Träningen!

       Publicerat 2012-01-31 » 13:32:21 | Me and my life
Ruskigt jobbigt pass idag. Stannade EN gång.. EN gång! De har inte hänt på några månader faktiskt. Ett år sen kanske? Herregud. 9,6 km! YEEY! Proteinet nere å nu ska jag snart ringa Försäkringskassan. YEEEEEEEEEY ännu mera. Mm, sen blir de dusch å fix!

Måndag.

       Publicerat 2012-01-30 » 21:03:06 | Me and my life
Roliga rubriker liksom! YEEY!

Ehm, mys igårkväll. Gillar läget som fan faktiskt. Mm gör jag! Idag var det riktigt jobbigt å komma upp. Snoozade nog en timme eller så. Upp sen iallafall å käka omelett å drack kaffe. Träna me Anna sen, 9,5 km idag. Fett bra. Protein å sen dusch. Josse kom upp å sen gjorde jag vid mig.

Åkte med henne till IKEA sen, fett bra så jag kunde köpa mitt soffbord. Me lajk. Har fortfarande inte fått pengar ifrån försäkringskassan så jag tackar gud för presentkortet jag fick i julklapp. In på Väla sen å käkade, fett bra att man kan äta ute fastän man äter LCHF! Fuck dem som säger att de är krångligt osv, hur svårt är det liksom? Käkade på den där...va heter den? Grekiska grillen!? Ja nåt sånt? Spett med kött å sen fett mycke sallad å tzatsiki. Mycke najs.

Ehm ja, sen Familia å leta efter en tunika men tji fick jag. City Gross sen å handla lite ägg, mjölk å sånt som man måste ha för att överleva. Hem till Perstorp å bära upp bordet med hjälp av Josse å en styck granne som gjorde flygande pussar i dörren sen ;) HAHAHA! Jag ville dö. Ja, sen körde hon mig hem till Pappa där jag fixa lite nödvändigt å sen gick jag hem därifrån. Fett kallt å FETT halt. Tackar gud ännu en gång för min maskin som gör att man kan träna hur vädret än är.

Tja, å nu har jag druckit kaffe, snart tvättat två maskiner tvätt å läst igenom alla mina bloggar. Är totalt slut i hjärnan å kommer decka DIRR jag lägger huet på kudden. Fan så lite man klarar av när man varit hemma så länge. Jag fattar inte ens själv hur sjuk jag måste ha varit. Inte lämnat läggan på flera veckor, OH GOSH!
Efter denna dagen känns de dock som om jag behöver en allmän chilldag med inga måsten alls men den kommer inte på ett tag. Har lite å fixa å stå i nu dem kommande dagarna. Bra planer å roliga iofs, men de tar ändå mycke energi av mig. Jag är som sagt inte helt tillbaka ännu.

Såg fresten ett påslakanset på IKEA som jag blev kär i. Så fort jag börjat jobba igen å får en normal lön ska jag köpa de DIRR! Fett med kärlek till rosa å sånt. Mm. Måste ringa försäkringskassan också för just nu har jag typ 20 kronor.. Kul liv eller? Nej. Ingen kan fan leva på luft? Inte kärlek heller.

Nu ska jag hänga upp den sista maskinen å sen ska jag ta mina tabs å decka. Fett skönt kommer de bli.
Haj.



Normalt.


Söndag.

       Publicerat 2012-01-29 » 18:12:40 | Me and my life
Herregud vilken helg. Jag tackar gud för mediciner som gör att jag överlever. De är ju så med dem jag tar att jag helst ska ta dem tidigt på kvällen eftersom dem sitter i ganska länge dagen efter annars. Tar jag dem vid tolv på kvällen så är jag helt väck halva dagen. Inatt tog jag dem halv fyra å de har ju visat sig idag, de kan jag ju skriva under på.

Ehm, igår? Ja, jag hade en slappedag vid datorn. De är dem dagarna jag älskar som mest. Såg iofs en riktigt dålig film, Larry Crowne. Jaja, käkade med Anna å sen duscha jag å gjorde vid mig. Körde henne till Hässleholm å sen stack jag å Stalle hem till mig å spela Skip-bo, drack vatten å åt grönsaker me dipp. Mycket trevligt.

