Över en månad..

Skrevs 2016-12-25 klockan 20:22:04

Nu är de en månad sen jag skrev något sist.. Har tröttnat något fruktansvärt på bloggen den senaste tiden, eller egentligen under en längre tid, men nu är de ju katastrofalt. Bloggar känns så ute på något vis å framförallt känner jag väl att jag har 547 saker som är viktigare att göra. 
 
Tiden har ju rullat på ändå som sagt å igår var det julafton. Vi har dock firat i dagarna två så vi började redan i fredags hemma hos Pappa. Har haft en jättebra jul iallafall och att få uppleva julen genom sitt barn är de absolut bästa man kan göra. Jag är glad när han är glad, å att få se hans reaktioner å upplevelser är värt såå mycket. Får jag sen lite julmat å umgås med familjen så är jag nöjd för ett år framåt. 
 
Usch nej jag är inte alls positiv i övrigt så de blir svårt att krysta fram något inlägg här känner jag. Hade hellre legat å krystat fram något annat..eller kanske inte, men jag längtar iallafall till förlossningen är över å framförallt graviditeten. Jag har så sju in i helvetes ont nu så jag vet inte var jag ska ta vägen. Fylld med vätska, trött å tungt - men allt de hade jag seriöst kunnat leva med utan å klaga nämnvärt - om de inte vore för den här foglossningen som håller på å mörda mig. På nätterna å morgonen är de som värst, känns som någon sågar en mellan benen så fort man rör sig minsta millitmetern. Allting låser sig så man kan liksom inte röra sig, samtidigt som de är en så sjuk smärta att man inte vet var man ska ta vägen. Mitt i detta ska man då gå upp på toa 2-3 gånger per natt å varje gång tar de 5-10 minuter att komma upp på benen å sen börja kunna ta steg. När man sen går så känner man riktigt hur de glappar å dessutom hör man för varje steg hur de knakar i hela bäckenet. Aeh fyfan. De senaste dagarna har de även smärtat mer på dagarna så för varje steg man tar så skär de igenom hela kroppen. Den enda gången de inte känns någonting är när man sitter alldeles stilla eller ligger ner utan å röra sig, men hur ofta kan man göra det med en snart 3-åring? Nej. Inte ofta. 
 
Jag var dessutom sjuk nu precis, i två veckor låg jag nästan i influensa som slutade i öroninflammation där jag även spräckte trumhinnan så jag hör inte ett skit på de ena örat fortfarande. Tog sista penicillinen idag så får vi väl se hur länge de dröjer innan locket släpper å jag kan börja höra någorlunda igen. 
 
Nej vi avslutar här så ska jag ta mig en ordentlig funderare på om jag ska avsluta de här med bloggen eller va jag ska.. De känns liksom som ett överdrivet projekt om jag inte ens har hunnit eller känt för de med ett barn...hur ska jag då hinna eller vilja när jag har två? Visst, de är kul å gå tillbaka å läsa osv, men de överväger nog inte ändå.. Vi hörs iaf, å då hoppas jag fan att jag har fött, överlevt å att jag älskar mitt liv lite mer än just nu. 
 
 
 

Tiden går..

Skrevs 2016-11-24 klockan 11:16:06

Snart är vi inne i December.. Hur sjukt är inte de? Första advent på Söndag redan så i helgen ska vi julpynta, besöka julskyltningen och baka lite lussekatter å saffransbullar med Melvin. Hoppas han uppskattar å baka lite mer denna gången än sist vi provade :p 
 
De har väl inte hänt sådär jättemycke i våra liv, förutom att allt typ går sönder. Bilen är katastrof för de första.. De är något fel på den vindrutetorkaren där bak så den hänger sig å typ tjuter hela tiden när man kör, vilket är måttligt irriterande. Lampan fram är sönder å typ hela bilen har bränts upp bakifrån för någon del fattas så all plast har typ smält å hänger som en söndrig plastpåse. Inte nog med de så har vårt larm fått fnatt så de tjuter i tid och otid. Så jävla spännande å vakna klockan 4 på natten av att larmet står å tjuter.. Verkligen! Nej fyfan va trött jag är på skiten. Vi har lagt 8 tusen nu på möget de senaste halvåret å nu kommer vi väl få lägga några tusen till för att få rätt på larmet. 
 
Inte nog med de så har våra vitvaror i badrummet gått sönder, ganska samtidigt. Vi var utan torktumlaren i tre veckor å visst, de kan man väl överleva - än om de är sjukt störigt när man är van vid att ha en. Däremot gick tvättmaskinen sönder för nån vecka sen å den är lite svår att leva utan, varpå vi blev lovade att få en lånemaskin när våran blev hämtad för service. Tror ni vi fick de? Nej. 1½ vecka har vi stått utan tvättmaskin å de är ganska länge när man har barn å är en familj på 3 stycken. Vanligtvis kör jag nog 2 maskiner om dagen om man ska slå ut de på en vecka så vi har en del å komma ifatt med nu... Jo, för den kom nu i förmiddags, men inte fan gick den å koppla in för de var helt plötsligt fel packning så Marcus får fixa med de ikväll.. Sjukt störigt å bara sitta här som en fet valross å inte kunna göra någonting. Allt ska väntas med till han kommer hem efter 17 å då ska liksom allt göras så kvällarna blir så stressiga. Ja, sen sitter jag här på dagarna å gör inte ett skit i princip, så de känns sjukt ovärt. Önskar så att min foglossning kunde dra åt helvete så jag slipper se på mig själv som oduglig. Jag är SÅÅ färdig med den här graviditeten nu känner jag.....måtte de gå fort nu i slutet. V.35 just nu å typ 37 dagar kvar eller nåt. 
 
Igår hände de iallafall något som är lite roligare :) Jag blev totalt överraskad med en babyshower när vi kom hem från middagen hos Farmor. Dem hade gjort så fint och dessutom fick vi en såå fin present. Vissa kunde tyvärr inte vara med pga sjukdom å sen bor ju Julia uppe i Skara men vi hade trevligt ändå å jag blir så varm i hjärtat när folk gör saker för mig. 
 
Nu ska jag fortsätta sura över att här är skitigare än fan å att jag inte kan påbörja mitt tvättberg som är typ 3 meter högt samtidigt som jag springer fram å tillbaka å stänger av larmet på bilen. Happy day! 
 
 

Fredag.

Skrevs 2016-11-04 klockan 19:44:39

Besöket i Hässleholm gick ju åt helvete rent ut sagt. När jag blev flyttad dit så fick jag en läkare som verkligen var påläst å som verkade lägga ner hela sin själ i sina patienter så de kändes verkligen skönt. Jag hann träffa henne en gång och ha telefonkontakt en gång, sen bara försvann hon? När jag nu kommer dit å har fått en helt annan som tydligen är hyrläkare å inte visste ens va jag gjorde där så kände jag bara.....orkar inte mer. Då ska jag alltså sitta där å dra upp hela mitt liv å så ska vi komma fram till någonting som ska gälla från å med Januari typ, å när jag väl kommer dit då så är de nån annan igen? Nej. Tack. De besöket blev alltså helt i onödan förutom att jag ju fick min sjukskrivning förlängd så de var ju kul. Verkligen! När jag bara berättade snabbt om min medicinbakgrund så vifta han bort de å sa; Jaja, de är bara å ta något preparat i högen, så känslig kan man inte vara! Nahe, va skönt då! Då slipper jag kanske bli förgiftad å bli liggande i sängen utan å kunna resa mig? Idiot.. Allt står för fan i min journal men den hade han inte ens öppnat.. 
 
