013-02-02 » 23:07:28 | Me and my life
Shit va glad jag ska vara att jag är i ett depressivt skov å inte minns så mycket. Vet ni hur länge jag har varit här idag? 6 veckor. Sex jävla veckor inlagd på en psykavdelning. Ja nog är man störd.. Jag längtar hem så sjukt mycke nu så jag vet inte var jag ska ta vägen. Till mina saker. Min dusch. MIN SÄNG. Allt. Sex veckor här inne är jävligt lång tid men ändå känns de inte så när hjärnan är helt avtrubbad.
 
Jag har blivit av med yrseln iallafall. Illamåendet är kvar dock. Kan fortfarande inte dricka kaffe å jag vill böla lite över de faktiskt. Aja, de kommer väl? Förhoppningsvis släpper detta illamåendet snart också.
 
Minns inte vad jag skrev sist men jag börjar på ny medicin på Måndag iallafall. Hoppas å ber till gud att de ska gå bra så att jag kan få åka på permis nästa helg å förhoppningsvis bli utskriven sen. Funkar inte denna medicinen så vet jag inte va jag gör faktiskt. Jag orkar inte hålla på med detta längre.
 
Orkar inte blogga heller så jag vet inte varför jag gör det?
Är så jävla besviken men samtidigt förstår jag inte varför jag är det? Fattar inte varför jag lägger ner energin på någon som fullkomligt skiter i min existens? Jag behöver lägga min energi på nåt annat. Aja, allt som händer får en ändå å inse. Snart hänger nog hjärnan med å stänger av hjärtat. Jag brukar va ganska bra på att känna av människor men i detta fallet är jag besegrad.
 
Skitsamma, ska ta en insomningstablett å sova.

RSS 2.0