Körde folk till Klippan å sen hämta vi Tobbe i Ängelholm. Ja, sen åkte jag hem, tog tabletterna å deckade. Vaknade av att mobilen vibrera halv ett å då visste jag verkligen inte vem jag var. Upp iallafall, kokte kaffe å hällde på en mugg å sen iväg. Hann inte ens kamma mig - eller röka! Då är det illa.

Hem sen iallafall å nu har jag inte gjort mycke för världen. Kollat en film, kört en maskin disk å nu precis har jag käkat lite. Rökat efter maten å nu sitter jag här. Är gaaaanska död faktiskt. Ska gå ut å torka av i köket å sen ska jag hoppa in i duschen. Resten av kvällen blir de soffan å TV faktiskt.

Imorgon är de Måndag igen. Träning å sen måste jag iväg å handla också. Mm, de blir nog bra med det. Nu - duschen dirr tack!



Ska vi göra nåt äckligt, baby?


Fredag!

       Publicerat 2012-01-27 » 23:29:12 | Me and my life

Jaha, ännu en dag har gått! Träna imorse med Anna! Gick bra faktiskt! Mormor å Morfar kom mitt i allt å lämnade en blomma :) Dem är så söta!

I eftermiddag har jag vart hos Josse å glott när hon fixa hår med Sandra! Mycke trevligt som vanligt! Viss noja bara men de gick ju över!

God middag ikväll å en film! Gott liv! Har tvättat lite å så! Imorgon kommer Alex å ska packa ner alla sina saker på dagen å sen på kvällen är de high life! Bra bra!

Tack för alla era kommentarer! Värmer så mycke ska ni veta! Tror dock vi måste byta lösen för jag känner att de är i fel händer! Orkar ni med de en gång till?

Godnatt!


Torsdag.

       Publicerat 2012-01-26 » 21:16:05 | Me and my life
Var lite förvirrad innan idag på facebook, skrev att de var Onsdag. Aja, så kan de va.

Vaknade vid halv tio, av alarmet givetvis, men jag vill ha lite rutiner på livet igen. Vill inte sova bort hela mitt liv. Jag vill vara trött på kvällarna, vakna tidigt på morgonen å träna! Gick upp å kokade kaffe å medan jag drack de läste jag igenom facebook å alla mina bloggar. Därefter ringde Fredrik å tragga lite skit. Var flera månader sen jag pratade med honom så det var trevligt. Gjorde mig en omelett sen till frulle. Jordens goaste är det. Två ägg, en skvätt grädde å kryddor. När den nästan är färdig häller jag över delade cocktailtomater som får steka med den sista tiden. Lite creme fraiche bredvid å ett stort glas citronvatten. Lovely! Bra LCHF också minsann!

Vid tolv steppade jag upp på crosstrainern å träna en halvtimme, blev 9,4 km idag också minsann. Protein å en banan efter å sen in i duschen. Åkte vid halv tre till MAXI med Josse å handla lite nödvändigheter. Mycke bra.

Ikväll har jag käkat tacos, utan bröd givetvis. Blev en BECK-film i soffan nu med kaffe å tända ljus :) Ska ta min medicin å sen ska jag faktiskt lägga mig. Klockan ringer halv tio imorgon igen å sen är det samma schema som gäller. Kaffe, frulle å sen träning.

Den stunden på morgonen är fan guld värd. Man är helt slut, trött som fan å bara gäspar - men sen när man sitter här, startar en bra låt å dricker morgonkaffet så är de fan värt de :D

Godnatt på er, imorgon är de fredag :)


Lite happy ändå.

       Publicerat 2012-01-25 » 21:57:32 | Me and my life
Två av mina kära arbetskamrater har varit på date här ikväll så de lyfte mig kraftigt :) Härligt men nu är jag riktigt trött i hjärnan.. Har pratat å pratat i tre timmar..