I veckan har jag haft Melvin hemma från förskolan pga någon renovering.. De skulle då slå ihop två avdelningar till en och bli väldigt många barn plus personal på liten yta å de kändes inte bra för mig att lämna honom. Egentligen är de klart jag behöver de eftersom jag inte har orken eller möjligheten att roa honom just nu pga smärta och brist på ork men jag måste må bra i hjärtat också å de hade jag inte riktigt gjort om jag lämnat honom kände jag. Klart de blir lite kaos när de blir en ny avdelning med massa nytt folk och då på en liten yta också, så nej. Hade jag jobbat hade jag inte haft något val men när jag nu är hemma så kunde jag göra såhär. Vi har lekt på lekplatsen, lagt pussel, målat, varit på Familia å fixat Fars dag-present till Marcus, läst böcker, byggt duplo å sen har han lekt med Nellie en eftermiddag. Han fick även följa med till barnmorskan i veckan å de var en hit :p Om ni frågar honom då....inte mig. Öppna dörren medan jag sitter å ska lämna urinprov, springa runt å skrika, vägra åka hem osv osv osv var lite som hände ;) Han ska va hemma nästa vecka också, förutom en dag då jag måste till tandläkaren. Har redan avbokat en tid å jag måste dit typ 5 gånger innan Januari.. Känner att de nog blir lite svårt å gå dit sen med liten bäbis. Jävla visdomständer till å klabba. Ska tydligen dra ut alla nu? Jaja.. 
 
Jaja nu är de helg iallafall.. Fredagsmys med idol i soffan. Jag har köpt färska hallon å blåbär som jag ska hälla i mig tänkte jag. Har varit så sjukligt jävla sötsugen hela veckan så jag har nästan bölat å dessutom stått med näsan inne i skåpet å luktat flera gånger men än så länge lyckats hålla mig. Skitjobbigt när man är såååå sugen å dessutom gravid så vågen bara pekar uppåt oavsett vad man gör :p Jag har ju dock en sjuhelvetes vilja så säger jag att jag ska göra någonting har jag svårt för å svika mig själv.. Jaja, vi får väl se hur de går. 4 kilo upp än så länge iallafall, å jag är i vecka 33 på Söndag så de känns bra. Dock lär de väl gå ganska snabbt upp nu mot slutet men jag kommer nog inte upp i samma ökning som Melvins graviditet ändå :p 
 
 
 
 

Oj..

Skrevs 2016-10-27 klockan 13:43:30

Hemskt va de var längesen jag skrev nu då? Varit fullt upp som vanligt så jag har inte haft tid, eller lust. 
 
Vad som har hänt sen sist? Ganska mycke ändå faktiskt. Melvin var ju i den värsta trotsen någonsin sist jag uppdatera men de har lagt sig till stor del. De enda som kvarstår nu är de dagliga bråket när han ska hem från förskolan och när vi är iväg å handlar mat. Troligtvis de absolut värsta han vet å de är en total omöjlighet för mig att åka iväg med honom ensam å handla. Han vägrar sitta i kundvagnen å trycker jag ner honom ändå så klättrar han upp direkt å ställer sig upp så jag kan liksom inte köra vagnen. Springer han själv så är han väck på 3 sekunder så de är inte heller något alternativ. Jaja, man kan ju inte få allt här i världen. För några veckor sen ville han inte göra någonting alls å vi bråka hela tiden så jag är nöjd ändå. 
 
Hans tal å prat har utvecklats något enormt under denna tiden iallafall. Han har haft de väldigt svårt att härma oss förut, precis som att bokstäverna bara blandas ihop å han inte fick ihop de men från förra veckan härmar han rakt av å kan säga jättemånga ord hur rent å fint som helst. Han lärde sig å räkna till 10 på bara några få dagar och nu har han börjat sätta ihop ord dessutom. Tror de har varit väldigt frustrerande för honom, såklart, att inte kunna få fram vad han menar så de är kanske därför han har lugnat sig avsevärt med allt annat också? Jättekul å se iallafall, å han är riktigt rolig just nu :) Dags för koll på BVC på Måndag. Ska bli intressant å se om han blir lika blyg som vanligt eller han kan visa upp va han kan. Ja, även å se hur mycke han växt såklart. Kanske få lite tips ang hans mat som fortfarande är totalt omöjlig.... 
 
För någon vecka sen blev han dålig igen iallafall, i förkylning, å även denna gången fick han en hemsk hosta direkt. De var inget direkt konstigt så som vi reagerade på förrän på Söndagen då hans andning var jätteansträngd å han fick indragningar mellan revbenen å uppe i halsgropen. Åkte in på akuten på kvällen eftersom de inte blev bättre å de var tur att vi gjorde de då dem sa att han hade de väldigt jobbigt med andningen.. Små barn klarar de ett tag men sen orkar inte deras kropp kompensera längre å de kan gå snabbt när kroppen inte orkar tydligen. Iallafall, vi fick efter lite undersökningar och ett samtal med läkaren veta att Melvin har astma, tyvärr. Visst, de ger svar på väldigt mycke eftersom han alltid blivit så fruktansvärt dålig vid förkylningar å varför han får de jobbigt med andningen vid vissa tillfälle - men de är tråkigt ändå såklart! De som är skönt är ju att vi nu kan hjälpa honom på ett annat sätt å när vi väl fick hjälp så gick den värsta hostan över på ett par dagar å andningen blev bättre för honom betydligt fortare än vad de gått förr. Nu har han dessutom äntligen fått byta vårdcentral också eftersom Perstorps vårdcentral uppenbarligen är totalt inkompetenta å inte ens borde få ta hand om människor som behöver vård. Punkt.
 
Ja, å annars då? Min foglossning sitter där den sitter.. Vissa dagar är bättre än andra å vissa blir jag totalt låst å kan i princip inte röra mig ifrån sängen. Jag fortsätter å vila vid varje tillfälle jag kan iallafall.. Marcus har börjat på ovanvåningen nu så han är där oftast en dag på helgen å jobbar. Eftersom han träffar Melvin så lite i veckorna så försöker vi umgås allihopa en dag på helgen iallafall.. Graviditeten går så jäkla snabbt nu å jag har helt ärligt talat lite panik. Idag är de 65 dagar kvar!! De är ju typ ingenting? Tänk bara hur snabbt en vecka går liksom? Klart jag vill träffa lillasyster å bli av med magen å inte vara gravid längre - men de är skrämmande också å jag är livrädd inför förlossningen. Med Melvin var jag mer peppad å tänkte att äh, klart jag kommer fixa de...nu tänker jag mer att jag kommer dö. Typiskt mig, inte alls dramatisk eller så, haha.
 
Imorgon är de dags för läkarbesök i Hässleholm igen. Ska bli intressant å se vad dem kommit fram till för medicinering som borde passa mig efter förlossningen. Dem har ju hela min historia å jag har helt ärligt tappat hoppet lite om att hitta en medicinering som kan passa mig. Har man provat typ 10 olika preparat så blir man ganska less.. Aja, vi får se helt enkelt.
 
 
 

Tisdag.