Nu ska jag krypa till kojs minsann. Imorgon är det träning igen! Fresten, jag såg 50/50 innan, en film alltså. Riktigt bra. Se den, om ni kan. Vill vet jag att ni vill ;P

Gonatt!

Onsdag.

       Publicerat 2012-01-25 » 15:12:30 | Me and my life
Har inte en av mina bästa dagar idag, de kan jag ju säga.. Känner mig helt vissen. Det är sant som du säger Annie, att det får ta sin tid. Man klarar inte hur mycke som helst. De känns också jobbigare när man har haft bra dagar å sen åter igen hamnar i en dålig. Då känns de som att allting har rasat igen - men så är det ju inte. Man måste bara hålla hoppet uppe å ibland är de alltför jävla jobbigt.

Somnade som en sten inatt iallafall. Ställde klockan på halv tio å drog mig upp. Kaffe..Mmmmm.. Vid tolv tiden gav vi oss ut på en timmes PW å sen hämta jag ut lite medicin å sen handla vi på Konsum. Hem å gjorde en god omelett, betalade lite räkningar å nu har jag precis tagit en dusch. Sitter i myskläder å värmer mig lite. Skönt!

Ska gå å föna håret å sätta upp möget å sen tror jag att jag startar en film. Har ingen lust eller ork till något annat. Tvättmaskinen går å de gör även diskmaskinen. Skönt å få allt rent.

Allt för idag. Adjö.

Don't even think about it,

       Publicerat 2012-01-24 » 17:56:10 | Me and my life


In your head..

Tisdag.

       Publicerat 2012-01-24 » 15:48:02 | Me and my life
Jag bråkar lite med försäkringskassan för tillfället. Dem är INTE mina bästa vänner, om vi ska säga som så? Tydligen väldigt oförstående att man har räkningar som ska betalas å sådär. Inte coolt.

För övrigt känner jag mig ganska okej nu. Medicinerna har verkligen gjort verkan. Försöker få in rutiner i mitt liv igen som känns väldigt viktigt. LCHF å träning 5-6 dagar i veckan. De är då jag mår som bäst å därför strävar jag efter att leva så. Jag vet att jag klarar det. Har ju ganska mycke bevis på det. Igår blev det en timmes PW innan frukost å idag har jag stått på crosstrainern. Känns mycket bra. Imorgon blir det en timmes PW innan frulle igen.

Stalle gjorde mig beroende av Skip-bo i helgen så han kommer vid sex-tiden så vi kan spela i några timmar. Mycke fint. Nu ska jag hoppa in i en varm å skön dusch å sen ska jag göra mig lite mat innan han anländer. Imorgon kommer två arbetskamrater å hälsar på under kvällen. Ska bli mycket trevligt.

Simmar å håller huvudet ovanför ytan. Hoppas inte att jag ska trilla ner igen.
Puss.


Tittar in snabbt,

       Publicerat 2012-01-23 » 23:35:05 | Me and my life
å visar armbandet jag fick av min lillasyster i julklapp! Personligt å rosa - precis så jag älskar det.


Hej å sånt.

       Publicerat 2012-01-21 » 17:15:23 | Me and my life
Det känns som om jag har vaknat ur min bubbla nu. Månaderna som har passerat fattar jag ingenting av. Känns inte som att jag har levt överhuvudtaget. Allting i mitt minne är helt luddigt å som en enda stor fylla.

Jag trodde aldrig att jag skulle bli så sjuk som jag faktiskt blev å har varit. Jag har inte klarat av någonting själv. Inte duschat på flera dagar. Inte lämnat lägenheten på veckor. Fått handlat. Fått städat. Fått gjord middag. Jag har varit som ett litet apatiskt barn å inte förstått någonting. Hemskt har det varit. Även om jag inte är medveten. Jag minns liksom inte ens när mamma körde in mig till psykakuten. Helt tomt. Svart.

Jag har varit så nära att skära mig själv. På allvar. Jag har varit SÅ nära att försöka ta mitt liv. Jag ville verkligen inte leva längre. Alla nätter jag har suttit å vaggat fram å tillbaka. Haft en sån jävla panikångest att jag varken fått luft eller kunnat tänka klart. Jag har bölat, slått å sparkat å framförallt skreket allt va jag kan.

Jag har varit nere på botten. Kan man säga.

Allt kemiskt skit med tabletter har jag alltid satt mig emot men denna gången var jag så illa tvungen. De första två veckorna var ett helvete å stundvis är det de fortfarande. Allt har snurrat, har varit illamående och svullnat om ben och armar. Jag har kliat sönder halva huden med stora revor och märke. Känt mig totalt drogad och som en levande zombie. That's the price you gotta pay..

Det känns bättre nu. De är långt ifrån hundra å det kommer ta sitt lilla tag - men jag har iallafall börjat vandra. Jag kan vakna vissa dagar å känna att; nej men idag är de nog ändå en helt okej dag. Jag kan göra min egen mat och slänga mina egna sopor. Jag tvättar min egen tvätt och duschar en gång om dagen. Jag har inte lika mycket ångest och inte alls lika många attacker. Idag har jag varit ute på en promenad å det var så jäkla skönt. Första gången på flera månader. Varit på ICA också, helt själv, första gången på över två månader. Ni hör själva.

Jag har fortfarande mina dåliga dagar då jag bara vill ligga å böla å då gör jag det också. Det jag har lärt mig är att jag inte kan trycka undan hur jag känner mig. Mår jag dåligt så gör jag det, då finns de ingen anledning att ljuga om det. Mår jag bra så kan jag sväva med å göra det jag känner för. Det är så de får vara.
Min diagnos jag har fått har väl dragit ner mig mycket också men jag ska fan lära mig att leva med det. Jag har ingen jävla val ändå, men de kommer gå fan så mycke lättare om jag kan acceptera att jag har de jag har.

Ville mest berätta hur allting är å så, men framförallt vill jag anteckna för min egen skull. Så jag vet. Jag mörkar ingenting å det vet ni om. Detta är den livs levande verkligheten. Min verklighet.

Har varit å hälsat på Pappa idag då han äntligen kommit hem efter en månads vistelse i Thailand. De var väldigt skönt å träffa dem igen. Fick mig en ny rosa adidas-tröja å den kommer bli min nya kärlek.
Nu ska jag gå ut, röka en cigg å sen ska jag hoppa i en lång varm dusch. Ska göra hårinpackning å raka mina ben som jag inte heller har gjort på två månader ;)
Blir en fin middag sen med lite färsk pasta å en sjukt god pastasås. Ikväll kommer Stalle hit, ska spela Skip-bo å mysa till en film. Thats it.

Ännu en gång vill jag rikta fett med kärlek till er som har visat er under denna tiden. Fan jag vet inte hur jag ska kunna tacka er - nånsin. Älskar er så jävla mycket.
Till alla andra som inte har brytt sig ett skit eller som har idiotförklarat/skrattat åt mig kan dra åt helvete.

Jag har aldrig någonsin varit klarare över mina vänner än vad jag är nu!

Nu ska jag lägga all min energi å fokus på att bli bra igen å även lägga den på folk som förtjänar det. Det är mitt liv å min tid, å jag ska komma tillbaka som en bättre version av mig själv.



Yr å skit!

       Publicerat 2012-01-15 » 00:44:40 | Me and my life

Ligger i sängen och allt snurrar! De har hänt mycket på kort tid! Fick nog för hög dos av min ena medicin så allt är upp å ner.. Vet inte riktigt hur vi ska göra men jag har tät kontakt med min läkare..

Tack Annie för din kommentar! Fast jag typ inte känner dig så har du alltid skrivit så fint! De värmer.
Även tack till Susanne!

Jag vill inte bli sämre av den här skiten nu för det betyder bara en sak å jag stretar emot med mina sista krafter! De finns inte.

Jag förstår att ni inte riktigt är med på noterna men de är inte riktigt meningen heller!