Skrevs 2016-10-05 klockan 11:43:41

Jo då, vi kom iväg i helgen - men de blev inte riktigt som vi hade tänkt då vi för tillfället tampas med en gaaaaaanska trotsig unge.. 2,5 års-trots eller va dem nu vill kalla de? I vilket fall som så vill han ingenting, ska ingenting och visar de väldigt tydligt. Melvin har alltid haft humör och visat att han varit missnöjd ganska så övertydligt men nu är de extremt. Vi går upp två timmar innan han ska vara på förskolan å jag kan säga att 1½ timme av dem går ut på att bråka, tyvärr. De är skittråkigt, för jag har så pass ont och kan inte ha honom hemma med mig, men den tiden vi väl är tillsammans så vill jag såklart inte att vi ska bråka å va ovänner.. 
 
Vi åkte iallafall upp till Göteborg för att besöka Liseberg då Melvin älskar karuseller, å de gjorde han denna gången också, under tiden han satt i en... All annan tid gick tyvärr ut på att vägra vagnen, vägra vara i famnen, skrika för att man ska stå i kö och försöka komma loss ur famnen genom att sparka och fäkta.. Japp. SÅ. tråkigt! När vi sen gick på restaurang på kvällen för att äta så vägrade han sitta i sin stol, vägrade sitta hos Marcus, vägrade äta (de har han iofs gjort sen han var 1) å han skrek så pass högt å skulle bara springa runt så Marcus fick gå ut med honom. Vår mat kom in å jag kastade i mig den, gick ut till Marcus å skickade in honom så han fick äta sin å sen gick vi. Mm, de var den kvällen. 
 
Det är precis som att allting som ska göras bara MÅSTE bråkas om. Varje gång vi ska byta blöja, byta kläder, ta på ytterkläder, gå ut till bilen, sätta sig i bilbarnstolen, borsta tänder..alltså ALLT. Vissa bråk orkar man ju bara inte ta, men just såna basala saker måste man ju göra, kan ju inte bara strunta i de.. De går liksom inte att prata med honom heller å förklara varför vi ska göra en viss sak eller säga att om vi tar på oss kläderna nu så kan vi gå ut å leka sen, för han skiter i vilket :p Allt som oftast måste jag alltså "göra de med våld", å då menar jag givetvis inte att jag slår ner honom utan jag får helt enkelt hålla fast honom.. Dessvärre är de inte de lättaste, med en mage som är i vägen och en unge som nu är ganska lång och krälar, sparkar, slåss för att komma ur greppet. Han har ju också förstått att min mage är ömtålig å att han får reaktion när han sparkar eller slår mot den, så tyvärr är det de han gör oftast, speciellt när vi ska byta blöja, å då måste jag ju gå undan och han hinner då sätta sig upp å springa iväg..... 
 
Ja, så så har vi de, VARJE dag för tillfället, å de är ganska tufft som sagt.. Sin sak om de varit kanske varannan dag å att han hade bråkat om nån sak å gått med på nån men icke, VARJE dag å ALLA moment ska bråkas om.. Tänker inte ens skriva å förklara hur mycke jag älskar honom för de vet nog folk att man gör ändå, men jag älskar inte trotsåldern å jag river snart av de lilla hår jag har kvar på huet för de gör mig knäpp.. 
 
Nu ska jag iaf äta lunch å sen ska jag ut på jakt efter gummistövlar till vår lilla trotsare ;) 
 
 
 

Torsdag, igen.

Skrevs 2016-09-29 klockan 14:18:08

Usch förra helgen var inte rolig alls :/ Vi fick ställa in alla våra planer och istället stanna hemma å kurera oss. Natten mellan torsdagen å fredagen bröt Melvins förkylning ut ordentligt å han var vaken mestadels av natten å hostade :( När vi väl tog oss upp på morgonen så var han ju snorig och så också, så de kändes liksom inte värt att dra iväg honom på helgen överhuvudtaget..  
 
Hela fredagen å lördagen var vi inne å lekte, för tro inte att han sov eller vilade trots att han var dålig. Nej..lika pigg som vanligt så vi försökte komma på lugna aktiviteter han kunde roa sig med å ändå försöka bli av med förkylningen. I söndags kändes han ändå bättre så han å Marcus gick ut en runda i skogen å lekte. Dem var borta i nästan tre timmar så ork hade han ju, å han hade dessutom nästan gått hela rundan själv. 
 
Jag kände att jag började bli dålig då i Söndags så jag var hemma å vilade istället.. Ja, inte för att jag hade kunnat gå med iallafall.... Har varit förkyld hela veckan sen å varit ganska sänkt så de har inte hänt så himla mycket. De enda jag gjort denna veckan är väl att jag varit å hälsat på Anette där även Gugge kom å hälsade på så vi satt å snacka skit i flera timmar, vilket såklart var väldigt trevligt. Saknar mina arbetskompisar väldigt mycke.. De är så fruktansvärt drygt att bara gå här å glo. 
 
Jag vågar inte ropa hej än men eftersom vi fick avboka hela förra helgens planer å ändra om så är ju tanken att vi ska åka iväg denna helgen istället, så jag hoppas verkligen att vi kan de. Känns ju som att vi alltid har otur med sånt här så jag säger ingenting förrän vi sitter i bilen å är på väg.. 
 
Annars? Nej inte så mycket. Graviditeten går så fruktansvärt fort bara å jag får stundtals panik när jag tänker på de, samtidigt som jag vill föda typ igår för att ha de gjort.. Att vara gravid är som sagt inte min bästa tid i livet men sen är jag inte ett dugg pepp på att föda så de är lite moment 22 känner jag.. Jaja, jag har inte mycke till val. 
 
 

Torsdag.

Skrevs 2016-09-22 klockan 12:36:34

Natten till i Tisdags vaknade vi av att Melvin hade värsta hostan.. Aldrig hört honom hosta på de viset så jag blev såklart orolig men hade nånstans i bakhuvet att man skulle sätta honom upp ordentligt å sen få honom att andas kall luft utomhus om de inte gav med sig. Lät som att han inte fick någon luft å typ som att han var helt torr i halsen, så som de känns när man själv hostar å man tror man blöder. Han fick vara hemma med mig i Tisdags iallafall men allt var som bortblåst under dagen å han var pigg å glad. Antagligen falsk krupp som han drabbades av. Obehagligt i vilket fall, lät ju helt fruktansvärt. 
 
Igår vaknade jag i min värsta mardröm... En fet jävla spindel, aldrig sett större inomhus i Sverige faktiskt, satt mitt på väggen i vardagsrummet. PANIKEN! Alltså jag tror ingen kan förstå, som inte har samma fobi som jag faktiskt har. De är inte så att jag är lite rädd å tycker dem är lite obehagliga utan jag är omänskligt rädd å kan inte ens vara i ett rum där jag vet att en spindel finns. Kröp i hela min kropp å jag tänkte först försöka döda den själv men alltså nej, jag fixar inte de. Inte när dem är så stora. Ringde till Pappa men han hade redan kört från byn så Mamma kom till undsättning å skulle döda aset. Mm, tre sekunder innan hon kom upp för verandatrappan så kröp den jävlen under soffkanten så man såg inte den. Hon försökte köra fram å tillbaka med en tidning för att locka upp den men icke...... Hepp! Ja jag fick köra å lämna Melvin å sen när jag kom hem satte jag mig i sängen, å där satt jag sen till de var dags å hämta honom igen. Ja alltså jag skojar inte, de var verkligen så, så nu kanske folk förstår vad rädsla kan göra med en? Inte så att jag var speciellt road av att sitta där hela dagen men jag vågade fan inte göra annat. 
 
Tog vagnen å hämtade Melvin då dem säger att de ska bli bättre om man faktiskt går, med foglossningen. Alltså....nej. Inte för mig iallafall. De gör så. jävla. ont!!!! Aja, nu hade jag ju tagit vagnen iallafall så jag hämta honom å sen gick vi till lekplatsen i parken å lekte 1,5 timme innan de var dags att gå hem, hämta bilen å åka till Farmor på middag. När vi kom hem därifrån så fick Marcus ta isär soffan, bort med mattan å hitta spindeln helt enkelt.. Ja, annars hade jag inte suttit där inne mer.. Folk säger alltid att "ja men dem kryper ju iväg, den är borta nu!" I helvete heller. De har fan aldrig hänt mig iallafall. Hittar jag en spindel i ett rum så har den alltid varit kvar, tills den blivit mördad :p Så även denna gången, för aset satt under soffan - så nu är den död! Tack å lov. Lugn å ro igårkväll å jag kunde sätta mig å titta på TV efter att jag å Melvin duschade. Vi verkar ju dock ha ett jävla spindelhus så de dröjer väl inte många dagar förrän de kommer ett nytt svin här nånstans..... 
 
Idag är de Torsdag, redan....veckan började väl nyss? Jag har iaf haft extra ont idag, säkert pga att jag gick mer än jag numera brukar igår så jag har inte gjort så mycket mer än å tvättat några maskiner å handlat. Ska lägga mig å vila en stund nu tänkte jag.. 
 
 
 
Den här fisen blev förresten 2,5 år igår!! Hur sjukt? 

Måndag.

Skrevs 2016-09-19 klockan 11:23:02

Pappa ringde i Torsdags å frågade om vi hade några planer för Fredagen, vilket vi inte hade.. Han ville bjuda med mig å Melvin till Skånes djurpark nämligen och hade tagit en dag ledigt ifrån jobbet :) Han kom direkt vid 08 på morgonen så käkade vi frukost å sen körde vi mot Höör. Perfekt väder, sol och 18-20 grader, inget folk och inga köer å alla djuren var ute. Vi hade ingen vagn med till Melvin utan hyrde en skrinda men han klarade å gå själv hela dagen. Han var så nöjd och glad, pekade på djuren, lekte på dem olika lekplatserna, fick korv till lunch å sen fick han åka traktorbanan två gånger eftersom de inte var en enda människa i kö :) Helt perfekt å jättemysig dag! 
 
På kvällen käkade vi Melvins favvo till middag, vilket är tacos. Typ den enda gången han verkligen äter. Trodde att han skulle somna sittande vid typ 18 efter den heldagen men icke.. Vi har tagit bort hans vila nu också nämligen men uppenbarligen behövde han inte den ändå :p Han var pigg å glad hela kvällen å ville att vi skulle bygga duplo när klockan slog 21, så de gjorde vi, hela familjen :) 
 
I Lördags kom familjen Rischel hit en stund så Melvin å Brandon lekte där ute medan Marcus å Hank jobbade i trädgården. Jag å Thilda satt i köket å snacka skit istället, kändes mycke bättre, haha. På eftermiddagen var vi hemma hos Mamma på fika å sen på kvällen lagade vi en god middag å krascha i soffan. 
 
Igår fortsatte Marcus å Hank där ute å pojkarna lekte så jag fixa lite här inne, Marcus städade hela huset å sen slappade vi bara resten av dagen.. Inte så händelserikt men ack så skönt, och behövligt. Efter att jag gick så mycke i Fredags så har jag haft väldigt ont i helgen tyvärr. 
 
Nu är de dags för lunch för min del iallafall, vi hörs! 
 
 

Torsdag.

Skrevs 2016-09-15 klockan 13:58:37

Åh de är skitvarmt ute.....jag orkar inte längre. Kunde inte sommarvärmen komma när den skulle ha gjort de, typ juli, augusti så kan den ju hålla sig borta. Man svettas redan som en gris när man är gravid så de gör ju inte saken bättre när det är 26 grader ute å typ 48 inne! :( 
 
Va har hänt då? I helgen var Marcus å Melvin å lekte på Leos lekland medan jag skulle hitta höstskor till Melvin inne på Väla. Tänkte mig att jag skulle gå där å strosa ensam ett tag men de slutade med att jag var inne i två butiker, åt lunch å sen körde jag igen. När de bara gör så jävla ont så försvinner liksom glädjen å ingenting känns kul å göra.. Jag hittade ett par skor iallafall så de var perfekt! 
 
I Söndags låg jag hela dagen då jag försöker vila så mycke jag kan när Marcus är hemma.. Han å Melvin lekte å sen på eftermiddagen var dem hemma hos Danne å Christel å kolla deras nya hus. Melvin hade blivit bästa vän med deras hund å lekt med den i flera timmar. Så kul att hans rädsla för hundar har lagt sig igen! 
 
I Måndags var vi på 3D-ultraljud å tittade på lillasyster, för jo, de var en tjej. Jag får helt enkelt ge mig nu ;) Vi gjorde 3D med Melvin också så vi ville såklart ha likadana bilder, men mycke var ju också för att jag kände mig så osäker å mitt kontrollbehov har inga gränser. Allting såg jättebra ut iallafall, hon väger 700gram för tillfället å har Melvins näsa <3 
 
Jag drabbades av tandvärk för ett tag sen men de har ändå gått å genomlida så jag drog ut på tandläkaren å tänkte att nej men, de går nog över (?) Jo för de har de ju gjort förr? Nej. I Tisdags fick jag ringa direkt på morgonen å få en akuttid. Samma morgon ser jag att Melvins ansikte har svullnat upp under natten å får panik eftersom man inte ens ser hans ögonlock. Samma reaktion jag fick en gång, men då gick de ju också ner i halsen och jag fick svårt att andas.. Åkte upp med honom till VC iallafall och fick medicin å sen tog dem prover för att se vad det är han inte tål. Efter lunch var jag hos tandläkaren å borra upp halva munnen å sen var jag död resten av dagen. 
 
Igår var de så fint väder å Melvin ville vara ute så vi gungade å han hoppade studsmatta när han kom hem ifrån förskolan å sen läste vi böcker. Han har börjat intressera sig mer och mer för de så de känns kul :) På kvällen var vi hemma hos Farmor å käkade middag som vanligt å sen gick jag å la mig klockan 21... Är så fruktansvärt trött om dagarna å har ingen direkt energi så jag tar varje tillfälle jag kan till att vila helt enkelt. 
 
Annars är de väl inte så mycke som händer? Snart helg igen å vi har inga planer, vad jag vet? 
 
 
 

Tisdag.

Skrevs 2016-09-06 klockan 10:46:17

Har inte skrivit på ett tag då förra veckan inte alls var bra.. De räcker liksom att de blir för mycke några dagar å sen är jag helt dränerad på energi och humör. Så jäkla tråkigt men bättre å lyssna på signalerna direkt. Foglossningen har blivit om möjligt värre också, tyvärr.. Kan knappt gå vissa dagar å än mindre lämna huset ibland. Tycker så synd om Melvin dem dagarna vi är hemma å jag inte orkar eller kan röra mig så jag har ändå försökt att ta mig ut med honom men de slutar alltid med att vi får vända hem ganska direkt igen.. Vad gör man? Jag kan liksom inte säga upp mig från livet å lägga mig i sängen? 
 