Long gone,

       Publicerat 2012-01-09 » 17:40:37 | Me and my life
Oh herregud.. HAHAHAHA, hade ni sett mig här alltså, ni hade verkligen dött.

Jag hittar saker på dem konstigaste ställena och allt är helt förvirrat. Min medicin gör mig ännu sjukare. Jag lever i en dimma och är totalt nerdrogad. Min läkare sa ju att de kunde bli såhär i början men jag fatta nog inte riktigt innebörden. Om ni tänker er en riktig zombie som går med armarna uppåt å gör allting i slowmotion så har ni en ganska bra bild av mig. Mina armar är 50 kg tunga och min hjärna fattar allting en kvart efter att något har hänt. Helt sjukt.

Somnar gör jag iallafall, en timme efter jag har tagit dem är jag stendöd å vaknar inte av någonting.

Är lite förvirrad nu också faktiskt, ska nog inte skriva mer för jag fattar ändå inget.

Medicin.

       Publicerat 2012-01-08 » 12:27:02 | Me and my life
Håller på att prova ut medicin. Är som en zombie. Hjärnan är inte med och jag känner mig helt drogad. Trappar upp från 50 till 300 på tre dagar och på den fjärde ska en medicin också läggas till på 50.

Jag har fått en diagnos och det känns jävligt jobbigt. Jävligt tufft, men på ett sätt är det skönt att jag har fått förklaringar på varför jag har gjort vissa saker och varför mitt liv ser ut som det gör.
Jag vet precis hur allting började och vad som utlöstes av vad. Just nu är det bara jävligt jobbigt att heta Johanna Persson men jag gör så gott jag bara kan.

Just därför är jag inte så aktiv här längre. Jag vet knappt var röven sitter.
Trillade rakt in i en vägg imorse, och drömde att de satt en skata i röven på mig?

Helt sjukt. Hela min värld är upp och ner och helt jävla sjuk.

Länge finns inte..

       Publicerat 2012-01-05 » 01:58:57 | Me and my life
.. när man inte har någon uppfattning om verkligheten. Det står att de har gått en vecka sen jag skrev sist iallafall så jag får väl lita på det?

Alltså, de känns på något vis så jävla meningslöst å skriva om hur jag mår och hur det känns för de känns ändå inte som att någon förstår. Jag vet att vissa gör de, men de känns liksom så jävla överflödigt med en massa ord. Jag kan liksom ändå inte förklara de så att de blir rätt.

Jag skriver i denna bloggen för min egen skull naturligtvis, å de är alltid skönt att få lätta på hjärtat. Om man hade haft något, för de känns inte som att jag har det. Det känns som att halva jag är död. Alltså, halva mitt känslosystem kan man säga. De känns som att jag lever men ändå inte?

Ni märker va? Detta känns fett meningslöst. Jag får fan inte ut något vettigt ur mig själv.

Åh, de var iallafall jul å då kände jag mig liksom tvingad att vara med å fira. Alla sa att jag skulle göra de för min egen skull å de är klart, på ett vis gjorde jag ju det också. Sminka mig för första gången på 3 veckor å satte på min mask. De var inte så bra gjort, kan jag ju känna nu i efterhand. De satt liksom i där i en vecka ungefär å jag kände att nu vänder de. Nu blir det liksom bättre.

De blev det inte.

Återigen så undrar jag då om jag har lärt mig ordentligt. Jag kan inte trycka undan de. Det hjälper inte för de slår tillbaka på en så fruktansvärt mycket hårdare än första gången.
Nu har jag återigen inte lämnat lägenheten på några dagar, sminkar mig inte, har ångest nätterna igenom och känner den sjuka klumpen i magen igen. Hårdare än innan. Naturligtvis.