Aja, jag låg å vila så mycke jag kunde, avboka allt vi hade och gick å la mig tidigt å fram mot slutet av veckan kändes de lite bättre. Igår tyckte jag att jag kände mig "som vanligt" igen med just energinivån men jag är lite allmänt opepp av någon anledning.. 
 
I helgen tog vi de ganska lugnt.. I Lördags var vi ute en sväng på förmiddagen å provkörde den nya vagnen som kom för ett tag sen, såååå nöjda redan! Helt underbar å köra. Vi gick ner till Parkskolan där Melvin fick leka lite på dem olika lekplatserna å sen gick vi till dammen och titta på ankorna å åkte rutschkana innan de var dags för lunch. På eftermiddagen var vi inne och lekte med duplot som numera blivit en favorit å sen blev de myskväll i soffan. Marcus älskar ju att åka iväg å "titta" i affärer, men de slutar ju alltid med att vi handlar halva sortimentet, så i Söndags tyckte han att vi skulle ta en sväng till EKO-hallen i Fjälkinge, so we did. Hittade lite grann faktiskt, såklart, där inräknat Melvins sista julklappar så nu är dem färdiga :) Bra å va ute i god tid, haha. 
 
Igår var vi hemma hos Sofie å Alicia hela dagen å lekte, och bråkade.. Dem är ju kusiner så dem har väl lite samma temperament.. Brukar gå en timme å sen är dem igång å bråkar, puttas och ska såklart ha just de som den andra leker med :p Jaja, dem gillar nog varandra innerst inne, får vi hoppas.. 
 
Ville mest bara berätta att jag lever.. Nu ska jag lägga mig en stund å läsa, gör så jäkla ont å sitta upp :( 
 
 
 
 

Torsdag.

Skrevs 2016-08-25 klockan 10:51:00

I Måndags hände de nog inte så mycke mer efter att jag skrev mitt inlägg.. Jag var iallafall skittrött å gick å la mig vid 20.00 när Idol började.. Mm, så rolig var jag. 
I Tisdags då? Åh den dagen var lång.. Först då när Melvin var på dagis så fixade jag tvätt osv här hemma, tog emot en leverans av DHL som kom med nya möbler som vi fyndade på Trademax REA dem hade i förra veckan å sen hämtade jag Melvin. Vi lekte hela eftermiddagen å eftersom Marcus skulle resa hus på jobbet, vilket betyder att han är hemma typ jättesent, så gjorde jag middag till mig å Melvin runt 17. Städade hela köket, plockade undan allt duplo som låg i hela vardagsrummet å sen städa vi Melvins rum tillsammans. Ja, han var faktiskt jätteduktig hela dagen i Tisdags å hjälpte mig å plocka upp som han annars aldrig brukar.. Han brukar typ stå å skratta å kasta ut allting igen annars..... Efter de så dammsugade jag hela huset, trots att jag inte ska, men jag får panik när de ser ut som fan å går å stör mig på allt mög som ligger. Ja, sen duschade vi å fick vatten i hela badrummet, borsta gaddar, på med jamas å sen var de dags för nattning, vilket tog 1 timme å precis när han hade somnat vid 20.00 kom Marcus hem. Yeeeey, knappt död jag var då eller? Jag vet jag vet jag vet att ensamstående har de så varje dag - men nu är jag inte ensamstående så jag kan liksom inte jämföra mig med dem. Har man annars hjälp varje dag och är två som delar på ansvaret så blir de tufft att va själv, speciellt när man har så sjuhelvetes ont. Vi såg Idol-programmet som vi spelade in i Måndags å sen blev de sängen direkt. 
 
Igår då? Melvin var som en helt annan unge.. Om man ska jämföra med i Tisdags iallafall, då han som sagt var en ängel å hjälpte till, löd allt jag sa osv osv.. Igår gjorde han ALLT för å driva mig till vansinne. Slängde ner min inredning, kastade ner tvätten från torkställningen, kastade ut alla leksaker på hela golvet, tog alla skorna i skostället å kastade dem i vår säng så de var grus å skit överallt, tömde tvättkorgen i sängen, stoppade grejer i toalettstolen, å allt detta samtidigt som han skrattar så han nästan kiknar.. Mm, skitkul! Skrattar ihjäl mig. Stoppar honom i bilen å kör hem till Farmor där vi skulle äta middag, vilket vi ju gör en kväll i veckan fortfarande.. Han ska inte ha mat, inte sitta still utan helst riva hela hennes radhus så de blev inte mycke middagsro faktiskt... Jag å Farmor sprang mellan tuggorna å hjälptes åt iallafall. Marcus kom efter ett tag från jobbet å hämtade bilnyckeln till lånebilen eftersom vår bil äntligen var färdig.. Han körde ner å lämnade den å fick hem våran iallafall, bytade bilstolen å sånt där innan han också kunde sätta sig å äta. Han klippte sen hennes gräs å sen körde vi hem, var hemma klockan 19 å då skulle han i säng direkt. Kolla på Idol å sen somna jag direkt. 
 
Mm, så denna veckan har de varit någonting hela tiden tycker jag å min hjärna får kortslutning. De står fortfarande kartonger i hela vardagsrummet med möblerna som vi inte ens har hunnit titta på, de behövs städas igen, de hänger tvätt, Melvins rum ser mer kaos ut än vanligt å hela helgen ska de göras 100 projekt så jag känner att de finns ingen tid överhuvudtaget till att bara andas - vilket jag behöver när de blir för mycke för min hjärna. Jag kan liksom inte hantera sånt här som normala människor känns de som, utan jag behöver en dag då jag kan känna att idag har vi inga måsten överhuvudtaget, så jag kan komma ner i varv å bara få finnas till. När de blir för mycket å sakerna bara byggs på så får jag panik å går runder å är överstressad hela hela tiden, vilket gör mig lättirriterad å de gör att jag spänner mig, så jag blir helt slut.. Not good! Idag är inte Marcus hemma förrän sent heller för han ska till sin sjukgymnast å träna 1 timme efter jobbet så de blir inte mycke gjort idag heller.. Kanske vi iallafall kan hinna å öppna kartongerna å titta på dem iallafall? Vi märker. 
 
Nu ska jag ägna denna timmen åt djupandning eller något, innan jag ska hämta Melvin.. 
 
 
 
Denna bilden är förresten tagen imorse, när Melvin vaknade långt innan alarmet skulle ringa.. Han kommer in i vårt sovrum, tänder lampan å skriker "Hej mamma!!"......... Öööh, hej hej? SÅ pigg!
Tror vi slipper ställa alarmet i helgen faktiskt ;) Rutinerna är here to stay.

Graviditet nummer 2.

Skrevs 2016-08-23 klockan 11:52:52

Så stod man där igen, på toaletten med stickan i handen, halvt livrädd och skitnödig.. Man vänjer sig inte, eller iallafall inte jag.. Nu ska jag inte ha fler barn efter detta så jag lär aldrig få möjligheten att vänja mig heller för den delen. Iallafall, när tre minuter hade gått så såg jag resultatet som visade de jag egentligen redan visste, jag var gravid! 
 