Jag måste liksom ta tag i mig själv. Jag tänker hela tiden i mitt huvud vad jag vill göra. Hur jag vill att mitt liv ska se ut. Imorgon ska jag dammsuga. Imorgon ska jag duscha å göra vid mig, städa upp lite och gå ut för att handla. När morgondagen kommer så orkar jag inte. Jag har liksom ingen som helst energi. Det som kan se så enkelt ut för andra människor känns jättestort för mig. Jag går upp, sätter mig å dricker mitt kaffe, stirrar ut i tomma intet ett tag å sen gör jag de, tills de blir mörkt å sent så att alla grejer är för sena att göra.
Jag vill ta tag i min kost igen, träna och ta hand om mig själv - för då mår jag faktiskt bra. När jag tar hand om min kropp - men jag orkar inte. Det är liksom inte sådär att jag känner mig trött som efter ett jobb utan jag är totalt jävla urlakad å totalt utmattad.

Jag drar mig från att gå ut. Jag är rädd för att träffa människor som kan se ner på mig. Som att de syns på mig att jag är mindre än alla andra. För det är jag. De spelar ingen roll vad ni säger och hur ni ser på mig för det är den bilden jag har å lever med varje dag. Jag har sårat så många människor, jag har sårat mig själv och jag har förstört mitt eget liv - men nu har jag fått en förklaring på VARFÖR jag har gjort såhär.
Visst, de är svårt när man får de mitt framför näsan å jag tror ärligt talat inte att jag har tagit in de heller till 100 procent men jag gör mitt bästa.

Folk tror liksom att jaja, lite ångest men de går över. Där ligger hon å gottar sig varje dag. Fallet är inte så. Jag har tagit av min mask som jag har haft på i flera år och det krävs ganska mycket för att jag själv ska säga det. Erkänna det. Att jag inte riktigt är som alla andra människor. Jag har aldrig varit såhär långt nere. Jag lever som i en bubbla. Allt som har hänt dem senaste veckorna är helt luddigt. Dagar passerar men här inne i min lägenhet händer ingenting. De känns som att varje dag är likadan. Ingenting förändras. Men där ute lever folk sina normala liv å jag hatar mig själv för att jag inte klarar av det just nu.

Jag försöker tvinga mig själv att klara av saker men det blir bara värre. Jag klarar ingen press å inga krav överhuvudtaget. I början kunde jag inte ens koncentrera mig. Jag var som helt apatisk. Bara stirrade.

Jag vill mest bara tacka alla som lever omkring mig - å som är äkta. Det är ett uttjatat uttryck men de är faktiskt så - att man ser vilka som är på riktigt när det väl händer någonting. Folk är rädda för sånt här, folk förstår inte å vill inte förstå. Istället ska de kastas skit å hålla på som i en sandlåda, för det är ju precis det jag behöver just nu. Precis det jag orkar med.

En dag kommer jag klättra upp igen och vara starkare än va jag är idag - å då kommer jag titta på folk med andra ögon än va jag gjorde innan detta hände. Som sagt så vill jag tacka folket i min närhet. Mamma som är en underbar klippa. Som körde in mig akut och har tagit hand om mig sedan dag ett. Ringer varje dag, handlar, gör mat åt mig. Pappa som tog hem mig, lagade mat åt mig och pratade med mig. Mormor och morfar som alltid finns vid min sida å hjälper mig, Farmor som kommer hit en gång i veckan och städar hela min lägenhet medan jag ligger å stirrar i taket, Anna som är min stjärna i mörkret - som alltid, Josse som har visat sig vara närmare än alla andra vänner jag trodde att jag hade, folk som SMSar, ringer och visar att dem bryr sig.

Underbara människor. Jag älskar er.

Jag vet precis hur jag vill att mitt liv ska se ut.
Jag har inte tagit så många steg på vägen ännu - men jag försöker.
Varje dag. Hela tiden.

Jag tror att man måste nå botten för att komma upp på riktigt igen.
Jag kommer göra det, jag kommer komma upp.
Inte imorgon. Inte till helgen. Inte nästa vecka.
De får ta sin tid, men det kommer hända.

Fram tills dess ska jag hitta mig själv och lära mig älska mig själv igen.
Jag kommer aldrig bli hel igen - men jag tänker då fan inte vara såhär trasig iallafall.

RSS 2.0