Eftersom jag kände de så väl så var de inte tal om att ha gått långt eller så.. Tror till och med jag testade innan beräknad mens så jag fick veta de så tidigt de gick, vilket inte alltid är så positivt.. De tolv första veckorna sniglar ju sig fram när ingen vet å man ska låtsas att allt är som vanligt trots att hela ens liv å värld är helt upp å ner. 
 
Fy va jag mådde dåligt i början.. Fruktansvärt faktiskt! Besökte läkare redan i vecka 6 för att få utskrivet illamåendetabletterna jag käka med Melvin, eftersom jag mådde illa HELA tiden.. Skillnaden mot den förra graviditeten var att denna gången åt jag HELA tiden istället för aldrig. Med Melvin kunde jag verkligen inte äta, de vände sig direkt, men nu var jag tvungen å tugga på något exakt hela hela tiden. Detta ätande plus mitt rökstopp gjorde ju att jag gick upp några kilo direkt men där och då brydde jag inte mig. Jag åt allt annat än LCHF eftersom de enda jag var sugen på var potatis och pulver-hollandaisesås (?), som jag åt till både lunch och middag i flera dagar. Jo, bara de alltså, ingenting till eller så, mer än myyyyyycke salt.. Surt och salt godis, alkoholfri öl (jag som inte ens är så glad för öl annars fick ett sjukligt sug efter just öl å drack dem alkoholfria som om de vore rinnande guld) och limpmackor med ost.. De levde jag på första tiden, å gott var de! 
 
Tröttheten var också helt sinnessjuk.. Om man ska jämföra med sist så var ju den stora skillnaden att denna gången kunde man liksom inte bara lägga sig ner å vila när man ville, utan nu hade jag ju Melvin att ta hand om.. Somnade nog sittande nångång när vi lekte till och med. Mommy of the year! Ja, å frös gjorde jag, fast de var värsta sommarvärmen där i Maj. Låg fullt påklädd i soffan med en filt som var dubbelt så stor som mig själv i fleece, inlandad som en kåldolme men hackade ändå tänder. 
 
Redan tidigt, minns inte vilken vecka men typ 11-12, fick jag "tillbaka" min foglossning.. De fick jag sent med Melvin å dessutom hade jag de bara på ena sidan då. De började på samma sida nu men gick snabbt över till andra sidan också, samt hela vägen fram så de känns som någon har sparkat en rätt upp mellan benen. De räcker att jag tömmer diskmaskinen eller dammsuger ett rum så är den där å blir värre å värre under dagen. Lite svårt att leva livet liggande på sängen hela dagarna, även om jag hade gjort de om jag fått välja för fasen va ont de gör. Strålar ner i båda benen och oftast låser sig allting så man liksom stannar upp å kan inte röra sig.. 
 
Annars är de som de flesta säger med nummer två... Jag får ofta kolla i appen vilken vecka jag är i, jag har nog inte läst informationen om varje ny vecka mer än vid två tillfälle å man är liksom lite mer "ja visst ja, jag är ju gravid" istället för "graviditeten är hela mitt liv".. 
 
När illamåendet la sig å jag kunde äta normalt igen så kände jag att nej, jag vill inte gå upp lika mycke som med Melvin, å denna kosten gör mig bara segare, tröttare och dåligare som människa, så jag styrde upp mig själv och började äta lågkolhydratskost igen - med vissa ändringar.. Jag VET att man inte ska "banta" när man är gravid å de har jag verkligen inte gjort heller.. Man kan nog egentligen mer säga att jag äter enligt GI-hållet. Jag ville verkligen inte vara strikt med maten utan har ätit frukt, knäckebröd och havregryn just för att få i mig kolhydrater som är bra. De jag har slutat helt med är socker och all skitmat som ändå ingen mår bra av helt enkelt. När jag började med detta så gick jag ner några kilo till en början, såklart mycket vätska å så också, å sen stod jag stilla till att jag nu har gått upp 2 kilo allt som allt under graviditeten.. Med Melvin gick jag upp 16 kilo så de ska bli kul att jämföra sen faktiskt.. Framförallt mår jag så mycke bättre när jag äter bra och slipper mina hetsätningsmonster i hjärnan hela tiden.. 
 
Vi var på RUL under Marcus semester och fick reda på att allting såg bra ut iallafall, vilket såklart var jätteskönt. Fick även veta att jag hade moderkakan i framvägg denna gången så de är nog de som gjort att jag inte hade känt någonting. Nu däremot känner jag varje dag och iförrgår kunde jag känna utanpå magen för första gången. Älskar att jag fick kolla appen nu, haha, men vecka 22 är jag i iallafall.. 
 
Jag har varit 100% säker på att de var en lillebror till Melvin som låg i magen å växte, men enligt undersökaren ska detta vara en liten flicka! Ja, alltså jag blev så förvånad så jag skrek VA?! rakt ut.. Frågade flera gånger om hon verkligen var säker och hon visade vad hon såg noga flera gånger, ändå gick de inte in, vilket de fortfarande inte har gjort egentligen :p Vi ska på ett ultraljud till om tre veckor så förhoppningsvis blir jag mer övertygad då - men OM de skulle visa sig att de faktiskt är en pojke så är jag den sista att bli förvånad, de kan jag lova! :) 
 
De beräknade datumet för födsel är nu den 31 december, på självaste nyårsafton, så vi får väl se hur de går.. Lite extra spänning är ju aldrig fel. Hoppas verkligen att bebben inte kommer på julafton bara.. Helst går jag över till Januari såklart, för barnets skull, men de får ju inte jag lov å bestämma.. Melvin kom ju 1 vecka för tidigt så om de håller i sig blir de väl lagom till Kalle Anka, haha. 
 
 
 
Aptitligt va? ;)
 
 
 
 
 

Måndag.

Skrevs 2016-08-22 klockan 11:19:59

Redan Måndag igen.. Orkar inte va tiden går fort alltså, å ändå känns de som att graviditeten står helt stilla. Får inte ihop de där riktigt. I början kändes de som att tiden bara flög fram å nu känns de precis som med Melvin, att varje dag känns som en månad. 
 
Va har skett sen sist då? Jo, bilen var färdig så den hämtades ut på verkstad med en fin nota som skulle betalas. Vi hann ha den över natten å när jag sen skulle köra till dagis (ja för jag kan seriöst inte gå så "långa" sträckor med min foglossning, because it kills me) så är felet fortfarande kvar på bilen? Jaha, var ju bara å köra ner å lämna den igen..... Eftersom att vi inte ville belasta Camilla å låna hennes bil mer så fick vi en lånebil denna gången, allt frid och fröjd. Marcus kom in på kvällen när han hade satt i bilstolen å sa att den lukta lite mögel, tänkte inte så mycke på de utan trodde väl att de skulle va en liten doft i bakgrunden liksom, som man kände men inte mer än så. Kommer ut på morgonen å ska köra.....värsta jag någonsin känt, helt seriöst. När jag öppnade dörren så ryggade jag tillbaka å klöktes så mycke som de stank.. Fick köra med rutorna nere å de satte sig direkt i kläderna så jag gick runt å lukta mögel resten av dagen, av att sitta där i typ 5 minuter allt som allt. Nej fyfan så äckligt. Ringde till Marcus å sa att bilstolen redan hade börjat lukta å att vi omöjligt kan köra runt i den, om vi nu inte vill köpa en ny bilstol dvs. Fick låna Camillas bil över natten å sen i Fredags körde Marcus ner med mögelbilen till verkstaden när han kom från jobbet. Dem hade fortfarande inte fått rätt på bilen så den kunde vi inte hämta ut, dock fick vi en annan lånebil som iaf inte lukta helvete - men ändå, jag får panik å ser bara pengarna rulla iväg.. Nu är de som sagt Måndag så nu hoppas jag att dem jobbar med den och snabbt hittar felet så vi slipper oroa oss över ännu en nota att betala.. 
 
I helgen då? I fredags var Camilla & Johan här på middag, så vi satt uppe till 12 å pratade innan vi stupa i säng. Ganska förvånad att vi kunde vara vakna så länge eftersom vi håller på att ändra Melvins rutiner och därför får ganska mycke mindre sömn än vi är vana vid, men de gick :) I Lördags körde vi till Väla på förmiddagen å handlade å för en gångs skull hittade vi allt vi skulle ha. Melvin sov sin korta middagslur medan jag å Marcus kunde tima in å käka vår lunch i lugn å ro, vilket nog aldrig har hänt innan, trevligt :p När vi kom hem så kom hela familjen Rischel över så barnen lekte och vi satt i köket å snackade lite skit. Tiden gick å sen var de dags att göra middag innan jag stupade i soffan. Orkade dock inte så länge så vid 22 gick jag å la mig. Igår rensade jag ut Melvins garderob på alla urvuxna kläder eftersom vi köpt nya nu inför hösten å sen ringde Brandon å ville leka med Melvin, så för första gången gick Marcus å lämnade honom där ensam utan oss så fick dem leka några timmar medan jag å Marcus städade hela huset.. Klockan 11 på förmiddagen var vi färdiga med allting så då hämtades Melvin å sen käka vi lunch, han vila och därefter planerade vi veckans mat innan vi slängde oss på soffan å tittade på en tecknad film. Jag är ett levande lik nu om dagarna så efter att vi hade ätit igårkväll å jag å Melvin duschat så blev de en kort stund i soffan innan jag gick å la mig tidigt, igen :p 
 
Vi har alltid haft problem med Melvins sömn, ända sen han föddes.. Han har aldrig velat sova, varit en riktig nattuggla å varit vaken lika länge som mig å Marcus, somnat i vår säng å sen sovit hos oss alltid - vilket ju har resulterat i dålig sömn för oss alla egentligen - om än de var jäkligt mysigt.. Vi har försökt vid olika tillfälle att hålla honom vaken hela dagarna, lägga honom tidigt osvosv, å de har funkat någon enstaka dag innan han har fallit tillbaka i gamla vanor. Har han någongång somnat tidigt i sin egen säng så har han alltid vaknat efter 1-2 timmar å kommit upp igen, vägrat å ligga kvar å sen då varit uppe tills vi gått å lagt oss. Helt värdelöst för vi har inte haft någon egentid alls under dessa åren, max 10 kvällar, vilket inte är speciellt mycket.. Eftersom vi ska bli en till i familjen och inte vill "kasta ut honom" ur sovrummet helt plötsligt när denna stora omställningen ska ske så ville vi göra de nu, i god tid, så han inte tar de som att "nu får någon annan min plats".. Efter semestern nu förra måndagen så satte jag alltså klockan på 06:45 å väckte honom så vi gick upp då, sen sover han 30 min runt lunch, blir väckt igen och nattas sen klockan 19.00, vilket denna veckan har tagit allt från 10 minuter till 30.. Han har inte vaknat en enda gång på hela veckan, utan sovit i sin säng till morgonen därpå då jag återigen väckt honom klockan 07. VILKEN SKILLNAD, å vi har fått ett "eget" liv i flera timmar varje kväll.. Eller ja, jag har ju inte riktigt kommit in i dem nya rutinerna ännu så jag har deckat runt 21-22 men ändå :p Jätteskönt för Melvin iallafall, för han är verkligen som en helt annan människa.. Mer nöjd och inte alls lika gnällig längre, eftersom han säkert får mycket bättre sömn å sover cirka 12 timmar per natt. Självklart fattar jag att de kommer komma perioder då han vaknar, kommer in till oss på natten osv osv, å de får han såklart göra. Huvudsaken är att han nattas i bra tid och sover i sin säng iaf en del av kvällen/natten. Jag vet nämligen att jag aldrig kommer stå å bråka mitt i natten om att han SKA somna om i sin säng, då jag är alldeles för beroende av min sömn för att ens kunna fungera. 
 
Eftersom att detta är så nytt å vi är livrädda att han ska trilla tillbaka i dem andra vanorna igen så har vi alltså fortsatt under hela helgen att ställa klockan på 07 å väckt honom.. När han har kommit in i detta ordentligt så kommer vi ju givetvis inte behöva göra de längre utan då kommer han ju med all säkerhet själv vakna vid den tiden, men nu i början vågade vi som sagt inte.. Vi kör på såhär nu ett tag innan vi rubbar för mycket på de helt enkelt. De är faktiskt riktigt skönt att komma upp i tid på morgonen å slippa stressa, dagarna känns längre (på gott å ont iofs) å jag sover mycke bättre om nätterna. Är som sagt inte piggare för de, men jag känner att min sömn är mycke bättre å jag ligger på kudden i cirka 3 minuter innan jag är totalt deckad, istället för 2 timmar som jag gjorde förr. 
 
Oj, klockan är mycke ser jag.. Har suttit å fixat lite nu på förmiddagen sen jag lämnade Melvin så jag måste nog resa mig nu å fixa tvätten, käka lunch å så innan han ska hämtas igen. Vi har äntligen beställt och betalat vår syskonvagn så de är det jag har fixat med nu. Fick ringa banken å kludda också eftersom vi har beställt den ifrån ett annat land så var man tvungen å aktivera betalningar till utland osv, men NU är de iallafall fixat å de känns riktigt skönt.. Hoppas den kommer snabbt så vi klämma å provköra den här hemma snart :) 
 
Vi hörs snart igen.. 
 

Uppdatering.

Skrevs 2016-08-16 klockan 11:03:43

Jaha, vad har nu hänt sen sist då? Herregud det är ju jättemycket.. Tror vi gör så att graviditeten får ett eget inlägg så kör vi på med allt de andra helt enkelt. Mm, så gör vi. 
 
Jag blev ju sjukskriven där igen efter att jag provade att börja jobba i Mars.. De sa sig kanske av sig själv att jag inte skulle klara de men eftersom jag var så påstridig så lät ju min läkare mig prova iallafall.. Jag träffade ju honom då också för sista gången i Maj, tror jag det va? Han skulle gå i pension och jag skulle därför bli förflyttad över till Hässleholm, men de har jag berättat om. I Juni var jag iallafall där och träffade min nya läkare. Jag hade inga som helst förväntningar men blev positivt överraskad iallafall, måste jag säga. Personen i fråga hade läst igenom ALLT, från början till nu liksom, stackars människa tänkte jag, haha. Var helt med på alla noter och alla mina problem ang medicinering osv osv, alltså behövde inte jag dra hela min livshistoria en gång till vilket jag är RIKTIGT tacksam för. "Ja, vilken resa du har varit med om" - jaha, har jag? Jag hänger liksom bara med i den här sjukdomen. Jag vet ju inte hur andra upplever den eller hur andras skov ter sig men personen tittade på mig som om de var synd om mig å som att jag var en skör vas från 1600-talet i princip. Nae nae nae, de är inte synd om mig, jag har bara haft lite otur :) 
 
Iallafall, för er som inte vet så får jag i 99% av fallen mina depressiva skov i September/Oktober å så har de varit sen början av min sjukdom, å eftersom min sjukskrivning går ut siste Augusti så tyckte inte den nya läkaren att de var något alternativ att jag då skulle börja arbetsträna i September. Mycket på grund av den inre stress som det ändå blir med att sätta igång samt att jag ju är gravid och därför inte kan äta någon medicin som varken stabiliserar eller som "puttar upp" humöret. Jag ser väl de logiska i de, absolut, jag tycker bara inte de är så spännande. Som ni vet vid detta laget så vill jag jobba och trivs inte med att gå hemma men samtidigt vill jag ju givetvis inte hamna i ett skov under graviditeten när jag redan är svajjig och lite mer skör än vanligt med tanke på 0 medicinering å 364 hormoner som åker runt i kroppen. Om man nu skulle hamna i ett skov under graviditeten så finns de tyvärr bara ett sätt att "hjälpa" å de är inläggning och ECT - vilket ni säkert förstår att jag definitivt inte är intresserad av!!! Like never again! Skulle jag någon gång bli så dålig att jag inte är kontaktbar så visst, men annars; NEJ!! ECT'n har gett mig försämrat minne och jag hatar att jag blev utsatt för de i Ängelholm under så oseriösa och okontrollerade former. Dem borde inte ens få driva psykiatrisk slutenvård på de sjukhuset, seriously. 
 
Jaja, nu blev det ett litet sidospår men skitsamma, läkaren å jag kom iallafall överens om att hon skulle ringa mig innan min sjukskrivning går ut så att jag fick tänka igenom de hon ansåg var bäst, alltså sjukskrivning fram till BF, och den tiden är nu på Torsdag. Jag kommer svara Ja fastän jag vill svara tvärtom. Min hjärna å min kropp samarbetar inte men så brukar de ju vara, så jag är van vid detta laget. Vi får ju dock se vad vårt kära försäkringskassan tycker men det borde inte vara något problem enligt läkaren som tycker de är ganska obvious att man inte ska utmana ödet vid en graviditet. 
 
Melvin har hållt sig någorlunda frisk under senvåren och försommaren så han har varit på förskolan 15 timmar i veckan, vilket har funkat bra. Vi fick klart renoveringen av husvagnen, eller ja, Marcus fick, så vi var ute med den i en helg i början på Juni. Den är helt underbart fin och passar perfekt för en mindre familj men nu har vi tyvärr blivit tvungna att sälja den, så den ligger på blocket as we speak. Efter att Marcus varit hemma i 11 månader och jag lika länge så har vi de inte så tjockt på kontot direkt, och eftersom att jag är gravid nu och det ju betyder att vi blir fler i familjen så måste vi ta tag i ovanvåningen så vi får fler rum. Ja, å därför måste vi alltså välja att sälja något å då blir de tyvärr husvagnen. Prioriteringar kallas de väl, I guess? 
 
Marcus har varit ledig 3 veckor nu i sommar så då har vi iallafall hittat på lite. Vi köpte en pool på Rusta eftersom vi höll på att svettas ihjäl, som vi badade i 1 gång innan de dåliga vädret kom - SÅ VÄRT!? Marcus har byggt staket och grindar runt halva huset, resten får vi ta nästa år. Vi har varit på dagsutflykter på lekland, Skånes djurpark, Lögnäs gård å Ullared. En natt spenderades uppe i Norrköping där vi besökte Kolmården, vilket fint ställe!! På vägen hem körde vi inom Söderköping å besökte Smultronstället, den mest kända glassbaren i Sverige som låg utmed Göta kanal. En liten kortare sommarledighet än vanligt med riktigt dåligt väder - dock har vi haft de bra ändå! Att vi ens kunde va lediga tillsammans och hitta på någonting får man vara glad för såklart. 
 
Vi vann minsann på postkodlotteriet också, å vi som aldrig vunnit någonting blev ju SÅ överraskade å glada. Äntligen kunde vi komma ifatt och kunna fylla på sparkontot - men då rasade bilen. Så jävla typiskt å så jävla väntat ändå, med vår otur, haha. Nu har vi snart varit utan den i en vecka så jag hoppas snart den är lagad, även om jag såklart inte ser fram emot att hämta ut skiten å betala notan. 
 
Från och med igår så började alltså Marcus jobba och Melvin är tillbaka på förskolan, å här seeeeder jag! Nej de är faktiskt "skönt" att jag sitter här eftersom jag har så in i helvetes ont av min foglossning.. Mer om de i ett annat inlägg som sagt. De är iallafall skönt med lite rutin igen, å även om jag inte är någon storälskare av vardagen så saknar man de lite när man varit ifrån de ett tag. Fråga mig om en månad igen, då tycker jag nog inte desamma ;) 
 
Nu har jag däremot lite att fixa här hemma innan de är dags för lunch å hämtning av Melvin. Vi hörs! 
 
 
 
 

Blogga eller inte, de är frågan?

Skrevs 2016-08-15 klockan 10:34:40

Herregud, såhär länge har jag nog aldrig varit ifrån att blogga innan? Vet inte riktigt vad som har hänt men jag har kommit ifrån de helt. Vet inte direkt om jag saknar de heller egentligen, dock vet jag att jag kommer sakna de i framtiden för jag brukar gå tillbaka å läsa lite då och då.. 
 
Jag känner nog att jag ändå vill fortsätta, sen vet jag inte i vilken utsträckning eller så.. Kanske jag får värsta nytändningen å vill blogga ihjäl mig eller så glömmer jag bort de igen? Vi får väl se.. Har ändå sett att här fortfarande är många som klickar sig in varje dag trots att jag inte skrivit på flera månader så de känns ändå värt att börja skriva igen :) 
 
Tänkte med detta inlägget mest berätta att jag snart kommer tillbaka, kanske redan imorgon? Tänkte skriva ett litet sammanfattningsinlägg vad som hänt sen sist och sen givetvis skriva om graviditeten som numera är halvvägs done.. De går SÅÅ fort med tvåan hörni! 
 
Nu vet ni, å nu hinner kanske fler se att jag är tillbaka innan jag börjar mata på med inlägg :) Vi hörs snart igen! 
 
 




Johanna heter jag men har av någon konstig anledning fått smeknamnet Hannene. Fyller 29 i Augusti men beter mig som 20.
Jobbar som undersköterska i Klippan, just nu är jag dock sjukskriven.
Bor tillsammans med min man Marcus och vår lille prins, Melvin, som föddes den 21 mars 2014, i ett hus i Perstorp.
Annars är jag mest psykiskt störd och inte alls normal.
Lite skämt, lite allvar, jag fick min diagnos, bipolär typ 2 i December 2011 och lär mig att acceptera det, vilket andra också borde. Jag är inte farlig, jag lovar, mitt liv går bara "lite" upp å ner, typ som Balder på Liseberg.
Inredning är något som kan göra att mitt blod kolsyras å mina vänner såklart, som är mina solar i en annars ganska grå värld.






Melvin,
min största skatt.



Marcus,
mitt livs kärlek,
min man.